gen af den stora saken, kan man svårligen undgå att hos Herr Friherren linna någon motsägelse, ty om denna vigtiga reformfråga icke vidare möter vwågot hinder från Regeringens sida, hvarföre vill då Herr Friherren, att man for densamma skulle ytterligare anställa petitioner? AÅntager man, lika med Friherre Anckarsvärd, att Regeringens förr visade obenägenhet för representationsförändring numera är lyckligen. öfvervunnen, så synes man kunna utan samvetsqval gå till hvila från de fromma, långsamt mognande önskningarnes väg. Etthundrade femtiotusen respektabla underskrifter skulle i alla fall icke tynga så mycket i vågskålen, som det sista Riksmötets resultater. Aro ej desse tillräcklige, att genast framkalla Regeringens verksamhet för en sak, som Friherre Anckarsvärd ställer främst bland föremålen för allt medborgerligt bemödande inom fäderneslandet,, så anvisa de dock den bana, på hvilken Herr Friherren säkrast kan ernå sitt stora mål. Det må således vara tillåtet att hoppas, det Friherre Anckarsvärd vid en kommande Riksdag ätergår till den Ständsförsamling, der det är så sällsynt att finna någon folkets man, der Herr Friherrens oafhängighet af bördens. fördomar så väl behöfves mot det skadligaste af alla kastintressen, och der Herr Friherrens hela politiska verksamhet synes böra koncentreras, ända till den af Herr Friherren efterlängtade dag, då representationens sjelfskrifne: man icke mera utgöra en skiljemur mellan Konung och folk. Då Friherre Anckarsvärds upphöjda tänkesätt icke lemna rum för tvifvel om dess upprigtighet i nyssnämnde hänseende, så måste dess loford åt Grefve Björnstjernas från trycket nyligen utgifne förslag till representationsförändring anses förhastadt. Att kalla det förtjenstfullt, dertill har Frih. Anckarsvärd haft någon anledning af de flera sakrika, statistiska uppgifter, som deruti innefattas; men att derjemte gifva det namn af fosterländskt, det är att förbise, huruledes det åsyftar att upphöja den, för sitt handlingssätt, af Friherre Anckarsvärd ofta med sorglig häpnad betraktade del af representationen, hvars enskilda fördelar vanligen ligga i vägen för fäderneslandets sanna intressen! Då Friherre Anckarsvärd hyser den på erfarenhet grundade öfvertygelse, att det för Sverge är en olycka, att hafva en medborgareklass, som anser sig prisilegierad att allena omgifva Konungens person och att sig emellan skifta statens högsta embeten, så följer ju otvunget deraf, att Hr Friherren, vid fråga om Representationens förbättring, bör söka att, så mycket ske kan, amoalgamera denna medborgareklass med nationen. Hvarföre lemnar då icke Friherre Anckarsvärd en högre uppmärksamhet åt den grundlag, som redan i många år gjort brödrafolkets heder och lycka. Lider det i Hr Friherrens tanka något tvifvel, att Norges konstitution är den, som med vissa modifikationer bäst passar för Sverge? Tror ej Hr Friherren, att den bland oss har allmänna opinionen för sig? Det är sannerligen på tiden, att Friherre Auckarsvärd noga öfverväger dessa frågor! En så varm frihetsvän som Friherre Anckarsvärd, kan omöjligen i våra dagar vilja, efter Grefve Björnstjernas forslag, bilda ett Öfverhus med Biskopar och regeringens män till ledamöter. — För maklighetens goddagar, fåfängans förkoppningar och öofverflödets njutningar? kunde en sålunda sammansatt Rådsförsamling tilläfventyrs blifva gagnehg, men aldrig skulle den komma att ägna sig åt mindre vällottade bröders både moraliska och borgerliga utveckling. Hammarby d 15 Okt. 1835. Th. Petre.