rer till lägret, för att skaffa dem tillfille att pråktiskt
lära sin konst, och tidigt bibringa dem vana vid dyli-
ka arbeten, som skola utgöra deias Jlefnads sysselsätt-
ning. Allt är beräknadt med klokbet och försigtighet,
och Mehemed Ali skall i deua nya fåäluag segra, lik-
som han segrat vid koniah.
?Vi hade redan några dagar vistats här,
natten till den 15 Augusti linso höra på afstånd den rå-
dande tystnaden afbrytas genom sång och årslag. Vi skyn-
dade Ber till floden, en stor båt försedd med halfmånans
flagga, lade i land; alla passagerarne derstädes syn-
tes försänkta i sömn, hvari nattens svalka, båtens rö-
relse och roddarnes sång vaggat dem. Hastigt hörde
man en röst om bord: hvad är klockan! man svarar:
tolf på natten. — Jag hade således rätt, återtog den
första rösten, alt vi skulle anlända till den 15:de. —
God afton, General, ropade en af oss -—- Ack är det Ni En-
fantin ! sade rösten. Generalen sprang i land och omfam-
nade fadren. Denne presenterade mig; det var Solimen
Pascha som fordom statt i Bonapartes tjenst. Han vil-
le här fira Kejsarens födelse-daz; några personer från
Karo och tvenne Egyptiska Generaler hade förenat
sig med honom. Efter ett kort samtal, hvari Gene-
ralen Adem Beij, som emedlertid vaknat, äfven blan-
dade sig, skiljdes vi åt tills morgonen. — Följande da-
gen gjorde de nykomne först ett besök hos Mahmud
Beij, hvilken de inbjödo till festen. Vi besökte der-
efter arbetena, och festen började vid middagsiiden.
Tre runda bord af metall voro uppslagna i ett af In-
fantens tält. Vid det första af dem sutto Mahmud -:
Beij och Soliman Pascha, båda på en divan, och Mok-
tar Beij, Enfantin, Adem Beij och Lesseps, franska
konsulen i Kairo, på dynor. Vid det andra Linant,
Debagd, en Armenisk lakare, bekant med Europas se-
der, språk och vettenskaper, medlem af Sanitets-rådet,
Mustafla Effendi, direktör för Civil-Ingeniörs skolan,
Akikin, en armenisk Ingenior som Paschan låtit upp-
fostra i England, Lambert, fordom elev vid polytek-
niska skolan, och kapitenen i staben Beaufort de Haut-
pont; vid det tredje Cognat, iStabsläkare vid de ve-
stra slussarne, tvänne Arabiska Ingeniörer, Prak från
den polyteckniska skolan, Olivier Brun, Soliman Pa-
schas sekreterare och jag. Jag kunde icke afhålla mig
från att ibland gästerna observera Mahmud Beij, med
sitt svarta och lilliga öga, sin mörka hy, sit tjocka
och hvita skägg och starka anletsdrag. Han är cen
gubbe, hvars linga tjenst löras med en utmärkt akt
och som i sitt anlete röjer tecken af den karak-
12
i
a vi om
ning,
ters fasthet och själs närvaro, som han i kiitiska Öö-
gonblick behöfde, för att uppsvinga sig från en Alba-
nesisk soldat till rangen af Beij och Minister; hans
salt att vara är värdigt och ett märkbart exempel på
den lätthet, hvarmed parvenyer här vänja sig vid en
hög rangs mantr och den orientaliska representatio-
nens ädla hållning. Vidare Moktar Beij, en ung turk
af hög vext, regelbunden ansigtsbildning, en fin och
glödande fysiognomi och serdeles elegans. Han är re-
dan Chef för General-Staben, med lit och själ tullgif-
ven Egyptens regeneration, och skicklig att medverka
dertill emedan han i Europa förvärfvat mångfalldiga
kunskaper. Han har sedermera blifvit utaämd utvll Pre-
sident i Civil-rådet, en plats som förenar en del af
inrikes ministeren med den för de oflentliga arbetena.
Jemte honom satt Adem Beij med sina starka och bre-
da anletsdrag och sin massiva kropps-byggnad, till
kropp och själ en turk med klart och redigt förstörd,
energisk verksamhet, cuttröttlig i arbete, President för
vapenfabrikerne, bomuls-spinnerierna och alla nyin-
rättade etablissementer, byggmästare, smed och, siusom
Egyptens tillstånd fordrar, skicklig att lägga handen
vid alla slags arbeten ; derjemte är han arbetssam 1
sitt kabinett, öfversättare af Legenders Gcometi och
ihärdig att dagligen mer förkolra sig i Europas vetten-
skaper, ehwu han aldrig varit i vår verldsdel, men
som han dock väl känner och förstår värdera; han ta-
lar en begriplig fransyska. — Derefter. Linant, Ingeniör
för slussarne, som i sit 20:de år kommit till Egypten,
genomrest detua land, äfvensom Nubien och Arabien,
tullegnat sig Arabernas språk, seder och klädedråagt, och
är den ende Europd. som kan styra en massa Ara-
biska arbetare. Man bör hoppas att han med ira
skall sluta det stora företag han börjat. Med ett ord,
ju mer man betraktade alla de personer som deltogo
i festen, desto mer mäste man öfv eraskas, att se Oster-
länningar hvilka gjort sig tull Europeer, för att åsted-
komma sitt lands regeneration, och Europecr som
blifvit Österlinmnegar för att biväda dem dervid. E-
mellan dem herrskade en -bjertlighet som lifvade hvar-
je deras ord, så att man kunde wo sig se medlemmur-
ne af en och samma familj. a -
Räuerra voro helt och hållet tillagade på Öster-
ländska sättet, och min köks-kunskap är ej tillräck-