BNESTNERNIV US LTS VISTE SR SER IPRRSR SATSER SS AS SA VVWK
till slut med engelska regeringens hjertliga bifall; och
följden har varit, att alla för friheten gynnande partier
förenat sig alt understödja hans styrelse?. — Detta må
väl så vara; dock synes t. ex. Cadiz-juntans tllgif-
venhet icke just vara så alldeles ovilkorlig. Också
må Mendizabal bereda sig på, att folken vaknat nog,
för att icke Jaa åter söfva sig af ett namn, utan de
fordra numera handling. Löften och ord äro, hvad
uppträdet på stadshuset i Paris för 5 år sedan visade
dem vara. - Ingen ting finnes kanske nu i bela Euro-
pa så fiendiligt mot republikanska idcer, som la
meilleure des republiques. Franska regeringens
sträfvande (säger vill slut den nu anförda artikelen) är
att försvåra Mendizabals styrelse och att i honom kros-
sa de liberale, hvilka numera af Konungen betraktas
såsom Orleanska dynastiens dödsfiender.
Engelska tidningarne göra sina anmärkningar öner
Franska ex- Pairen Kergorlays tryckfrihetsrättegång och
den envishet, hvarmed han äfven under målets ageran-
de vidhöll sit påstående, att Ludvig Filip icke är
laglig Konung, utan blott usurpator. Alla åtgärder i
sednaste tiderna hafva ögonskenligen gått ut på att
försona legitimismen, vare sig inom eller utom Frank-
rike. Men hela detta stråfvande har tjenat till ingen-
ting: de liberale kunna stötas för hufvudet och aflägs-
nas — den delen af planen lyckas nog; men den an-
dra, eller legitimisternas vinnande, är allud lika långt
borta. En blick på rättegången, sager The Sun, öf-
vertygar hvar och en, att Ludvig Filip ohjelpligen
misslyckats i sina sednare bemödanden att försona
Carlisterna. De äro nu och skola alltid förblifva Or-
leanska dynastiens dödsfliender. Han må förfölja re-
publikanerna, så mycket han behagar, han må ned-
trycka pressen med alla de band, som Kamrarne äga
att pålägga; han må återsiälla Ludvig X VIII:s Charta,
och med den, hela det afskaffade skräpet af ett ärft-
ligt Pärskap och ett reguliert presterskap; han må gö-
ra till och med mer än detta allt — och ändock skall
han icke dermed vinna Carlisternas tillgifvenhet. Det
vore väl for Frankrike, om dess Konung vore inner-
ligen öfvertygad om denna vigtiga sanning. Carlister-
ne äro ännu mägtige, fastän overksamme; och de sko-
la ej underlåta att gripa till första tillfälle, då regerin-
gen fullkomligt förlorat republikanska partiets förtro-
ende, för att resa sig med väpnad hand mot henne. Att de
aldrig med framgång skola försöka restaurera den förvista
Bourbonska dynasten, äro vi fullt öfvertygade, men för-
enade med monven entspartiet skola de lätt fördrifva
den nu varande monarken. Om Ludvig Filip begrepe
sin egen fördel, kunde han ännu inhemta en nyttig lär-
dom af ex-Pairen Kergorlays rättegång. Republika-
nerna kan han försona; Carlisterne äro oförsonlige.
Enderas hjerthga tuillgifvenhet är dock nödvändig för
franska tronens trygghet.
Den Engelska publicisten skulle hafva kunnat fort-
sätta sin betraktelse med en utredning af skälen till
detta förhållande: Olikheten i Carlisternas och repu-
blikanernas handterlighet ligger helt naturligt deruti,
att de förre, drifne af enthusiasm för en ide, kunna
vinnas genom styrelsens öfverging eller närmande till
denna idd, då deremot de sednare hänga fast vid per-
son och blott fösta sig vid grundsatser och idcder i an-
dra rummet. Så länge Ludvig Filips person står dem
i vägen, kan således ingen absolustistisk vändning i
styrelsmaximer, intet bemödande att träda i de bort-
körda företrädarnes fortspår, försona honom med legi-
timisterna. BRepublikanerne deremot äro öppenhjerth-
ge enthusiaster, som ganska lätt kunna ledas att förbi-
se form och person, blott ett ärligt bemödande att föl-
ja deras ideer framlyser. — Men det är icke blott
inom frankrike, som den nya dynastien förgälves sö-
ker vinna legitimisterna. Det är underligt, att den ic-
ke förmår spegla sig i Napoleons exempel och inse
fruktlösheten af hvarje försök att vinna vissa figurer
och erhålla säkerhet om vänskap och understöd af
dem, hvilka iche bindas af förbund och eder, så snart
de icke hafva att göra med sina leguima likar. Den-
na förbindelse är verkligen ett sådant fenomen, att
det väl vore värdt utsättande af ett stort akademiskt
pris, för att få den frågan utredd, huru en aylik
blindhet är möjlig.