HJ— — — — — ———-—-- n(l202-—-nOnOnD———
sen på hvilken de förut hufvudsakligen drefso, nemli-
gen att tidnivgarna kröpo för opinioven, och Hövgas
att ombyta den emot ett anuat - härskri, att man
trotsar densamma. 2 i
Men vi komma nästan för långt ifrån Minervås rekom-
mendation för sina små favoriter i landso,.ten. För att
underhjelpa henne i sina bevis om deras. sädade po-
lemik, vilja vi meddela ett litet stycke ar, eller rättare
ett postskiiptum till, en artikel som synes vara förfat-
tad af Götheborgs Dagblads redakuon i egen person,
for den 21 Okt. Nämnde artikel innefattar egentligen
en täreknia öfver Aftonbladets anfall emot Sverges euda
lLärda (2 1) blad, Litteratarföreningens tidning, hvars
utrotande af jorden de (Aftonbladets redaktörer) synas
hafva föresatt sig, för att sedan ensame få bandhafva
kritikens svärd och usurpera upplysningens tribun, ie-
ke att förgäta deras strätvande att eröfra ännu flera a-
bonnemanger, än dem de redan så oförtjent äga.
(Hince ille lacrymae). Uti samma artikel klagas deröf-
ver hwu vi redan sett Litteratw föreningens föregun-
gare, Upsala htteratur tidning, anfäktas al Argus, och
derigenom teiofvad allt förtroende och nödsakad att
nedlägga sina affärer, kunnandes sedermera (O!
qvanta calamitas) hsarken af Heimdall eller de öf-
riga bröderne ersättas!
Denna klagan att en tidning blifvit beröfvad allt för-
troende blott derigenom att en annan anfäktat den,
innebär väl den allra naivaste bekännelse om blindhet
och fördomar i förening med rädsla för tidningspressen,
5
som man kan tänka sig. Då hela Sverige är ofverens,
all det var den mystiska theosofien, den inbundna och
opopulära behandlingen af vitterheten och de antivatio-
nella politiska satserne, hvilka endast och allenast stör-
tade Upsala Litteraiur-tidning, så tor det städade
hufvudet på Götheborgs Dagblad, att allfäörernas ned-
läggande endast var en frukt af Argi anföktelser! och
da Svenska Litteratur-föreningers tidning för tram-
pandet i samma fortspår redan, såsom det synes af kla-
goropen, är fördig att sjunka til bottnen, så skyller
man sådant icke på de abderitiska Förfavttare som 7ysa
för imrättningen af barnskolor och föreställa sig de små
barnen vid dylika skolor i England fastsmidda (se
Litteratur-tidningen) vid bänkarna,j utan derpå att, så-
som Dagbladet så sirligt uttrycker sig, Aftonbladet mot
denna Förening svänger sin knölpåk, hwilket är all-
deles ogrundadt, så vida man icke anser såsom ett
pryglande af någon bland Föreningens Ledamöter, att vi
framhållit deras egna yttranden.
Efter de jeremiader Götheborgs Dagblad sålunda hål-
ut öfver den stackars Lituteratur-förenings-tidningens olyc-
kor, samlar redakiionven, oaktadt all sin fahåga för
knölpåken, sina sista krafter till det omtalade hkärn-
utfallet, emot Aftonbladet, hvilket är så städadi och
så drabbande, av vi blott ord för ord införs. det:
P.S. Du Altonblad, som fordom lik Paktolus för-
de med dig litet gullsand, huru är du nu vordet likt en
koak, eller for att taga liknelsen från närmae hill,
buru är du likt den kanal, hvilken mani denra stad nu
söker uppmuddra; ett danaidiskt företag, det Hr Nota-
rien. mitt Ejerta lilla, vid sm härvaro troligen tog i
skärskådande och utan tvifvel lärer beckvifva. Svåra äro
J begge att fördämma, ännu svarare alt rena. Vår kanal
kunde dock dämmas, hvilket troligen gått lättare om
vederbörande vetat att tll detta ändamål som sänken
begagna de minga säckar Aftonblads-lump, som eljest
vandra i kryddbodarue. Innan jag för alhid af eder, J
sju ialjade d—, twger farväl, beder jag om min hels-
ning till fru Minerva. Måtte hon ej bafva satt allt för
mycket myror i edra bulvuden. Äfven får jag beklaga
den deconfitwme J erfarit, att hafva blifvit uppsagde uo
och huldskap af de fleste :må landsortsblad.
(Forts. följer.)