skulle upptagit skämtet litet onådigt. Hvad ar det då ni beklagar er öfver? Jag har icke behållit för mig mer än en pastej och ett halft dussin vinbuteljer, som jag haft omsorgen att ersätta genom det klaraste och präktigaste brunnsvatten. Hade ni inte för öfrigt tillräckligt qvar, bland annat två stora hvetebullar om fyra marker? Jag ser på er kallsinnighet, att ni skulle tyckt mera om , att jag så gerna behållit alltsammans. Men jag, som är alldeles klippt och skuren för umgänget med de sköna , känner ganska väl huru de till sin dyrbara helsa böra behandlas under olika årstider och väder. Jag förutsåg att damerna kunde bli echaufferade, och att oblandadt vin r sådant fall skulle förorsaka dem hufvudverk , hvarför min omtanka visste atti utbyte smyga in några buteljer valten. På det ni icke måtte klaga öfver att bli illa mottagna hos mig sjelf, så ernar jag, mina goda vänner, med den enorma pastejen , som befinner sig oskadd i mitt skafferi, förena ett par frikaserade kycklingar, tvenne änder, dito stekta kapuner, plommonpuddingar, en korg persikor från Montreuil och drufvor af alla slag. Jag vill här i Vaugirard skaffa er på halsen den opasslighet, som jag sökt spara er i Boulognerskogen. I själ och hjerta, från topp till tå er Beaujard. Med en så formlig förklaring i handom, ansåg M:r Ducrwx sig befogad att instämma den lustiga bagaren till fredsdomstolen i Sceaux, der han genom befullmägtigad yrkade 60 francs i ersättning för den måltid han mist bestå sina gäster på värdshuset. M:r Beaujard nekade icke ull den minsta omständighet, utan förmenade sig vara nog gammal vän och bekant med M:r Ducruix och hans gäster, för att kunna tillåta sig ett dylikt litet skälmstycke, hvaråt han hjertligen ville skratta i sälls kap med hela herrskapet, som han bjudit till sig dagen derpå. Oaktadt sina goda afsigter fälldes bagaren till 30. francs, hvilka han tillika med rättegångsomkostnad genast på stället och med godt humör erlade.