lifvit uppförd på den Hamburgska brefnotisen. Det
r nemligen bekant att år 1810 existerade visserligen
ngen särskild allians mellan Ryska och Svenska hofven;
ren sådant hindrade icke, att då f. d. Konung Gustaf
V Adolf, nämnde år, sökte att få komma in i Ryssland,
i vägrades det honom, af dåvarande Kejsaren Alexan-
er, som var hans egen svåger, att resa längre än till
olangen, hvarest han således måste vända om, och
etta endast under anförande af det skäl, att Ayssland
efann sig till Sverge i ett vänskapligt förhållande.
När sådant då kunde hända cn så nära anförvandt
il Regerande Monarken, utan att det föranleddes af
ågon serskild allians mellan Ryssland och Sverge, hu-
u skulle väl ett simpelt rykte, som alldrig blifvit be-
räftadt, men flerfaldigt motsagdt, kunna utgöra ett
dant bevis, annat än i Argi förvridna bjerna?)
Menas åter med alliansen ingenting annat, än att en
ärdeles god grannsämja. råder mellan Svenska och
tyska holven, så var det väl ingen uyhet, utan
vertom en så känd och så ofia emtalad sak, att den
cke behöfde serskildt berättas.
i
I
) Dagligt Allehanda för i förrgår yttrar i en korrt
uppsats några trafiande reflexioner ölver samma ämne,
hvilka det synes oss tjenligt att foga till otvanstående,
emedan de icke torde vara bekante för en del af våra
lösare:
Hvad tycker lasaren, skulle man icke tro, att
Hollbergs Kandestoeber lifslefvande stigit upp ur
sin graf? eller att Argus, narrad af sin korrespondent,
påtagit sig Mäster Yadels rölei den Förmente Prin-
sen? ty — för det första är troligen hela historien
om Prinsens af Vasa ullämnade resa ull Kalisch
och den formliga invitationen till Föplitz en vanlig
nyhet från någon oförliknelig Correspondent 1 de
Wienska bladen, för att narra någon enfaldig Gäck
till några enfaldiga kannstöperier — och för det an-
dra, hvad betyder väl en simpel höflighet mot Prin-
sen af Wasa mer ån emot hundradetals andra förnä-
ma? Att numera vid Prinsen af Vasa fästa något
slags pohtisk vigt, är så löjligt, att endast en sådan
som Argus kan göra det — och ännu löjligare är
det, att från dylika bagateller, som den ifrågavarande,
sluta till, vare sig nära alhanser eller kallsinnighet
mellan tvänne Europeiska makter af första rangen.
Med samma skäl skulle man, i motsats till just det
exempel Argus anfört, kunna sluta till en nyligen å-
kommen större kärlet för vårt Konungahus å Oster-
rikiska Regeringens sida, än å den Aysta, emedan
den förra maktens här residerande Minister vid den
för DD. MM. Konungen och Drottningen nyligen
anställda allmänna illuminationen, ganska praktfullt
eklärerat sin, på en mindre gata belägna, våning, då
deremot Byska Ministerns, på stadens förnämsta
gata befintliga, hötel var högst fattigt belyst med blott
några dunkelt brinnande marechaller — men, som
sagdt är, man skall vara en sådan Don Quixote,
som Argus, för att finna någon vigt vid dylika lum-
penheter.
Emedlertid borde Argus, för att vara consequent,
uti sistnämnde lilla företeelse linna ett bevis på att
Ryska politiken icke är så förenad med den
Svenska, som det velat föregifrvas; tv ehuru lik-
gilugt det i och för sig sjelft är, om den ena har
flera ljus i sina fenster än den andra, likväl och så-
som ett sådant bevis, och utur denna synpunkt, var
visserligen den dunkla upplysningen utanför Ryska
Ministerns hötel, i Europas närvarande ställning utaf
en ganska stor politisk vigt. Eller är detta intet li-
ka regi method att draga slutföljder? Jemför bara
havs sista nummer, sednare hälften af sista spalten, der
deana argumentation återfinnes nästan ordagrannti.