rer till lägret, för att skaffa dem tillfille att pråktiskt lära sin konst, och tidigt bibringa dem vana vid dylika arbeten, som skola utgöra deias Jlefnads sysselsättning. Allt är beräknadt med klokbet och försigtighet, och Mehemed Ali skall i deua nya fåäluag segra, liksom han segrat vid koniah. ?Vi hade redan några dagar vistats här, natten till den 15 Augusti linso höra på afstånd den rådande tystnaden afbrytas genom sång och årslag. Vi skyndade Ber till floden, en stor båt försedd med halfmånans flagga, lade i land; alla passagerarne derstädes syntes försänkta i sömn, hvari nattens svalka, båtens rörelse och roddarnes sång vaggat dem. Hastigt hörde man en röst om bord: hvad är klockan! man svarar: tolf på natten. — Jag hade således rätt, återtog den första rösten, alt vi skulle anlända till den 15:de. — God afton, General, ropade en af oss -—Ack är det Ni Enfantin ! sade rösten. Generalen sprang i land och omfamnade fadren. Denne presenterade mig; det var Solimen Pascha som fordom statt i Bonapartes tjenst. Han ville här fira Kejsarens födelse-daz; några personer från Karo och tvenne Egyptiska Generaler hade förenat sig med honom. Efter ett kort samtal, hvari Generalen Adem Beij, som emedlertid vaknat, äfven blandade sig, skiljdes vi åt tills morgonen. — Följande dagen gjorde de nykomne först ett besök hos Mahmud Beij, hvilken de inbjödo till festen. Vi besökte derefter arbetena, och festen började vid middagsiiden. Tre runda bord af metall voro uppslagna i ett af Infantens tält. Vid det första af dem sutto Mahmud -: Beij och Soliman Pascha, båda på en divan, och Moktar Beij, Enfantin, Adem Beij och Lesseps, franska konsulen i Kairo, på dynor. Vid det andra Linant, Debagd, en Armenisk lakare, bekant med Europas seder, språk och vettenskaper, medlem af Sanitets-rådet, Mustafla Effendi, direktör för Civil-Ingeniörs skolan, Akikin, en armenisk Ingenior som Paschan låtit uppfostra i England, Lambert, fordom elev vid polytekniska skolan, och kapitenen i staben Beaufort de Hautpont; vid det tredje Cognat, iStabsläkare vid de vestra slussarne, tvänne Arabiska Ingeniörer, Prak från den polyteckniska skolan, Olivier Brun, Soliman Paschas sekreterare och jag. Jag kunde icke afhålla mig från att ibland gästerna observera Mahmud Beij, med sitt svarta och lilliga öga, sin mörka hy, sit tjocka och hvita skägg och starka anletsdrag. Han är cen gubbe, hvars linga tjenst löras med en utmärkt akt och som i sitt anlete röjer tecken af den karak12 i a vi om ning, ters fasthet och själs närvaro, som han i kiitiska Öögonblick behöfde, för att uppsvinga sig från en Albanesisk soldat till rangen af Beij och Minister; hans salt att vara är värdigt och ett märkbart exempel på den lätthet, hvarmed parvenyer här vänja sig vid en hög rangs mantr och den orientaliska representationens ädla hållning. Vidare Moktar Beij, en ung turk af hög vext, regelbunden ansigtsbildning, en fin och glödande fysiognomi och serdeles elegans. Han är redan Chef för General-Staben, med lit och själ tullgifven Egyptens regeneration, och skicklig att medverka dertill emedan han i Europa förvärfvat mångfalldiga kunskaper. Han har sedermera blifvit utaämd utvll President i Civil-rådet, en plats som förenar en del af inrikes ministeren med den för de oflentliga arbetena. Jemte honom satt Adem Beij med sina starka och breda anletsdrag och sin massiva kropps-byggnad, till kropp och själ en turk med klart och redigt förstörd, energisk verksamhet, cuttröttlig i arbete, President för vapenfabrikerne, bomuls-spinnerierna och alla nyinrättade etablissementer, byggmästare, smed och, siusom Egyptens tillstånd fordrar, skicklig att lägga handen vid alla slags arbeten ; derjemte är han arbetssam 1 sitt kabinett, öfversättare af Legenders Gcometi och ihärdig att dagligen mer förkolra sig i Europas vettenskaper, ehwu han aldrig varit i vår verldsdel, men som han dock väl känner och förstår värdera; han talar en begriplig fransyska. — Derefter. Linant, Ingeniör för slussarne, som i sit 20:de år kommit till Egypten, genomrest detua land, äfvensom Nubien och Arabien, tullegnat sig Arabernas språk, seder och klädedråagt, och är den ende Europd. som kan styra en massa Arabiska arbetare. Man bör hoppas att han med ira skall sluta det stora företag han börjat. Med ett ord, ju mer man betraktade alla de personer som deltogo i festen, desto mer mäste man öfv eraskas, att se Osterlänningar hvilka gjort sig tull Europeer, för att åstedkomma sitt lands regeneration, och Europecr som blifvit Österlinmnegar för att biväda dem dervid. Emellan dem herrskade en -bjertlighet som lifvade hvarje deras ord, så att man kunde wo sig se medlemmurne af en och samma familj. a Räuerra voro helt och hållet tillagade på Österländska sättet, och min köks-kunskap är ej tillräck