värdigas ursigta dona mitt företal och åhöra hvad jag
har at slua med! Sise! Bonaparte skall saart vara i Pa-
ris, mena min tanka är, att han ej är i stånd att
bibeh illa sig i Frankrike och att, ehuru han återtager den
Kejserliga spiran, den snart faller ur hans hand. Frank-
rike är trött vid hans ok och kommer icke att under-
stolja honom; ensam med sin armse och med en ny,
allminr koalitior emot sig, måste han åter falla — och
för aliid — 5å tror åfven jag, min herre, svarade
min broter: imen hvad vill ni sluta af detta?
Pea slutsius jag dvrager deraf, fortfor Fouchi, är,
att Edes Majestät skal återkomma till Tuilerierna,
så vida spelet drifves rigtigt och inga misstag göras; och
att Eders Majestät skall blifva väl beijenad i inre siy-
relsen under E. M:s frånvaro. — Napoleon behöfver
mig, han kan ej undgå, att göra mig till polis-mini-
ster, 1y han år öfvertvgad, att hans lif endast genom mig
kan med säåkorhe: blifva bevaradt. — Jag kommer der-
före i afsigt att säga Eders Majestät, att jag kommer att
antaga Napoleons tillbud, om BE. Majestät tillåter mig att
göra de: och om E. Majestät vill tillika tillåta mig att
stå i enskild biefvåxling med E. Majestät. — Hvad,
utopide Konungen, ni skulle verkligen vara benägen
att tjena oss, genom det att ni bedrager Napolcon? —
PSire. då jag handlar så, tänker jag aut jag deiigenom
tjenar mist Fdernesland!? -—
Min beoder lemnade ej något bestämdt svar till
Fouch , utan samtalet slutade med vanliga artigheter
och konungev sade, att han skulle taga saken i när-
od
mare betragtande; men några dagar efierat sade Ludvig
X VIL, föres-ende den sorglig a följden al: d. 20:de
Mas, till mig: vi borde ej längre tveka att antaga
1
Fouchs anbud; sk
till honom, eller, änvu heldre, gå
sjelf ull honom.? Följande af onen lemnade jag fö klädd
Tuilerierna, och hade ett möte med Fouche; sedan jag
öfveresskommit med honom om alla nödiga mått och
steg, iervande jag till min beoder, for att inberätta ut-
gången. Den 19 Mars lemnade vi Paris och Frankrike,
och ej lång: fån Lile kom en okand man ända fram
till vagssdörre och räckte min bror ett papper,
som muvisade alt han var Fouchds agent. Kovungen
sade till honom, sedan denne äfven pgtvit det tecken,
som var ölverenskommet emellan mig och Fouchte, att
han valt Ghent till uppehålls-ort och att han önskade,
till uptörkande af uppmärksamhet, att agenien vistades i
Last. skedde äfven, och flere gånger i veckan kom
denne i homli het till Ghent, och öfverlemnade i Ko-
nungens egna händer de bref och meddelanden, som
Fouch ? öfversändt till honom; och FouchZ höll troget
allt hvad han lofvat. Kommunikationerna räckte ända
tilldess Ludvig åter intågade 1 Paris.
Ni lärer nu, sade Carl X till mig småleende, inse
rätta orsaken at ni lyckades undgå polisens uppmärk-
samhet, ty Fouch kände alla edra projekter.
Häraf torde en hvar finna anledningen till, att Bour-
bonerne sedan inbjödo Fouche till St. Denis och äfven
antogv honom till ledamot af kouseljer; en utnämning
som man erintar sig väckte en allmän förundran och
isynnerhet royalisternas förvåning. —
Emottag c.
R. IT.
EA SAL Aag