en stor mängd vagnar. Alla handtverkare, hvarje em-
bete för sig, voro härvid närvarande, och husen på de
gator han skulle passera på vägen till sin bomng i
Merrionsqvare, voro smakfullt prydda med löf och blom-
mor, samt fönstren uppfyllde med elegant klädda damer.
Klockan något öfver fyra anlände han till hamnen, men
hann för mängden af folk, som trängde sig omkrin
vagnen, icke förr än nära kl. sju hem till sig. Han
visade sig genast på balkongen, och emottogs då med de
mest enthusiastiska burrarop, som varade en ling stund.
Sedan de tystnat, höll den lärde gentlemannen med
sin vanliga orginalitet ett tal till folket, hvaraf vi här
meddela följande utdrag:
Mine Herrar! jag har i sanning strapserat mycket,
jag har icke smakat någon föda på mera än fyra och
tjugu timmar, i anseende till en svår sjögång. Men
långt ifrån att i detta ögonblick vara trött, skulle den-
na välkomsthelsning upplifva mig om jag än låge i graf-
ver. (Nya bravorop.) Jag har rest genom de folkri-
kaste delarna af England, och der blifvit emottagen, så-
som om jag varit en Engelsman. (Bravorop.) Jag har
genomrest Sketland, och blifvit emottagen der, såsom
om jag varit en Skotte. Jag är nu tillbaka i Irland
(Ett starkt uthallande hurra!) och jag ser, att J erkän-
nen mig altid såsom en broder och TIrländare. Lefve
gamla Irland! (Härvid tog folket af sig hattarna, och
hurrade en lang stund.
En Hr Marcus Castello framträdde och presentera-
de en adress från den under namn af trades political
union kända förening inom de näringsidkande klasser-
na i Dublin. Vid uppläsningen afbröts han ofta af
mängdens förnyade utbrott af enthusiasm.
Hr OConnell återtog härefter ordet och yttrade sig
om den långa tid han stridt för frlands sak, och att
dess väl alltid varit det enda ögnamärket och målet för
hans bemödanden, samt kom dervid naturligen till en
skildring af det onda Irland lidit af Oranie-logerne.
(En närmare underrättelse om dessa har i förlidne må-
nad stått att läsa i Aftonbladet.) Det är fortfor han
härefter, för mig en särdeles lycka att kunna säga
Eder, att, i närvarande ögonblick, Konungen och folket
hafva samma interessen och syltemål. För första gån-
gen i min lefnad har jag sett en regering, verkligen
böjd för Irlands bästa, och som beslutit att upplyfta Ir-
ländska folket icke till en låtsad, utan till en verklig
jemlikhet med Konungens öfriga undersåtare. Jag be-
höfver icke påminna Eder om den förträffliga statsman-
nen Lord Mulgraves bemödanden (Bravorop.) Trenne
hurrarop för Lord Mulgrave, (Detta besvarades med
stor enthusiasm,) Han har tagit det manliga steget att
visa Oranie-faktionens olaglighet. Härvid yttrade ta-
taren sig åter utförligt om ÖOranie-logerne och sade
bland annat: Jag har aldrig kunnat hos dessa men-
niskor upptäcka någon skicklighet, undantagande i ett
fall, jag ber dem om foörlitelse: jag menar i konsten
att ljuga. Deri hafva de en sådan färdighet och en
sådan vana, att de hafva skaffat sig ett dussin tidningar i
Irland endast i öndamäl ati hopsmida lögner om Irländska
folket, somliga We gånger i veckan, andra två gånger,
och några stycken hvarenda dag (skratt) och alla an-
vända de Söndagen att ljuga, för att göra sin sak mera
fullkomlig. Det synes också att Irland icke lemnat dem
stort utrymme nog att ljuga i, och derföre hafva de äfven
sändt ett par lögnare ull Xagland, att der drifva samma
handtverk (Högt skratt). en närvarande Regeringen har
beslutat att göra allt hvad den kan för de fattige i Ir-
land; men hvarje helsosami och nyttigt lagförslag, som
den försökte få fram under sista sessionen, kastades ut
af Lorderna, då det kom ull deras hus, genom Oranie-
banditernas bearbetande. Lorderne afslogo dem alla,
och icke för någon annan orsak än att Daniel OCon-
nell hade talat för dem? (ilöga bravorop och skratt).
Talaren genomgick härefter ett litet register på några
Lorder särskildt, mot hvi!va han ej nyttjade serdeles
skonsamma benämningar, och kom härefter tillbaka till
sin resa i England och Skottland, samt slutade på föl-
jande sätt: Vi hafva på ew fredligt sätt drifvit igenom
en stor statshvälfning. Vi hafva erhållit den katolska
emancipationen, och besegrat kyrkans förtryck med fred-
liga vapen. Här hafven J iter samma anförare beredd
till samma fredsbatalj, och Lär är samma fredliga, men
beslutsamma folk för att understödja och hjelpa mig,
till dess vi fått Lordernes hus reformeradt på samma
sätt, som vi redan fått Underhuset. (Höga hurrarop.)
J veten, Jag har allud sagt ull Eder: Inga hemliga
sällskaper, ingen våldsamhet, intet oväsen eller tumult
(Rop af Nej, nej) men jag hoppas att få tre millio-
ner underskrifter — Jag tänker J skolen gifva mig fy-
ra, eller kankända fem millioner under en petition i
början af nästa session. Jag will skaffa samma antal
från igland och Skotland. Hvad önskar jag då?
NH
- 2 IH .
Tag suckar on Tttoerlicara sena es I 6 AP or
TT
pe
El ar Tar an
I