kandeln; jordbruket, fahrikationen, kyrkan etc. de intressen, som böra bevakas, emedan fäderneslandet eller det hela antingen ej kan bestå, eller åtminstone icke förkofra sig, utan dessas bestånd och förkofran; nien ingalunda är det handelsmännens, jordbrukarnes, fabrikanternes, presternes interessen, som böra bevakas. Svårigheten af problemet ligger således dervuti, att kunna låta dessa ntwessen framträda såsom idter och rena för personlighet. — Lyckligtvis har för detta problems upplösning naturen kommit tänkaren till metes, i det hon nedlagt hos menniskan, jemte !osterlandskanslan, äfven en kärlek för siu yrke, hvilket i sin mån upphäfver och nedtrycker sjelfkärleken, och således verkar i samma ngtning, som fosterlandskärslan. Om derföre de yrken eler intressen, Jag nyss nämnt såsom opersonliga iäcer, äro vigtiga för fäderneslandets bestand, så ärv de äfven vigtiga för korporationerne; och då korporationerne np ptråda såsom medlemmar af representationen, hafva de verkligen väl ett intresse, som är deras eget, men tillika samma intresse som fäderneslandet. Det är på detta sätt jag ansett en representation euligt den senare åsigten af staten vara möjlig, och det ankummer endast derpa hvilken af båda teo:ierna om stat man en gång har omfattat. ÅAntager man filosofernes förstnämde åsigt af staten, så kommer man nödvändigt tull allmänna val; antager man åter folkslagens egen id! om staten, så kommer man till val genum medborgareklasser. Emedan jag för min del omfattat den senare äsigten, så må man förlåta mig att jag åf ven måste omfatta hela den deraf följande åsigten af representationen. Jag har visat grunden till denna min mening. Jag har sökt göra tydligt, att det icke är det personliga intresset, som 1 någon instans skall vid den lagstiftande maktens sammansättande göra sig gällande, utan opersonliga allmänna intressen. Jag vill, att uti den lagstiftande församl ngen alla för fosterlaudet vigtiga intressen skola uppträda och förvandlas till handlaude personer, det personliga bortläggas, och ideerna endast tala och verka. Jag föreställer mig et Riksmöte, der handeln, fabrikationen, jordbruket, kyrkan, lärdomen, riksförsvaret, rättvisan, historien m. m. sammanträda för att öfverlägga om det lands bästa, med hvilket deras egen tillvarelse är förenad, och jag har för mig uppdragit det enda ideal, som det är mig möjligt att föreställa mig för en sådan lagsufiande församling, der de vanliga personliga intressen hade så vidt möjligt blifvit undanröjda, och endast fäderneslandets intresse, sammansatt af sina delar, bevakades och bereddes. Att detta icke i verkligheten kan framställas annorlunda än i approximation, är i sig sjelf klart; men det uttrycker dock allid den ide, hvarull en lagstiftande församlings sammansättning bör närma sig, och den rigtning, uti hvilken man bör, enligt min tanka, söka den i våra dagar och i vårt land så ofta ventilerade representalions-förändringen. Vill man efter denna idd pröfva de nuvarande konstitutionerna i Kuropa, så finner man att af dessa, de som grundasig på allmänuva valen, äro ifrån denna id de mest afvik nde; de som hafva 2:ne kamrar, hvaraf den ena representerar ofrälse Standet, den andra Adeln, är ett litet, men högst obetydligt steg på denna bana; och att en representation, hvaruti 4 stora fortgående intressen söka att göra sig gällande, är med all sin ofullkomlighet likväl vida fullkomligare än alla de öfriga; ehuru denna i det råa och medvetslösa skick, hvaruti den derigenom wbildat sig, att den uppkommit genom den historiska tilltälligheten eller blott genom händelsernas gång, icke på längt när kan motsvara dess höga bestämmelse af en lagstiftande örsamling. Å Vi känna icke, vid hvilkendera af dessa motsatta äsigter Er Biskop en för framticen kan komma att stad6 or YA. I