0 OSA
derull visste all hvarje resande, som iatit anmala sitt
namn, erhöll en biljett såväl för operan, som balen,
skulle de väl knappast tro berättelsen om eit sådant
värdigt lefnadssätt hos de förnäma. Afven Polackarne
blefvo icke uteslutne, och begagnade sig af denna latt-
het att få deltaga i nöjena, som blott en del af mine
landsmän, af vanlig nationel stolthet, icke lät öfvertala
sig alt göra.
Det var älven ämnadt, att en stor illumination skul-
le äga rum för de tre höga monarkerna, och stadsbo-
arne hade verkhgen redan gjort sig besvär och kostnad
för förberedelserna, travsparenter voro tillagade och in-
skriptioner påbörjade, m. m. Men autoriteterna erhöllo
ordres att afböja denna tillstallmog, och man tror nu
att ingen illumination kommer att alls ega rum. Hvar-
före detta skett, vet man väl ej med sakerhet; olika
rygten gå naturligtvis omkring; men jag tror mig nu
veta, alt det är Kejsar Nicolaus, som önskat att ingen-
ting blef af. Det är naturligt, att i sådant fall de hö-
ge personerne måst visa sig ute och fara omkring sta-
den i öppna åkdon; och många mörka ställen, som
måst passeras, då man skall öfver stora vägen från stads-
gatorna, skulle kunna dölja en polsk eller anti-mosko-
vitisk Fieschi som kunde vilja försöka om Sjelfherrska-
ren är skoufri. Hvad Österrikiske Kejsaren angår, är
han så afhållen att han imgenting kan hafva att befara,
och har dessutom redan tillräckligt öfvertygat sig der-
om genom sin obevakade utgång öfverallt. Konungen
af Preussen har det minst af alla; blott den förstnåmn-
de kunde förena tankan på att bespara stadsboarnes ljus
och olja med sin egen säkerhet.
Det kan väl hända, att Österrikiska kabinettet icke
gerna hörer detta sägas om sin höge gäst; men sannin-
gen blir i alla fall en gång känd; och jag är för. min
del öfvertygad, att saväl Tysklands Regeringar som dess
folk, i sina hjertan icke älska Ryssarne, samt att de
nu blott af omständigheternas kral visa sig dem så be-
nägne. En främling, och alldra helst en Engelsman
— lofvad vare det anseende hvari vär nation olverallt
står —- kan i detta fall få höra af folket hvad de knap-
past våga yttra för hvarandra, och sedan jag hitkom-
mit har jag icke just hört någon visa mycken kärlek för
hvarken Autokraten eller hans land. Bå och vild? —
äro de vanhga attributer man tillägger Ryssarne och de
som politisera visa ett inrotadt misstroende till dem.
Detta är en sanning, som naturligtvis alla enibetsmän
söka att göra mindre klar och åskadlig, men hvars lå-
ga alltid brinner, och hvaraf till och med hela Österri-
kiska befolkningen är så intagen, att den gladaste un-
derrättelse den kunde emottaga vore en närmare allians
med England, hvarigenom Ryska inflytelsen skulle stär-
kas. Nu är verkligen rälta tiden för kabinettet i St.
James alt agera, och det är rätt illa att en sadan di-
plomat som Lord Heytesbury ej nu är hår, med sin
kända skicklighet och sitt stora förtroende hos utlännin-
gen, för alt bana väg till en sådan; den vore ett verk-
ligt balverk för vårt välde på hafvet och skulle ej så-
som quadrupel-alliansens hänga liksom en qvarnsten
kring halsen på oss.
Icke tror jag att någonting synnerligt kan i politi-
ken här uträttas af de höge personerne sjeltve, då pro-
grammet för de 6 dagar de här komma att vistas ger
dem jemn sysselsättning med sina nöjen; men de tre
ministrarne torde vara verksamme, medan alla andra
roa sig.
Hvad Spanien angår, är här ännu ingenting der-
om beramadt, och jag tror, att Chevalier Paez de la
Cadena icke har tagit rätta vägen. Jag tror, att un-
dantagande Ryssland, som allud med glädje ser att
vestern af Europa är il förvirring, sku:le alla de öfriga
makterna gerna se Spaniens saker ordnade på ett sätt,
som betryggade dess framtid, och jag är säker att om
Regentinnan hade skaffat sig en stark och god admi-
nistration, hade Isabella redan varit erkänd. Don Car-
los, framgång var städse eu sekondart föremal för Öster-
rikiska politiken, hvars högsta syfte är alt blott bibe-
hålla sakernas slatus quo, och som visserligen alldeles
icke vill inkasta sig I några korsståg för gamla princi-
per eller gamla personer, om freden kan bibehållas u-
tan propagandans upplifvande och dess utvidgning ända
till henne sjelf. Österrikes och Preussens system, och
i synnerhet den sista maktens, är gy ynsamt för upp-
lysningen; det finnes ingen by, der man ej bar en
praktisk skola; och deras universileter äro i allmänhet
soda, flera äro en heder för Kuropa. Spaniens och
Portu. gals munk-system är, al allt, hvad dessa magter
minst Si ympathisera med.
x - 1
bon M iguels och Ferdinands regeringar, med deras
hängning geprocedurer och proseript ioner, kunna icke
finna någon gunst hos On abs olutismen, da denna
. ?, 4 er a i 1 MH .
är uppl st; OCh, du jag vid sakernas betrakta aude asidosät-
-
Yr. ftfråAp age Att DANN A TAR POR Ke
tar