den klass, som mest är interesserad i att dölja saunin-
gen. En vettgirig och forskande resande är ingalunda
välkommen i Osterrike. En rik främling tåles i hufvud-
staden, där en trup af spioner ouphörligt bevakar ho-
nom och hindrar honom att göra indiscreta frågor; men
om han har lust att besöka det inre af landet, där fär-
re spioner finnas, måste han skaffa sig pass; och det
är polisen, som medelar, eller rättare vägrar det. Vi
påminne oss händelsen med en af våra vanner, en lä-
kare, som föga arydde sig om politik, men som önska-
de genomresa Steyermark. Hvad vill Ni i Steyermark?
så blef han ullirågad af polis-kommissarien. Jag har
lagt mig på botaniken och önskar undersöka växterna
i provinsen. För all del, blef svaret, kasta icke bort
edra pengar så i fafängan; alla de örter, som växa i
Steyermark, och en mängd andra till, kan Ni få se i
herbarium i vårt naturalhistoriska Museum, ja i några
de förnämsta apotek i Wien. En annan af våra be-
kanta, en adelsman, hvars afsigt endast var att roa sig,
önskade göra en utflygt till Ungern. - Men hvad vill
Ni i Ungern ? — Blott göra en lustresa; jag har hört,
att landet är ganska vackert, isynnerhet raot slutet af
våren. — M. H. Ni har fått högst oriktiga underrät-
telse; det är ett högst fult land. BlLif qvar här i Wien,
där Ni icke skall finna brist på nöjen. — De ende,
dem man visar någon consideration, äro Franska re-
sande, som fara till Ungern, för att upphandla blodig-
lar, och som förtjena denna eftergifvenhet genom resans
fulländande med vida större skyndsamhet än de Kejser-
liga Österrikiska deligencerna, Ar 1821 utgaf regerin-
gen en förordning, hvarigenom alla utländingar afske-
dades från sina lävarebestallningar i de offentliga skolor-
na och till och med enskilda familjer förbjödes att an-
vända dem såsom privata informatorer. ) :
Vi hafva kommit öfver några interessanta underrättel-
ser om Österrike, till största delen samlade på stället;
och dessa vilja vi lägga till grund för följande artikel.
Då staternas magt nu för tiden nästan helt och hållet be-
ror på deras inkomster, vilja vi begynna med Osterrikes
financer.
Regeringen är ingen människa råkenskap skyldig för
huru den använder statens medel, och aldrig göres sjelf-
mant någon redogörelse. — Allt, hvad till dylika saker
hörer, insvepes i ett ogenomtränghgt mörker för deras
ögon, som betala pengarna. Men då en oinskränkt fri-
het att göra af med pengar icke är det enda, som er-
fordras, miste man först skaffa pengar att göra af med.
Österrikiska statskassan har, enligt Lichtenstein, en
årlig ordinarie och oföränderlig- inkomst af 150 millio-
ner Floriner, eller 15 millioner P. St. Häruti inberäk-
vas icke de tillfälliga och obestämda inkomstposterna,
som, tillsamman med ofvannämnde, utgör en totalin-
komst af 203 millioner Fl. Mcn Osterrikes hufvudsak-
Bgaste ressonrcer äro pappersmynt och lån. Regerin-
gen kan utgifva sedlar efter behag; och hon utger dem
i parti, ty papper är icke dyrt. Dessa ymniga inkomst-
källor förslå imedlertid icke för Regeringens behof; hon
nödgas uptaga lån, hvarå räntorna betalas med nyalin.
Slutet af allt sammans är — bankrutt; och bankrutt är
icke något nytt i Österrike. Det genomgick en år 1811
och en till år 1813; och omståndigheterne därvid äro
så lärorika, att vi icke kunna motstå frestelsen att för
läsaren framlägga några af dem.
Ar 1811 befann sig Osterrike i ett tillstånd af något
värre än förlågerhet. Det utgifna sedelmyntet (Banko
Zettel) hade stigit till ett belopp af 1,660,009,000
Floriner. Statsskulden, som åsamkats genom lån, steg
nära samma summa. Utvägarne, som vidtogos, för att
bjelpa detta tillstånd, voro sådane, som man kan vänta
sig af en styrelse, hvilken kan göra precist som hon
vill. Ena dagen fann hon för gudt att taga under sin
vård allt silfver tillhörigt kyrkorna; andra dagen affor-
drade hon sina trogna undersåter ett tvångslån af 72
millioner Floriner. En zaxa af 30 till 30 procent lades
på alla colonialvaror; postporto och andra afgifter af
kommunikationer tredubblades; kopparmynt slogs af en
halfpennys storlek och vigt, men utgafs vil 30 kreutzer
eller 10 pence; med ett ord, styrelsen gick så långt,
att inom femton års tid fullt ut en tiondedel af all lös
och fast egendom i Osterrike kom i styrelsens händer.
Då imedlertid alla dessa utvägar icke förslogo att upp-
hjelpa financerna, flydde regeringen till den slutliga ät-
gärd, somj påbjöds genom öppen kungörelse den 15
Mars 1811. Denna kungörelse nedsale först och främst
pappersmyntet till femtedelen af dess nominella värde.
Hela utelöpande sedelstocken uppgafs till 1,060,798,753
Floriner; och detta blef genomet penndrag nedsatt till
212,159,750 FL Banko-Zeueln skulle icke gäl-
la längre än till den sista Januari 1812, inom hvilken
tid alla sedlarne skulle invexlas och realiseras; men
realiseras till hvad? till ett nytt slags pappersmynt, som
. : : .
oe AA LÄ Aa gas Is FH IA sen?
TR SR SN
I