bygger man för stora anspråk på den individuella för-
mågan; man beräknar för litet huru hon är underkastad
allmänna förhållanden. den rådande opinionen och de
fraktioner, som sammansätta henne, mågon gång mägti-
gare än hon, derföre att de äro svårare att leda och
omöjliga att upplysa eller tillrättavisa. Man kan taga
för gifvet, det Adlersparre, hvars fosterländska värma
och frihetssinne ingen lärer bestrida, ej saknat vilja att
göra allt det bästa möjliga för fåderneslaudet; men att han
afhölls derifrån af hinder inom honom eller utom honom,
eller kanske af båda. Han trodde sig berättigad, att
njuta äfven något af hoppet; att räkna på institutionernas
egen inneboende kraft till sjelf-förbättring. Om denne
uteblifvit, ligger felet hos honom?
Vill man måhända anse för ett sådant alt han ej qvar-
blef vid det Statsrådsembete, dit han kallades straxt
efter sin ankomst till Stockholm med västra armeen?
att han nedlade det och således sjefmant aflägsnade
sig från möjligheten att medverka till det nya samhälls-
skickets utbildande, då han blott ett år efter dess in-
förande , i Maj månad 1810 utbytte denna plats mot
en underordnad, LavdshöfdingeEmbetet i Skaraborgs
län? Vi vilja icke undersöka, om han gjort väl deri,
om han deri gjort det bästa nationen af honom kunnat
vänta; cm orsaken varit alseende på sig sjeif, eller er-
farenheten, att en reaktion redan börjat taga tömmarna,
hvilken han förut ej anat och icke kunde förekomma,
men mot hvilken man allid höråe honom yura sig.
Mera erkänsamma för det nyttiga han verkat, än for
det ovissa gagn förhoppbingen väntade af honom, åt-
nöja vi oss med att fästa uppmärksamheten på hvad
han uträttat i denna inskränktare sfer, på de förbätt-
ringar han införde i sitt län, den allmänna kärlek han
der förvärfvade, den respekt han altid ägde af sma
underlydande; och om det är sant, att menniskan i
allmänhet, då det beror af henne, att välja sin verk-
samhets bana, icke gör mindre, än hvad hon förmår,
icke mindre än hennes naturanlag tillåta, så skulle man
måhända kunna påstå, att Adlerspare med kännedom
derom, valt för sig den bästa delen, valt den inskränk-
tare sfer som mest öfverensstämde med hans krafter och
böjelser, och att man bör hålla honom mera räkning
för, att han blef en god Landshöfding, än om han för-
blifvit Ledamot af ett medelmåttigt StatsRåd.
Adlersparre återkom på ålderdomen till de litterära
sysselsättningar som utgjort hans mannaårs glädje och
heder, och uppträdde med några ströskrifter, hvaraf de
namnkunnigaste äro: En blick på Svenska Konungar-
nas regentvärde, samt: anmärkningar vid Tessin och
Tessiniana; båda utmärkta genom lifligheten i stil, de
blixtrande snilledragen, och de fria och upphöjda åsig-
ter de innehålla. Hvad de Historiska handlingarna
beträffar, så är deras historia så ny och känd af alla,
att vi ej har behöfva upptaga den.
Allmänna rösten var mera delad i bedömmandet af
förhållande såsom Ordförande i 1827 års Statsrevision.
I allmänhet glänste Adlersparres förmåga mer i, om vi
så får säga, den afgörande uppenbarelsen af en öf-
verlägsen kraft, hvars villkor var en föregående och ef-
terföljande hvila, än i detta tillstånd af fortfarande an-
strängning, af ständig själsspänstighet, som erfordras
åa Statsmannens och Härförarens plats. Detta förklarar
måhända hans lefnads både lysande och mattare sidor.
Hans hvila var likväl icke vanliga menniskors hvila.
Anda till sitt 75:te år lefde han ännu uti sin favorit-
sysselsättning, den historiska litteraturen, och underhöll
derunder en liflig och vidsträckt korrespondens med de
ävnu qvarlefvande af hans ungdomsvänner, äfvensom
med flere bekantskaper af de sednare åren.
En bisak i en utmärkt mans lif, men likväl nödvin-
dig alt omnämna både såsom ett dithörande factum och
såsom en karakteristik, om ej på honom sjelf, åtminsto-
ne på hans tidehvarf, äro de befordringar och offentliga
utmärkelser, han erhöll. Vi få således icke underlåta
att nämna, det han den 9 Juni 1809 utnämndes till
Statsråd, ÖOfverste och Generaladjutant, den 29 i sam-
ma månad till Friherre och d. 3 Juli till Kommendör
af Svärds-Orden. -Anmärkningsvärdt är, att, sedan han
nedstigit från den bana af upphöjd verksamhet, dit han
sjelf lyftade sig, och ingätt inom den lägre kretsen af
vanliga embetsmannaförhållanden, öfverhopades han in-
om några få är med dessa hedersbetygelser, som utgö-
ra gränsen för mängdens ärelystnad, och som efterverl-
den icke påminner sig avnat än sisom ett obetydligt
appendix till en naronkunnig persons historia. Säålun-
da utnämndes han år 1811 ull Kommendör med stora
korset af Svärds-Orden, den 7 Oktober 1816 will Gref-
ve, år 1817 till Excellens, och vid kröningen den 11
Maj 1518 till SerafimerRiddare.
Teckningen af Adlersparre såsom enskildt man, an-
fötra i 24t dan onckilta halkantckanan Amnh anal arnnan