Amerika större på lika stor folkmängd? Och af hvad
slags beskaffenhet äro dessa brott? Man skall då fin-
na, att oaktadt den för Amerika högst ofördelaktiga om-
ständigheten, att årligen omkring 100,000 Europeer in-
flytta, många utan alla tillgångar, men alla medförande
sina gamla böjelser, vanor och fördomar — en omstän-
dighet, som Amerikanerne sjelfve anse såsom den våd-
ligaste af alla de faror som kunna hota beståndet af
deras samhällsförfattning — så presenterar deras brott-
målsstatistik ett långt färre antal forbrytelser både mot
person och egendom, än på en motsvarande folkmängd
i Europa. Det är sant, att man kan icke härunder
hänföra ett sådant fall, som folkuploppet emot spelhu-
sets ägare; men sådana händelser saknas icke heller i
Europa, och hvad skulle väl Statstidningens redaktion,
eller Hrr von Hauswolff komp. säga, om man ville
framdraga upploppet vid Fersiska mordet 1810, eller upp-
loppet emot judarna i Köpenhamn för ett par år sedan,
eller koleraupploppet i Petersburg, såsom bevis att i
dessa länder hvarken lagar eller embetsmän i allmänhet
respekteras, eller om man åberopade de icke just få-
taliga mord och rån, som här begås på öppna landsvä-
gen, till stöd för det påståendet, att Svenskarne för det
mesta bestå af röfvare och mördare? Hvarje våldsger-
ning soin händer 1 Amerika, framhålles såsom ett argu-
ment emot det republikanska regeringssättet; men hvem
bar väl någonsin hört dylika i Europa åberopas emot
det monarkiska? och likväl hafva de Förenta Staterna
visserligen ingenting att uppvisa, som kan ilåghet jem-
föras med Ferdinand den VII:s handlingssätt emot Rie-
go eller Torrijos och hans olyckliga följeslagare, eller
4 barbari med alla Don Miguels ogerningar, eller Maron-
cellis behandlingssätt i Spielberg, att icke tala om allt
hvad man vet eller icke vet angående händelserna i
Polen efter Warschaus fall.
Man måste framförallt ihågkomma, att om Amerika-
nerne i detta ögonblick hotas af några oordningar i lik-
het med dem som befläcka några af det gamla Europas
samhällen, så ligger skulden uti deras härstammande från en
koloni, som ärft slafveriet ifrån moderlandet, och att
slafveriet innefattar ett våldförande af den aktning för
menniskorätt på hvilken det republikanska samhällsskic-
ket bör vara grundadt. Men hvilken var det som först
gaf exempel af slafveriets afskaffande ? månne icke just
de norra staterna i Amerika, medan ännu en Wilber-
force och andra förgäfves kämpade för denna sak i En-
gelska parlamentet? Det är härigenom, som jemväl en
så stor och märkbar åtkillnad uppstått emellan sederna
och hela karakteren bos folket i olika delar af unionen.
Den möjliga följden åter torde väl i en framtid blifva,
att de norra och de södra staterne sönderfalla i tvenne
serskildta riken ; men icke är det derföre sagdt, att ej
samhällsformen kan äga bestånd i båda!
För ofrigt är det besynnerligt, att slafveriets fortfa-
rande åberopas emot Amerika, i synnerhet af de per-
soner, som skulle ropa himmelshögt öfver Saint Simo-
mism, uppmaningar till sjelfsvåld, revolutionära ideer o.
s. v. om det blott skulle falla någon in att här i lan-
det yrka t. ex. det s. k. årsförsvarets borttagande ur tjen-
stehjons-stadgan, och föreslå att förhållandet mellan hus-
bonde och tjenare finge bestämmas genom kontrakt,
såsom på de flesta andra ställen, eller i allmänhet vid
hvarje försvar för de lägre klassernas rättigheter? Och
Lkväl torde det ej nekas, att vådan häraf vore allsin-
gen, i jemförelse med både faran och förlusten för Ame-
rikanarne af slafveriets upphörande i närvarande ögon-
blick och på en gång, emedan slafvarne uteslutande
förrätta alla arbeten i plantagerna. Hvem har väl dess-
utom någonsin påstått, att nationernes lycka och trefnad
helt och hållet beror på formen af deras regeringssätt ?
Passioner och villfarelser skola alltid blifva oskiljaktiga
från menniskonaturen, och framförallt om fröet dertill
såsom nyss sades, ligger i sjelfva de vilkor, under hvil-
ka samhället bildat sig. Om vi i detta afseende blott
kasta en blick på det moderna Europas politiska in-
rättningar skola vi finna ett ganska lärorikt förhållande.
De oroligheter som skakat denna verldsdel i fjor-
ton århundraden, hafva hufvudsakligen härflutit an-
tingen från Furstarnes kif och oenighet, från aristo-
kratiens anspråk och våldsamhet, eller från Prestväl-
det och dess missbruk. Hvad man egentligen kan kalla
folken, synas ganska sällan till i historien öfver denna
tid. Deras rörelser hafva altid varit betecknade såsom
upror af kättare eller uppviglare, och såsom sådana,
blifvit på det strängaste straffade. Man skulle kunna
göra en lång och bedröflig lista på alla de vanfrejdande
namn hvarmed de lägre klassernas försök att förmildra
sin belägenhet blifvit stämplade och hvilka historie-
skrifvarne noggrannt upptagit.
Sådant var icke förhållandet med den Engelska be-
folkning som grundlagt Förenta staterna. Flyende från
sitt fädernesland, dels för politiska förföljelser, dels för
rn
