Detta är ett ingalunda ovanligt prof på Svenska all-
mogens folksfrihet. Lagar finnas, och auktoriteter
finnas, som skydda folket — så wida det förstår att
anlita dem. Men det är just obekantskapen med eg-
na rättigheter, eller rättare, brist på mod att göra dem
gällande, som håller det lägre folket i ett tillstand, som
föga liknar frihet. Vi tro visserligen, att denna okunnig-
het. eller feghet håller på att skingras ; men detta ändrar
ingenting i hufvudsaken, ty vi tvista ju med en politi-
Cus, som påstår, att folkfriheten i Sverge är urgammal.
Om svenska allmogens begrepp om sin frihet ar så-
dant i administratift och executft afseende, så är det icke
ljusare i lagskipningsväg. Hvem som genomrest landet
och funnit sig road af samtal med allmogen, har kunnat
se frappanta exempel på en besynnerlig förvirring ibe-
grepp härutmnan. Författaren af dessa anmärkningar
frågade en gång sin skjutsbonde, hvem som lag begraf-
ven under ett monument i en vacker backe. Hå, blef
svaret, det är N. N., som icke fått ligga i kyrkogård,
emedan han talat mot Konungen på en riksdag. En
annan gång uppgafs samma skäl, hvarföre en Pastor icke
på länge varit hemma i sin församling. Han vistades i
Stockholm, såsom Fullmägtig vid ett af Standernas verk;
och då skjutsbonden derom blef upplyst, trodde han
det icke. — Nå, hvar tror du då att han finnes? —
Ingenstädes; han får icke uppehålla sig mer än 2 dagar
i sender på något ställe. — Hvarföre?? — Han har
talat mot Konungen på en riksdag?. — Har du lag-
boken?? — Ja?. — Har du i den sett det straffet
utsatt för något brott? — Nej. — Oaktadt mannen
både var förståndig och hade tämlig bekantskap med
lagen, var det ganska svårt att öfvertyga honom om o-
rimligheten af den saga, han berättade. Han trodde
dock slutligen, men tillade: kanske har Herrn rätt;
men hvarenda menmiska i socknen är öfvertygad, att
det förhåller sig så, som jag först sade; och nog är det
ändock säkert, att Doktor L. i F. är dömd till döden
(för samma brott) och benådad endast på det vilkor,
att han betalar 2 R:dr för hvarje dag han Jefver. —
Begreppet om skilnaden mellan administrativ och doma-
re-magt är högst förvirradt, om det ens existerar. Hvem
som wil, kan få höra någon bonde, förargad öfver en
verklig eller inbillad oförrätt, utropa: om jag vore
Kung, skulle N. N. icke få lefva?. Man inbillar sig
verkligen, att regerings-magten Lan gora allt med en
undersåtes lif och. egendom. - Och märkvärdigast är, att
denna inbillning icke kommer af fullkomlig okunnighet
om lagen, utan af den tron, att lagen är gjord för att
tjena man och man emellan, men icke såsom rättesnöre
äfven för styrelsen. De, som hysa så förvirrade begrepp,
frukta väl icke derföre att blifva misshandlade, emedan
de, i sitt hjertas enfaldiga ärlighet, tro, att man icke
vilt eller icke vågar af. fruktan för resning, förorätta
det arma folket; men de fatta icke den tanken, att man
icke får göra det.