värdigas ursigta dona mitt företal och åhöra hvad jag har at slua med! Sise! Bonaparte skall saart vara i Paris, mena min tanka är, att han ej är i stånd att bibeh illa sig i Frankrike och att, ehuru han återtager den Kejserliga spiran, den snart faller ur hans hand. Frankrike är trött vid hans ok och kommer icke att understolja honom; ensam med sin armse och med en ny, allminr koalitior emot sig, måste han åter falla — och för aliid — 5å tror åfven jag, min herre, svarade min broter: imen hvad vill ni sluta af detta? Pea slutsius jag dvrager deraf, fortfor Fouchi, är, att Edes Majestät skal återkomma till Tuilerierna, så vida spelet drifves rigtigt och inga misstag göras; och att Eders Majestät skall blifva väl beijenad i inre siyrelsen under E. M:s frånvaro. — Napoleon behöfver mig, han kan ej undgå, att göra mig till polis-minister, 1y han år öfvertvgad, att hans lif endast genom mig kan med säåkorhe: blifva bevaradt. — Jag kommer derföre i afsigt att säga Eders Majestät, att jag kommer att antaga Napoleons tillbud, om BE. Majestät tillåter mig att göra de: och om E. Majestät vill tillika tillåta mig att stå i enskild biefvåxling med E. Majestät. — Hvad, utopide Konungen, ni skulle verkligen vara benägen att tjena oss, genom det att ni bedrager Napolcon? — PSire. då jag handlar så, tänker jag aut jag deiigenom tjenar mist Fdernesland!? -— Min beoder lemnade ej något bestämdt svar till Fouch , utan samtalet slutade med vanliga artigheter och konungev sade, att han skulle taga saken i närod mare betragtande; men några dagar efierat sade Ludvig X VIL, föres-ende den sorglig a följden al: d. 20:de Mas, till mig: vi borde ej längre tveka att antaga 1 Fouchs anbud; sk till honom, eller, änvu heldre, gå sjelf ull honom.? Följande af onen lemnade jag fö klädd Tuilerierna, och hade ett möte med Fouche; sedan jag öfveresskommit med honom om alla nödiga mått och steg, iervande jag till min beoder, for att inberätta utgången. Den 19 Mars lemnade vi Paris och Frankrike, och ej lång: fån Lile kom en okand man ända fram till vagssdörre och räckte min bror ett papper, som muvisade alt han var Fouchds agent. Kovungen sade till honom, sedan denne äfven pgtvit det tecken, som var ölverenskommet emellan mig och Fouchte, att han valt Ghent till uppehålls-ort och att han önskade, till uptörkande af uppmärksamhet, att agenien vistades i Last. skedde äfven, och flere gånger i veckan kom denne i homli het till Ghent, och öfverlemnade i Konungens egna händer de bref och meddelanden, som Fouch ? öfversändt till honom; och FouchZ höll troget allt hvad han lofvat. Kommunikationerna räckte ända tilldess Ludvig åter intågade 1 Paris. Ni lärer nu, sade Carl X till mig småleende, inse rätta orsaken at ni lyckades undgå polisens uppmärksamhet, ty Fouch kände alla edra projekter. Häraf torde en hvar finna anledningen till, att Bourbonerne sedan inbjödo Fouche till St. Denis och äfven antogv honom till ledamot af kouseljer; en utnämning som man erintar sig väckte en allmän förundran och isynnerhet royalisternas förvåning. — Emottag c. R. IT. EA SAL Aag