kandeln; jordbruket, fahrikationen, kyrkan etc. de in-
tressen, som böra bevakas, emedan fäderneslandet el-
ler det hela antingen ej kan bestå, eller åtminstone ic-
ke förkofra sig, utan dessas bestånd och förkofran;
nien ingalunda är det handelsmännens, jordbrukarnes,
fabrikanternes, presternes interessen, som böra bevakas.
Svårigheten af problemet ligger således dervuti, att kun-
na låta dessa ntwessen framträda såsom idter och rena
för personlighet. — Lyckligtvis har för detta problems
upplösning naturen kommit tänkaren till metes, i det
hon nedlagt hos menniskan, jemte !osterlandskanslan,
äfven en kärlek för siu yrke, hvilket i sin mån upp-
häfver och nedtrycker sjelfkärleken, och således verkar
i samma ngtning, som fosterlandskärslan. Om derföre
de yrken eler intressen, Jag nyss nämnt såsom operson-
liga iäcer, äro vigtiga för fäderneslandets bestand, så
ärv de äfven vigtiga för korporationerne; och då kor-
porationerne np ptråda såsom medlemmar af representa-
tionen, hafva de verkligen väl ett intresse, som är de-
ras eget, men tillika samma intresse som fäderneslandet.
Det är på detta sätt jag ansett en representation
euligt den senare åsigten af staten vara möjlig, och det
ankummer endast derpa hvilken af båda teo:ierna om
stat man en gång har omfattat. ÅAntager man filoso-
fernes förstnämde åsigt af staten, så kommer man nöd-
vändigt tull allmänna val; antager man åter folksla-
gens egen id! om staten, så kommer man till val genum
medborgareklasser. Emedan jag för min del omfattat
den senare äsigten, så må man förlåta mig att jag åf
ven måste omfatta hela den deraf följande åsigten af
representationen.
Jag har visat grunden till denna min mening. Jag
har sökt göra tydligt, att det icke är det personliga
intresset, som 1 någon instans skall vid den lagstiftande
maktens sammansättande göra sig gällande, utan opersonli-
ga allmänna intressen. Jag vill, att uti den lagstiftande
församl ngen alla för fosterlaudet vigtiga intressen skola
uppträda och förvandlas till handlaude personer, det
personliga bortläggas, och ideerna endast tala och ver-
ka. Jag föreställer mig et Riksmöte, der handeln, fa-
brikationen, jordbruket, kyrkan, lärdomen, riksförsva-
ret, rättvisan, historien m. m. sammanträda för att öf-
verlägga om det lands bästa, med hvilket deras egen
tillvarelse är förenad, och jag har för mig uppdragit
det enda ideal, som det är mig möjligt att föreställa
mig för en sådan lagsufiande församling, der de vanliga
personliga intressen hade så vidt möjligt blifvit undan-
röjda, och endast fäderneslandets intresse, sammansatt
af sina delar, bevakades och bereddes.
Att detta icke i verkligheten kan framställas annor-
lunda än i approximation, är i sig sjelf klart; men det
uttrycker dock allid den ide, hvarull en lagstiftande
församlings sammansättning bör närma sig, och den rigt-
ning, uti hvilken man bör, enligt min tanka, söka den
i våra dagar och i vårt land så ofta ventilerade repre-
sentalions-förändringen. Vill man efter denna idd pröf-
va de nuvarande konstitutionerna i Kuropa, så finner
man att af dessa, de som grundasig på allmänuva valen,
äro ifrån denna id de mest afvik nde; de som hafva
2:ne kamrar, hvaraf den ena representerar ofrälse Stan-
det, den andra Adeln, är ett litet, men högst obetyd-
ligt steg på denna bana; och att en representation, hvar-
uti 4 stora fortgående intressen söka att göra sig gäl-
lande, är med all sin ofullkomlighet likväl vida full-
komligare än alla de öfriga; ehuru denna i det råa och
medvetslösa skick, hvaruti den derigenom wbildat sig,
att den uppkommit genom den historiska tilltälligheten
eller blott genom händelsernas gång, icke på längt när
kan motsvara dess höga bestämmelse af en lagstiftande
örsamling.
Å
Vi känna icke, vid hvilkendera af dessa motsatta ä-
sigter Er Biskop en för framticen kan komma att stad-
- 6 or YA. I