jemförelse med Statssekreterarne, och derföre, medan desse måste sitta hemma och studera sig in i en mängd af handlingar, hafva godt rådrum, att å ort som vederbör söka motverka dem, ifall de äro af annan mening. Se här åter ett af de tvisteaumnen, som ännu icke äro slitna: Och huru skulle något dylikt kunna vara slitet i Sverige, som aldrig i ett helt sekel haft samma con stitution, utan blifvit kastadt emellan aristokrati, despotism, republik och åter despotism? TI sjelfva England, som sedan många sekler haft samma statsförfattning (om ock tidtals ohka förstådd och tillämpad), hafva dessa frågor ännu icke blifvit aldeles afgjorda. Vi förstå nog, att Insändaren, efter sin lofliga vana, ander sin lika lofliga jagt efter mycket ord, råkat att ditsättå ett, som alldeles förstör hans mening. Om han icke hängt ordet politiska vill tvisteämnen, hade dock något sken af sanuing bibehållits; men nu är det alldees för besatt. Hade han hållit sig vid den lägre sociala:friheten, vid folksfriheterna; så hade han fått sin anehing bifallen, så vidt som vi ofvan gjort, nemligen att en dylik frihet verkligen finnes till en viss grad. Den frågan är i hufvudsaken afgjord; men låtom oss, såsom sagdt är, något närmare se in i detaljerna däraf och; fortsatta den af Ins. påbegynta jemnförelsen med England. Hvad man alltid med skryt anför, i synnerhet då man vid Riksdagars början vill kittla bondeståndet, är det factum, att svenske bonden aldrig varit lifegen. Ar: det då denna omständighet, som utgör skilnaden mellan Svenska och Engelska nationernas felksfrihet? Vet man så mycket om England, att man tror lifegenskapen dår existera, eller ens hafva existerat? Engelska allmogen har alltid : varit fri. Att den till största delen är förpaktare och den mesta jorden äges af Adeln, är ett förhållande, som ingenfinnes ännu i Skåne och ännu mera rådde före 1789 och 1809, hvarfore den delen af folkfrihet visst icke är urgammal i Sverige. Den engelske farmern är dessutom icke dagsverkare, hvilket utgör den uslaste sidan af svenska allmogens historia. I öfrigt kan avan icke säga, att de stora egendomarnas sammanhållande på en hand, eller snart sagt oafytterlighet, bevisar. mindre folksfiihet; ty den grundas på allmän lag sork gäller lika för en Hertig och en bonde. Förstfödslorätten t. ex. gäller för alla jordägare och all jord: Att Rikedom gäller allt för mycket i England, är en följd af seder och ekonomiska förhållanden, men ingalunda af lagen. Dessutom har man sett äfven här,att de rika på de sista fyra fem åren börjat fjäsas och cajoleras vårt StadsRåd? Hr StatsSekreteraren Skogman t. ex. är vän af en systematisk närings och handelsfrihet; Hr StatsRådet Poppius, det i vår tanka missförstådda fabriksintressets eller som vi ville kalla det, moaopolii-intressets varmaste beskyddare, nitälskar bexömhgt för uppmuntringar af alla slag åt fabriksidkare !och producenter i allmänhet, men glömmer alldeles, att konsumenterne väl äfven borde hafva några rättigheter, och envisas derföre med förbudssystem för handeln, och höga skyddstullar. Hans Exellens Grefve Rosenblad åter skulle gerna vilja bibehålla styrelsens fullkomliga förmynderskap öfver näringarna, och alla slags privilegier. Hvilkendera af desse Herrar skall nu få sin mening fram? Månne icke det någongång måste gå likasom i Leopolds visa: Hvem har rätt? Jo! den som skriker, ergo längst och ej blir hes, d. v. s. den som ifrigast och outtröttligast kan fåkta och plädera för sina satser, och icke släpper efter förr än han får dem fram: !-—— Hvem unärar då på, att!det är: Hr Poppii system som följes nu, likasom ett konseqvent prohibitivsystem för både näringar och handel under framlidne Presidenten af Klintbergs Statssekretariat, emedan han och H. Ex. Grefve Rosenblad då voro ense iden punkten och hvarken Hr Skogman eller Poppius då inne i konseljen. En annan sak: I frågan om äganderätt och delning af jord å landet, samt hushållningen med modernäringarna, äro H. Ex. Rosenblad och Statssekreteraren Danckwardt fullkowliga antrpoder, och endast häraf kan man väl förklara så besynnerliga fenomener, som t. ex. alt uti Statstidningen för den 7 Februari detta år intogs en artikel, som medelbart innefattar det strängasta klander af en icke blott ännu gällande, utan under ännu styrande regeringspersonal utfärdad författning. Vi skulle kunna förstärka dessa exempel med än flera, såsom att t. ex. Hr von Hartmansdorff öppet yttrar sitt ogillande, både af Fir Skogmans och Danckwardts statsekonomiska grundsatser m. m., men detta skulle föra oss till förmycken vidlyftighet. Kan man då undra om den gamla statsmachinen i sin gång TN BE ET 2 a