dern och vinsten. Nu säger jag eder, att vi icke längre vilja tåla, att Irland står som en dverg vid sidan af en sådan jettemakt som England! Men höj Irlands politiska statur till jemnlikhet. med Englands och Skottlands, och då — hurra för Unionen! (Starka och långvariga bifallsrop.) — Jag uppmanar eder, att befria edra själar från all delaktighet i det onda, som vederfares Irland. (Höga bifallsrop.) Jag skall föra med mig til mitt fädernesland ett glädjens budskap. Jag skall säga mina landsmån, att jag i det manliga, kloka och skarpsinniga Skottska folkets blickar läste dess beslut, att förena sig med oss i striden för våra rättigheter. (Bifall.) Jag skall säga dem att ett folk, som aldrig fordunklades af något annat i krigets yrken och dess söners tapperhet — jag skall säga dem, att ett land, som, för att nyttja en Irländsk vältalares ord, sväfvar på höjden af konster och vettenskaper med ett öga, som aldrig hisnar, med en vinge, som aldrig tröttas — jag skall säga dem att Skotland, starkt genom sina söners manlighet och sina invånares högsinnade tänkesätt, svurit att Irland skall blifva fritt. (Långvariga bifallsrop och hurra.)