lifvit uppförd på den Hamburgska brefnotisen. Det r nemligen bekant att år 1810 existerade visserligen ngen särskild allians mellan Ryska och Svenska hofven; ren sådant hindrade icke, att då f. d. Konung Gustaf V Adolf, nämnde år, sökte att få komma in i Ryssland, i vägrades det honom, af dåvarande Kejsaren Alexaner, som var hans egen svåger, att resa längre än till olangen, hvarest han således måste vända om, och etta endast under anförande af det skäl, att Ayssland efann sig till Sverge i ett vänskapligt förhållande. När sådant då kunde hända cn så nära anförvandt il Regerande Monarken, utan att det föranleddes af ågon serskild allians mellan Ryssland och Sverge, huu skulle väl ett simpelt rykte, som alldrig blifvit beräftadt, men flerfaldigt motsagdt, kunna utgöra ett dant bevis, annat än i Argi förvridna bjerna?) Menas åter med alliansen ingenting annat, än att en ärdeles god grannsämja. råder mellan Svenska och tyska holven, så var det väl ingen uyhet, utan vertom en så känd och så ofia emtalad sak, att den cke behöfde serskildt berättas. i I ) Dagligt Allehanda för i förrgår yttrar i en korrt uppsats några trafiande reflexioner ölver samma ämne, hvilka det synes oss tjenligt att foga till otvanstående, emedan de icke torde vara bekante för en del af våra lösare: Hvad tycker lasaren, skulle man icke tro, att Hollbergs Kandestoeber lifslefvande stigit upp ur sin graf? eller att Argus, narrad af sin korrespondent, påtagit sig Mäster Yadels rölei den Förmente Prinsen? ty — för det första är troligen hela historien om Prinsens af Vasa ullämnade resa ull Kalisch och den formliga invitationen till Föplitz en vanlig nyhet från någon oförliknelig Correspondent 1 de Wienska bladen, för att narra någon enfaldig Gäck till några enfaldiga kannstöperier — och för det andra, hvad betyder väl en simpel höflighet mot Prinsen af Wasa mer ån emot hundradetals andra förnäma? Att numera vid Prinsen af Vasa fästa något slags pohtisk vigt, är så löjligt, att endast en sådan som Argus kan göra det — och ännu löjligare är det, att från dylika bagateller, som den ifrågavarande, sluta till, vare sig nära alhanser eller kallsinnighet mellan tvänne Europeiska makter af första rangen. Med samma skäl skulle man, i motsats till just det exempel Argus anfört, kunna sluta till en nyligen åkommen större kärlet för vårt Konungahus å Osterrikiska Regeringens sida, än å den Aysta, emedan den förra maktens här residerande Minister vid den för DD. MM. Konungen och Drottningen nyligen anställda allmänna illuminationen, ganska praktfullt eklärerat sin, på en mindre gata belägna, våning, då deremot Byska Ministerns, på stadens förnämsta gata befintliga, hötel var högst fattigt belyst med blott några dunkelt brinnande marechaller — men, som sagdt är, man skall vara en sådan Don Quixote, som Argus, för att finna någon vigt vid dylika lumpenheter. Emedlertid borde Argus, för att vara consequent, uti sistnämnde lilla företeelse linna ett bevis på att Ryska politiken icke är så förenad med den Svenska, som det velat föregifrvas; tv ehuru likgilugt det i och för sig sjelft är, om den ena har flera ljus i sina fenster än den andra, likväl och såsom ett sådant bevis, och utur denna synpunkt, var visserligen den dunkla upplysningen utanför Ryska Ministerns hötel, i Europas närvarande ställning utaf en ganska stor politisk vigt. Eller är detta intet lika regi method att draga slutföljder? Jemför bara havs sista nummer, sednare hälften af sista spalten, der deana argumentation återfinnes nästan ordagrannti.