artilleriet gat satul. Kejsarinnorne samt Furstinnan af Liegnitz (Konung Fredrik Wilhelms gemål.) omgilna af sina hofdamer, intogo den uppförda paviljongen; och furstar, riddare, generaler och andra officerare uppstålde sig rundt omkring: dem, under det båda Kejsarne, Konungen af Picussen och Furst Metiernich framträdde till latformen, hva på förrättades katolsk högmässa, hvarunder de höga personerna med blottade hufven knäföllo vid alla de sällen, där ritealeon föreskriiver sådant. Katolska mässan, med sin högtidliga prestsing och rökningar, hosiizns höjning jemte nulitärens saluter och det höga sälst apets grupperiovg, gjorde det djupaste intryck. ) Efter messans slut behagade de tre mona:kerne, alltjemnt åtföljde at Metternich, som ensam hade den nåden att vara ställd på en fot af jemnlikbet med dem, nedlägga i en for ävdamålet urhålkad sten en mängd medaljer och mynt, jemie en på pergament skufven underrättelse om händelsen, bestyrkt af dem alla. Sienen villslöts och ivledes på sitt ställe midt uti fotsiällningen, hvapå de två hejsarne omfatinade och kyssie hvarandra, och båda omfamnade och kysste Konungen af Preussen. De två Kejsarinnorma framgiogo derpa från pavillongen och repeterade vid altaret samma scen, hvarefter den andia saluten af artilleriet och mfanteriet slutade ceremonien. Det utmärkta sällskapet bröt derpå upp och afreste till en af de vackra höjderne, som finnas på detta bataljfält, der en triumtbäåge med ett hvilande lejon var uppbyggd, ull de Kejserlige besokandes ära. ess inskription syfiade uppå, att det (lejonet) beskyddar dem, som äro det kära. Tre stora och prydliga tält med de tre nationernas flaggor voro uppslagne på faltet. Kejsarinnorna .med sinashoffruntimmer hvilade sig der en korrt stund och togo några förfriskningar. Hela samlingen var likväl svart åter i rorelse, och man såg tåget så sakta fara uppför den långsluttande höjden, der det redan omtalade Österrikiska monumentet är upprest. sedan alla stigit af sina hästar eller gått utur vagnarna, förde de begge Kejsarne sina Kejsarinnor fram tll monumentet, dit Konuugen af Preussen åtföljdes af sina söner. Ifrån platformen vid monumentet der man har en vidsträckt utsigt öfver fältet, beskrefvo Koanungen i Preussen, Arkehertig Carl och Gene al Kleist bataljens gång; hvilken beskrifning den Engelske korrespondenten säger var högst interessant, gifven af dessa i slaget deltagande personer. lan meddelar den äfven, utan att vi lixval finna i den det minsta vidrörd den nalurscen, som enligt hvad flere sade erinra sig, var största orsaken till slagets menliga resultater för Fransmännen: nemligen det svåra regn, som gjorde marken i den leriga jordmönen så ytterst besvärlig. Den forut omtalade meningen, att någon verklig politisk konferens emellan monarkerne i Töphtz icke varit i fråga, söker brefvexlaren att ytterhgare bestyrka, derigenom att han säger, att ibland hela allmänheten har ordet konferens blifvit ett skämt, så att när nu här är en parad, eller en manövre eiler dylikt i fråga, såges att en konferens eller en kongress skall äga rum, m. m.? : Uan meddelar åfven en lång lista på de i Töplitz då böärvarande personerna af Kongligt blod, som uppgå: till ett antal af 52. Detta sista bref slutas med följande bekännelse, som säkert skall roa våra läsare: Etter första intrycket och sedan ceremonierna på de 2 första dagarna tagit slut, blefvo vi främlingar verkligen bedrägne, ty allt antog en vanlig natur, ståt och prakiscener uteblefvo. Hofvet hade fullkomligt rätt häri; ty huru mycket klokare är detej att Konungarne njuta friska luften och rörelse, som annat folk, än att de blow paradera i granna: dragter och processionmer, lika aktörer på scenen, för alt roa sin allmänhet. Vi, som kommit blott för att skåda, blefvo lurade, likasom de hvilka vänta att få låsa hvad som här skulle ske, men som icke skeit. En blott och b:rt affärsman förstår sig ej på dessa natursceuer, som här utgjort allas högsta nöje; och jag rekommenderar Er, att för sådana kommande konferenser som denna, skicka en poet, men ingen politikus, med en fick-upplaga af tusende och en natt och en duodes af anteckningar. Han skall säkert trösta sig och behaga andra mer än jag här kunnat det, och han skall ej som jag vara halft ond på ett möte, der så många Kejsare, Konungar och furstar varit församlade, och om hvilket så obetydligt kan berättas. Då kommande historieskrifvare Oo berätta detta årets tilldragelser, och dervid omtala den artiga åtgången al pennor, bläck, champagne och glacepunch vid Töplitz, skola de säkert förundra sig öfver maierialernas ringhet, och beklaga, att vi ej kunnat skaffa en mer ywpplinningsrik krönike-skrifvare. De stora norra makterna Horde ihägkomma detta vid nästa een