blodtorstige botvar elier nalsstarriga gemena rebeller, som just samma tidningar voro de förste att göra dem till. Då Juntorne företogo sig att sköta sina egna angelägenheter och fordra en liberal konstitution för det gemensamma fåderneslandet, begynte genast Journal des Debats en series af artiklar, hvari han sökte feja upp Heliga Alliancens oprnionsfria rustning, i afseende på intervention folk och folk emellan. Det är nogsamt bekant, alt när Heliga Alliancen först uppsatte sina theser, inflöt en punkt af det innehåll, att om en grannstat antoge lagar eller författningar, till gynnande af institutioner eller af meningar, som kunde spridas utom. den statens gränser, så skulle alla furstar och potentater, som hade något att frukta af detta utbredande, vara berättigade att vidtaga fientliga åtgärder, för att hindra dessa institutioners och meningars spridande ej blott till sina egna, utan äfven tillalla andra souverainers stater. Denna lära, som angriper all borgerlig frihet i dess rot, då hvarje land, som önskar förbättra sitt statsskick, derigenom underkastas alla despotiska regeringars anfall, uplifvades nu af Journal des Debats, såsom ett rättfärdigande af Frankrikes förfarande, i fall dess 4lZedhorgare-monark skulle få i sitt kungliga bufvud att skicka en armte till Spanien, för att kufva de liberala Juntorna. Försöket lyckades emedlertid icke; och därföre blef hela saken försigtigtvis öfvergifven, innan något allvarsamt alarm uppstod. Konungen insåg faran af att stadga någonting liknande ett system — någonting, som kunde väcka Fransmännen till att ana någon förut uppgjord plan i regeringens handlingar. Omständigheterne hefunnos vara det beqvämaste ; och den ministeriella skribleren (eller, som vi kalla honom, Statsinsändaren) blef således anbefalld att behålla i bakhåll sina grundsatser och sina systemer, och sina skäl, om han kunde uppgifva några, till dess Frankrike vore i tillfälle att behöfva dem. Detta förfarande var i högsta grad kloktSå länge Konungen lyckas att göra alla sina despotiska bandlingar tillskenbara resultater af en oundviklig nödvändighet, är han trygg. Det finns iutet så gement streck , som ett folk icke kan förmås att tåla, så vida regeringen lyckas att förklara det såsom endast föranledt af omständigheterna. Under despotismens barndom är det alltid farligt att säga folket, att någonting skett eller skall ske blott derföre, att det är i enlighet med de stadgade grundsatserna 1 något system; den tryggaste kosan är att öfverlemna åt händelser och omständigheter ensamma alt smida bojorna. Det onda, som tillfogas oss under den uppgifna afsigten att afvända ett större ondt, bäres med lätthet. ÖOlvertygelsen om denna vigtiga sanning var det, som föranledde Ludvig Filip att åt ödet öfverlemna utfinnandet af någon förevänning att förklara sig mot frihetens spridande i Spanien. Något afsigtslöst anfall, någon i Inrikesministerns bureau hopkokad sammansvärjning, eller något föregifvet brott mot folkrätten skulle, hoppades han, tusen gnger bättre svara mot hans ändamal , än en hel series af tidningsartiklar, syftande att i förtid yppa Franska regeringens framtida planer, isynnerhet med afseende på dess inre politik. Den verksamma del England tog i handelserna och den krafifulla och manliga role, Hr Villiers (Eng. minister i Spanien) spelade, då Drottningens magt sväfvade i den största fara genom Torenos och hans medbröders kortsynthet, hafva tvungit Fransmännens Konupng att förfara med mer än sin vanliga försigtighet under bemödandet att draga sig ur den position, hvari han ställde sig genom qvadrupel-alliansens underte cknande. Alla hans rörelser bevakas för noga, för att lemna honom lägenhet att begynna gräl med Spanien; och äfven om det lyckades honom, vet han, att England skulle träda fram som skiljemur för tillfället, och att Fransmännen skulle nöjas åt dess utslag, om det än vore sårande för deras Konungs fåfänga och hinderligt för hans planer. Ded Engelska tidningen anmärker sedermera, huru litet imedlertid dessa Franska bemödanden betyda; frihetens sak måste segra i Spanien. Han försvarar Hr Mendizabal mot en Engelsk morgontidning (en väderhane, säkert The Times,) som förebrått honom, att han ingenting gjort sedan han kom till Spanien. Hr M.,? säger The Sun, var i 14 år en främling för sitt fådernesland, och det är icke en månad, sedan ban återkom. Dock har han på denna korta tid gjort mera till Spamens lugnande och till partiernas försoning, än någon af hans företrädare gjorde på ett år. Hans blotta närvaro i hafvudstaden gjorde beligringstillståndet öfverflödigt. Med ett enda Betänkande försonade han med regeringen sju af Spaniens wmiytelserikaste juntor (icke bokstafligen sant, såsom man sett). Derpå uppräknas de öfriga åtgärder, M. medhunnit på en månad ; och förf. tror, att den nya ministern handlat rättare, om han sjelf uppgjort grunderna till en Charta och underkastas dem heta fal