HJ— — — — — ———-—-n(l202-—-nOnOnD——— sen på hvilken de förut hufvudsakligen drefso, nemligen att tidnivgarna kröpo för opinioven, och Hövgas att ombyta den emot ett anuat härskri, att man trotsar densamma. 2 i Men vi komma nästan för långt ifrån Minervås rekommendation för sina små favoriter i landso,.ten. För att underhjelpa henne i sina bevis om deras. sädade polemik, vilja vi meddela ett litet stycke ar, eller rättare ett postskiiptum till, en artikel som synes vara författad af Götheborgs Dagblads redakuon i egen person, for den 21 Okt. Nämnde artikel innefattar egentligen en täreknia öfver Aftonbladets anfall emot Sverges euda lLärda (2 1) blad, Litteratarföreningens tidning, hvars utrotande af jorden de (Aftonbladets redaktörer) synas hafva föresatt sig, för att sedan ensame få bandhafva kritikens svärd och usurpera upplysningens tribun, ieke att förgäta deras strätvande att eröfra ännu flera abonnemanger, än dem de redan så oförtjent äga. (Hince ille lacrymae). Uti samma artikel klagas deröfver hwu vi redan sett Litteratw föreningens föregungare, Upsala htteratur tidning, anfäktas al Argus, och derigenom teiofvad allt förtroende och nödsakad att nedlägga sina affärer, kunnandes sedermera (O! qvanta calamitas) hsarken af Heimdall eller de öfriga bröderne ersättas! Denna klagan att en tidning blifvit beröfvad allt förtroende blott derigenom att en annan anfäktat den, innebär väl den allra naivaste bekännelse om blindhet och fördomar i förening med rädsla för tidningspressen, 5 som man kan tänka sig. Då hela Sverige är ofverens, all det var den mystiska theosofien, den inbundna och opopulära behandlingen af vitterheten och de antivationella politiska satserne, hvilka endast och allenast störtade Upsala Litteraiur-tidning, så tor det städade hufvudet på Götheborgs Dagblad, att allfäörernas nedläggande endast var en frukt af Argi anföktelser! och da Svenska Litteratur-föreningers tidning för trampandet i samma fortspår redan, såsom det synes af klagoropen, är fördig att sjunka til bottnen, så skyller man sådant icke på de abderitiska Förfavttare som 7ysa för imrättningen af barnskolor och föreställa sig de små barnen vid dylika skolor i England fastsmidda (se Litteratur-tidningen) vid bänkarna,j utan derpå att, såsom Dagbladet så sirligt uttrycker sig, Aftonbladet mot denna Förening svänger sin knölpåk, hwilket är alldeles ogrundadt, så vida man icke anser såsom ett pryglande af någon bland Föreningens Ledamöter, att vi framhållit deras egna yttranden. Efter de jeremiader Götheborgs Dagblad sålunda hålut öfver den stackars Lituteratur-förenings-tidningens olyckor, samlar redakiionven, oaktadt all sin fahåga för knölpåken, sina sista krafter till det omtalade hkärnutfallet, emot Aftonbladet, hvilket är så städadi och så drabbande, av vi blott ord för ord införs. det: P.S. Du Altonblad, som fordom lik Paktolus förde med dig litet gullsand, huru är du nu vordet likt en koak, eller for att taga liknelsen från närmae hill, buru är du likt den kanal, hvilken mani denra stad nu söker uppmuddra; ett danaidiskt företag, det Hr Notarien. mitt Ejerta lilla, vid sm härvaro troligen tog i skärskådande och utan tvifvel lärer beckvifva. Svåra äro J begge att fördämma, ännu svarare alt rena. Vår kanal kunde dock dämmas, hvilket troligen gått lättare om vederbörande vetat att tll detta ändamål som sänken begagna de minga säckar Aftonblads-lump, som eljest vandra i kryddbodarue. Innan jag för alhid af eder, J sju ialjade d—, twger farväl, beder jag om min helsning till fru Minerva. Måtte hon ej bafva satt allt för mycket myror i edra bulvuden. Äfven får jag beklaga den deconfitwme J erfarit, att hafva blifvit uppsagde uo och huldskap af de fleste :må landsortsblad. (Forts. följer.)