En sådan okunnighet, ådagalagd uti en tidning, som
troligen äfven äger läsare utrikes, måste ingifva utländ-
ningar de mest förnedrande föreställningar om all-
männa bildningens tillstånd i Sverige, och utgör en
verklig vanheder för vår National-litteratur.? — — —
Man måste tillstå att när Argus klifver åstad att riktigt
visa sig, så sker det med en takt som lifligt erinrar
om versen: Dansa Nalle, vig och ledig, c., med
den skillnaden, att vår Argusiska Nalle mindre erinrar
om vigheten och ledigheten, än om den lunsiga massans
aplomb i rörelser. Hvad nu sjelfva saken beträffar, så
kunna vi med få ord öfvertyga Läsaren, att icke en
bokstaf behöfver åiertagas af det ofvanstående yttrandet
om Amerika, och att det är Argus sjelf som förrådt
okunnighet och missförstånd, då han till vederläggning
af Aftonbladets yttrande dragit fram Amerikanarnes sjelt-
ständighetsförklaring. Hvem begriper icke att något
revolutionskrig icke kan äga rum, utan att schismen
måste vara eller blifva af politisk beskaffenbet? Men
här var icke fråga om sjelfva revolutionens utbrott, el-
ler de händelser som omedelbart föregingo densamma,
utan om dess första ursprung och de egentliga anled-
ningarna till det missnöje som småningom beredde
detta utbrott. Det är härom Argus synes vara alldeles
okunnig. Vifå då be honom studera något bättre kom-
pendium än der han tyckts hafva hemtat sin vishet.
Han skall deri finna, att den största orsaken till miss-
nöjet skapades deraf, att Engelska Regeringen på allt
sått stängde industriens uppkomst i Kuolonierna. De
ville icke tillåta Amerikanarna några fabriksanläggningar,
i den missförstådda tankan att sådana skulle förminska
afsättningen från moderslandet. Var detta kanhända
en politisk åtgärd eller en administrativ? de för-
bjödo vidare främmande nationers skepp inträ-
de i Amerikanska hamnarna, eller belade dem med de
orimligaste afgifter, och kolomiens egna skepp fingo ic-
ke införa till Amerika några främmande varor annat än
från London, äfvensom exporten från Amerika var En-
gelska skeppen nästan utesiutande förbehållen. - Kan-
ske äfven detta var en politisk och icke en förvaltnings-
åtgärd? Nya taxor och beskattningar pålades, samt pro-
hibitoner utfärdades mot bankernas uppkomst. - Mån-
ne icke äfven detta måste räknas till förvaltningen? Allt
detta skedde långt före revolutionens utbrott. Annu den
närmaste orsaken Ull denna var en förhöjning i tullen
på thed. Att Amerikanarne sjelfve några år före krigets
utbrott egentligen klagade öfver dessa slags förtryck,
och länge gjordt det, innan de började yrka någon ut-
vidgning i pohtiska rättigheter, visar protokollet öfver
Franklins förhör iofor parlamentet år 1766, då han
tydligen. medgaf parlamentet rättigheten att sätta tullen
a inkommande utländska varor, men endast klagade derof-
ver, att det pålagt kolonierna accisafgifter eller taxor på de-
ras egpoa produkter, hvilket han ansåg såsom egenmäktigt,
emedan Amerikanarne icke hade några representanter i
Underhuset.
Det var sålunda förtrycket i förvaltning och beskatt-
ning, som, på sält vi nämnt i artikeln, utgjorde det
första och egentliga ursprunget till Amerikanernes kla-
gan, hvaremot historien icke säger oss, att något intrång
blifvit gjordt i deras rättigbet att sköta sina kommunal-
angelägenheter eller hållå offentliga sammankomster. Det
var egentligen först med lagen om acasafgilternas åläg-
gande utan folkets samtycke, och korrt före revolutio-
nen, på 1760tlet, som förhållandet antog en politisk
karakter, då deremot andra missbruk af alla slag hade
1 trettio år fortfarit.
Hvem kan nu utan det gröfsta missförstånd göra en
sådan tydning af de ofvan anförda orden, som Argus
i sin fåävitska inbilskhet!
VV a