Denna lag imnehöll följande hufvudsakliga inskränknin-
gar: 1:0o afskaffande af Jury i tryckfrihetsmål, och dy-
likas hänskjutande till de Kongl. Domstolarnes uteslu-
tande afgörande. 2:o Föregående tillåtelse för utgifvan-
de af en tidning; slutligen tendens-processen d: v. s.
en tidnings indragning till följe af flera emot densam-
ma fällda domar. Denna lag var sträng, och i flera
hänseenden illslug, men likväl fingo tidningarne genom
frihets-sinnets blotta mflytelse snart nog tillbaka den
makt, som man velat beröfva dem; de angrepo med
moderation men skicklighet Deputeradekammarens sy-
stem, Ministören och kongregationen, och öfvermanna-
de dem innan kort. Hvad gjorde nu kongregations-
partiet? Då det icke genom lagarnas kraft kunde be-
herrska pressen, sökte det att genom korruption vinna
henne. — Derifrån härledde sig dessa hemliga kop af
tidningar, detta slags marknad, som fru Ducayla öppna-
de. Regeringen köpte väl en eller två tidningar, och
några aktier i andra, men det hela af tryckpressen
fick hon ingen makt öfver; ty pressen är den allmän-
na meningen, hvilken man lika iitet kan muta som
qväfva. Pegeringen sökte återvinna sin förlorade ställ-
ning, och uppfann Herr Peyronnets bekanta kärleks-
lag. Penna lag utkom år 1827. Den var helt och
hållet fiskalisk och beräknad på tidningarnes undergång.
I Deputerade Kammaren demoraliserade hon, hvad den
ministeriella majoriteten ännu ägde qvar af makt och
styrka; i Pärskammaren mötte hon denna stora oppo-
sition, ull hvars organ innom kemmissionen Herr
Broglie gjorde sig. Historien vet omtala hvad resulta-
tet af detta försök varit. Valen svarade derpå år 1827.
Den bigotta majoritet, som höll session vid Herr Piets
bord, öfverröstades genom voteringen, och Herr Villt-
les minister blef tvungen att vika för detta nya ut-
tryck af den allmänha meningen. Herr Martignacs mi-
nister medgaf pressen vissa eftergifter; tendensproces-
serna, som Villcles minister så mycket missbrukat, up-
häfdes. -Tidningarne stadgades nu i sin fulla kraft, och
kämpade ridderligt mot Polignacska ministtren. Krisen
var så beskaffad, att hvar och en kunde förutse dess
utgång. sludligen kom den 26 Juli. Med ett penn-
drag, och ull följe af en berättelse af Herr Chantelau-
ze, lika vacker som framställningen af Herr Broglies
motiver, underkastades alla tidningar en godtycklig makt.
En fruktansvärd revolution besvarade detta våldsamma
anfall. Tidningarne gåfvo här cxemplet på en minnes-
värd moderation och lugn. Hvem hindrade Juli-folket
från att begå utsväfmingar? Hvem uttryckte denna en-
het af åsigter midt ibland insubordinerande massor,
och hvem proklamerade högt nödvändigheten af Lud-
vig Filips thron, för att icke splittra denna enhet? Det
var tryckpressen. Under dessa folkrörelsens dagar ha-
de Frankrike ingen annan regering, än tidningarnes;
de qvälde upproret och biträdde administrationen. Hvad
tack fingo de väl derföre af de politiska myndigheter-
na? Den nya Konungamakten sade: Inga tryckfrihets
processer mer! och Deputerade kammaren svarade : In-
gen censur mer! fem år sednare hade mer än 300
rättegångar ägt rum emot tidningarne; man förhöjde
böterna ända till ett maximum af 200.000 francs, och
en fästning vid verldens gräns är det monument, som
man är sinnad alt uppresa ät pressen, hvilken likväl
gifvit Julirevolutionen sin rigtning och förebygt eller
hämmat dess ytterligheter. i