underkasta sig någon krafteller talangfuwlares mflytande, utan förenade i sig Kejsaren och ministern. Hans enda föremal var hans folks väl, och det till den grad att hans efterträdare, som afsky hans minne, kunde icke undgå att på det åt honom i Wien uppförda monument skrifva: Josepho IT, quisaluti publice vixit, non du, sed totus. (Josef II., som lefde för det allmänna bästa, ej länge, men odeladt.) Om de, som kunna anses för hans fiender, säga detta om honom, så kan sanningen deraf svårligen betviflas. Josct icke blott ägde det förstånd och den verksamhet, som erfordras för att regera, u an han använde äfven dessa egenskaper på andamål, som hade bordt försäkra honom om alla hans undersåtares medverkan och tillgifvenhet. Och ändock, hvilka voro resultaterna af hans bemödanden? Vid sin död såg han större delen af sitt folk antingen redan i öppen resning, eller färdig att resa sig. Det behöfves icke misstänka. att han förgafs af Jesuiterna; de känslor, som han naturligtvis skulle erfara, och som han äfven verkligen erfor, mot slutet af sin bana, då alla hans käraste förhoppningar hade blifvit grymt bedragna, voro nog att påskynda hans död. Och af hvem tillintetgjordes hans förhoppningar? Af prester och adel. Dessa äro de verkliga magtägande i Osterrike; och engelska folket kan allttör väl begripa beskaffenheten ar deras magt. Österrike styres efter Tory-grundsatser, och enda skilnaden mellan de båda länderna är, att i Österrike regera dessa grundsatser utan kontroll. Vi vilja till en borjan säga några ord om presterskapet, ehur:, som vi komma att visa, kyrkan, där likasom i England, utgör blott en utgrening af aristokratiens magt. Josef II., som stadgade tolerance för alla christna trosbekännelser, fann vid sitt tillträde (1780) 2,024 kloster, med 63,000 personer af båda könen, som aflagt löfte, Detta antal blef på åtta år minskadt till 36,000 och 700 kloster indragna. Efter hans död återställdes nästan allt, hvad han afskaffat, och sakerna äro nu nästan på sin gamla fot. För närvarande finnas i Österrike 17 Erkebiskopar och 82 Biskopar under dem. Antalet af kloster, abbotsuft och domkapitel är ofantligt. De äga jordegendom, hvaraf årliga inkomsterne uppgifvas till 200 millioner Floriner. Härull får läggas den Andeliga fonden, som bildades af de af Josef indragna klostrens tillboörigheter och sedermera vuxit genom donationer. Denna fond ger en årlig afkastning af 2 4 millioner, hvilken samvetsgrant användes för katolska kyrkans behof. Alla kyrkans vårdigheter och indrägtiga embeten hafva i århundraden varit och äro ännu endast apanage åt de stora ätterna, som flerestädes af dem draga inkomster af mer än 390,000 FI. Kyrkans rikedom utgör saledes i sjelfva verket en stor delaf adelns rikedom. Alla andra indrägtiga embeten i armcen, i civiistyrelsen, vid hofvet — ja hvarhäldst pengar äro att förtjena, ligga i adelns händer.) Detta allt är blott såsom ett tillägg till dess enskilda fortuner, ty största delen af jordegendom i riket tillhörer adeln. Den högre adeln, hvartill vi räkna endast de slägter, som hafva en ren årlig inkomst af åtminstone en half million FL (vissa hafva ända till tre millioner), härleda sina besittningar antingen från länstiderna, från revolutioner, från kättares plundring under religionsoroligheterna, eller från någon af dessa gunstbevis, dem en despotisk furste meddelar sådana, som tjena honom med blind lydnad, eller sådana, för hvilkas magt han bafvar. Den höga adeln består af omkring ett hundrade ätter, som alla äro katoliker. Dernäst komma i ordningen omkring tre gånger så många åter, som lefva i stori välstånd, och till slut en skara af fattiga ätter, som utgöra ett beroende och gunstsökanude bihang till den höga adeln och styrelsen. (Forts. e. a. g.) ) Förf. uppger, att år 1817 funnos i Österrike 64,000 personer tillhörande kyrkan, 4753,000 adehge, 250,000 emhatcermnr än 2A0NM NAR nilisrvor ach ANM NINA ANA han