Detta är ett ingalunda ovanligt prof på Svenska allmogens folksfrihet. Lagar finnas, och auktoriteter finnas, som skydda folket — så wida det förstår att anlita dem. Men det är just obekantskapen med egna rättigheter, eller rättare, brist på mod att göra dem gällande, som håller det lägre folket i ett tillstand, som föga liknar frihet. Vi tro visserligen, att denna okunnighet. eller feghet håller på att skingras ; men detta ändrar ingenting i hufvudsaken, ty vi tvista ju med en politiCus, som påstår, att folkfriheten i Sverge är urgammal. Om svenska allmogens begrepp om sin frihet ar sådant i administratift och executft afseende, så är det icke ljusare i lagskipningsväg. Hvem som genomrest landet och funnit sig road af samtal med allmogen, har kunnat se frappanta exempel på en besynnerlig förvirring ibegrepp härutmnan. Författaren af dessa anmärkningar frågade en gång sin skjutsbonde, hvem som lag begrafven under ett monument i en vacker backe. Hå, blef svaret, det är N. N., som icke fått ligga i kyrkogård, emedan han talat mot Konungen på en riksdag. En annan gång uppgafs samma skäl, hvarföre en Pastor icke på länge varit hemma i sin församling. Han vistades i Stockholm, såsom Fullmägtig vid ett af Standernas verk; och då skjutsbonden derom blef upplyst, trodde han det icke. — Nå, hvar tror du då att han finnes? — Ingenstädes; han får icke uppehålla sig mer än 2 dagar i sender på något ställe. — Hvarföre?? — Han har talat mot Konungen på en riksdag?. — Har du lagboken?? — Ja?. — Har du i den sett det straffet utsatt för något brott? — Nej. — Oaktadt mannen både var förståndig och hade tämlig bekantskap med lagen, var det ganska svårt att öfvertyga honom om orimligheten af den saga, han berättade. Han trodde dock slutligen, men tillade: kanske har Herrn rätt; men hvarenda menmiska i socknen är öfvertygad, att det förhåller sig så, som jag först sade; och nog är det ändock säkert, att Doktor L. i F. är dömd till döden (för samma brott) och benådad endast på det vilkor, att han betalar 2 R:dr för hvarje dag han Jefver. — Begreppet om skilnaden mellan administrativ och domare-magt är högst förvirradt, om det ens existerar. Hvem som wil, kan få höra någon bonde, förargad öfver en verklig eller inbillad oförrätt, utropa: om jag vore Kung, skulle N. N. icke få lefva?. Man inbillar sig verkligen, att regerings-magten Lan gora allt med en undersåtes lif och. egendom. Och märkvärdigast är, att denna inbillning icke kommer af fullkomlig okunnighet om lagen, utan af den tron, att lagen är gjord för att tjena man och man emellan, men icke såsom rättesnöre äfven för styrelsen. De, som hysa så förvirrade begrepp, frukta väl icke derföre att blifva misshandlade, emedan de, i sitt hjertas enfaldiga ärlighet, tro, att man icke vilt eller icke vågar af. fruktan för resning, förorätta det arma folket; men de fatta icke den tanken, att man icke får göra det.