LU LL UCia HAT UAC, SUL UCL iUvadll ucCu JlNlta Ald55otCu
hefinner sig. -
(Forts. e. a. g.)
Våra L5sare torde benäget tillerkänna Aftonbladets
redaktion den förtjensten, att icke någonsin hafva ve-
Jat spela någon högre roll sasom opinionsledare, än
den som kunde tillfalla oss genom hvarje läsares fri-
villiga bifall ull våra åsigter eller yttranden. Skälet
härtill har varit att vi ej förr än nu på någon ud
kommit i erfarenhet derom, att vi utgöra en verklig
Puissance, som töga efter gitver de andra stora makter-
na. Den som förskaffat oss denna erfarenhet är tid-
ningen Svenska Minerva. Besaygde tidning har nu på
någon tid helt och - hållet ötfvergifvit verldshändelser,
nyheter för dagen, ja sjelfva Don Carlos, för att ute-
slutande sysselsätta sig med Aftonbladet, och efter in-
gången nära allians med de goda tidningarna i
landsorten, söka, så godt hon kan, hejda vära eröf-
ringar. Väl anlagda guerillaskärmytslingar mot
tryckfel till och med i våra anmonser; attacker i spet-
sen för landsoitbladens elitekorps, grofva batteriers an-
liggande på Upsalasidan, allt tages 1 auspråk; och då
detta ändock icke vill hjelpa, anlitas någon stackars
rimmare att uppmuntra stridskrafterna genom skalde-
konstens magiska förmåga. Himlen vete, hvad Miner-
vas läsare kunna finna för uppbygghgt i att, i stället
för liuärära och poliuska nyheter — ehuru vrängda
de än bruka vara, — få det ena arket efter det andra
sålunda uppfylldt endast med polemik om ord; det är
måhända på detta sättet Minerva vill undervisa sin pu-
blik i konsten att läsa tidningar, sem hon sistlidet
år afhandlade i några månader... Vi kunna blott önska
att det måue väl bekomma henne i längden.
Emedlertid — förtjena några af bennes secdnaste
idrotter en allmännare uppmärksamdet, än blott i
Finnland, der hon hufvudsakligen är privilegierad,
och hafver sin rörelse; och främsta rummet inta-
ges ovilkorligen af ett skalde-qväde, kalladt fllumina-
tionen, hvari fantasiens Aygt endast ka jemföras med
dep sans och moderation, som råder genom hela stye-
ket. Vi meddela här den kärnfullaste delen deraf.
I dagens högtid denna känsla röjd
Utaf en oförställd och allmän fröjd,
Evad pinsam syn! hvad bitter, harmfull smärta!
Och hvilket styng ati ett Isket hjerta! —
Der star han skamflat, Opinionens tolk,
Beträdd att ha beljugit Nordens folk;
I hvad ban aret om förtäljt Publiken
Så högljudt vederlagd af tvenne riken!
Ett sadaut slag förkrossat hvarje djur,
Som panna ägt af mindre hård natur,
Men detta kan Thors bockar likt betraktas,
Som stiga upp igen, hvar gang de slagtas.
En Hjeltekung vid lif det ej rår på;
Men graflagd hjeltes ben det gnager då:
Den Tolfte Carl ej djurets olat störer,
Han cj en gång på stöfvelklacken rörer. -—
Men tro dock ej, det lyckas kan ändå,
Med dina stora ord och tankar små,
Att slita sönder dessa stora minnen,
Som Iefva än 3; våra Svenska sinnen.
Nej, hugg dig fist vid någon statskalkyl,
Den du, vid granskning, med en uddhbvass syl
Kan till den största finhet sönderdela;
Der skall du visst ej på ett öre fela
Att räkna uti bråk och hela tal,
Hvad Kung och tat bör kosta hvart avartal.
Der kan du saklöst få den glädjen njuta
Alt på vårt sjelfbestånd, vår ära pruta. —
I Sverge skjuter nu, likt svampar, opp
Af stora Stalsmän tätt en väldig tropp:
Den, som försvarligt läser, 1äknar, skrifver,
Uti vår sluga tid med lät het blifver
Ett ljus i krigskonst, som i Politik,
Med tillbjelp af Forsells Aritmetik.
Der stå dock ej moraliska valörer
Vill hands för våra statskalkulatörer,
Hvarför, de ock ej räkna fullt så vil
I Quatuor-Specics ut en bjeltesjäl
Vi hoppas att Läsaren funnit sig lika uppbyggd
som vi, af denna profbit. Då n tydligen hela rim-
stycket är riktadt emot tidningspressen, så böra vi en-
dast tillägga, att rimmaren under det Sesemanska flödet
af sin poetiska ådra helt och hållet mistagit sig, i den
beskyllningen, att tidningarna skulle yttrat något klander
eller ovilja -mot illuminationen. — Vi bedja honom vän-
ligen se närmare efter om sådant står att upptäcka, an-
nat än att i Aftonbladet yttrades den förmodan, att Hans
Maj:t Konungen skulle ansett det för en lika stor giärd
af Herrar femtio äldstes fägnad och ullgifvenhet, om
de beslutat att såsom ett minne af dagen, till något 1ör
Hufvudstaden nyttigt ändamål anslå de 12,000 RB:dr
som blefvo använda på Areporten. — Långt ifrån att i
öfrigt hafva gjort några anmärkningar, erinrade vi just
tvärtom huru den fröjd, hvarmed H. M. Konungen öf-