underkasta sig någon kraft- eller talangfuwlares mflytande,
utan förenade i sig Kejsaren och ministern. Hans enda
föremal var hans folks väl, och det till den grad att
hans efterträdare, som afsky hans minne, kunde icke
undgå att på det åt honom i Wien uppförda monument
skrifva: Josepho IT, quisaluti publice vixit, non du,
sed totus. (Josef II., som lefde för det allmänna bä-
sta, ej länge, men odeladt.) Om de, som kunna anses
för hans fiender, säga detta om honom, så kan san-
ningen deraf svårligen betviflas. Josct icke blott ägde
det förstånd och den verksamhet, som erfordras för att
regera, u an han använde äfven dessa egenskaper på
andamål, som hade bordt försäkra honom om alla hans
undersåtares medverkan och tillgifvenhet. Och ändock,
hvilka voro resultaterna af hans bemödanden? Vid sin
död såg han större delen af sitt folk antingen redan i
öppen resning, eller färdig att resa sig. Det behöfves
icke misstänka. att han förgafs af Jesuiterna; de käns-
lor, som han naturligtvis skulle erfara, och som han äf-
ven verkligen erfor, mot slutet af sin bana, då alla hans
käraste förhoppningar hade blifvit grymt bedragna, voro
nog att påskynda hans död. Och af hvem tillintetgjor-
des hans förhoppningar? Af prester och adel. Dessa
äro de verkliga magtägande i Osterrike; och engelska
folket kan allttör väl begripa beskaffenheten ar deras
magt. Österrike styres efter Tory-grundsatser, och enda
skilnaden mellan de båda länderna är, att i Österrike
regera dessa grundsatser utan kontroll.
Vi vilja till en borjan säga några ord om presterska-
pet, ehur:, som vi komma att visa, kyrkan, där lika-
som i England, utgör blott en utgrening af aristokrati-
ens magt.
Josef II., som stadgade tolerance för alla christna
trosbekännelser, fann vid sitt tillträde (1780) 2,024 klo-
ster, med 63,000 personer af båda könen, som aflagt
löfte, Detta antal blef på åtta år minskadt till 36,000
och 700 kloster indragna. Efter hans död återställdes
nästan allt, hvad han afskaffat, och sakerna äro nu nä-
stan på sin gamla fot. För närvarande finnas i Öster-
rike 17 Erkebiskopar och 82 Biskopar under dem.
Antalet af kloster, abbotsuft och domkapitel är ofantligt.
De äga jordegendom, hvaraf årliga inkomsterne uppgif-
vas till 200 millioner Floriner. Härull får läggas den
Andeliga fonden, som bildades af de af Josef indrag-
na klostrens tillboörigheter och sedermera vuxit genom
donationer. Denna fond ger en årlig afkastning af 2 4
millioner, hvilken samvetsgrant användes för katolska
kyrkans behof.
Alla kyrkans vårdigheter och indrägtiga embeten haf-
va i århundraden varit och äro ännu endast apanage åt
de stora ätterna, som flerestädes af dem draga inkomster
af mer än 390,000 FI. Kyrkans rikedom utgör saledes
i sjelfva verket en stor delaf adelns rikedom. Alla an-
dra indrägtiga embeten i armcen, i civiistyrelsen, vid
hofvet — ja hvarhäldst pengar äro att förtjena, ligga i
adelns händer.) Detta allt är blott såsom ett tillägg
till dess enskilda fortuner, ty största delen af jordegen-
dom i riket tillhörer adeln. - Den högre adeln, hvartill
vi räkna endast de slägter, som hafva en ren årlig inkomst
af åtminstone en half million FL (vissa hafva ända till tre
millioner), härleda sina besittningar antingen från läns-
tiderna, från revolutioner, från kättares plundring under
religionsoroligheterna, eller från någon af dessa gunstbe-
vis, dem en despotisk furste meddelar sådana, som tje-
na honom med blind lydnad, eller sådana, för hvilkas
magt han bafvar. Den höga adeln består af omkring
ett hundrade ätter, som alla äro katoliker. Dernäst
komma i ordningen omkring tre gånger så många åter,
som lefva i stori välstånd, och till slut en skara af fat-
tiga ätter, som utgöra ett beroende och gunstsökanude
bihang till den höga adeln och styrelsen.
(Forts. e. a. g.)
) Förf. uppger, att år 1817 funnos i Österrike 64,000
personer tillhörande kyrkan, 4753,000 adehge, 250,000
emhatcermnr än 2A0NM NAR nilisrvor ach ANM NINA ANA han