bort frågan dermed att hon svarar att de böra blifva
det. Men barnet frågade genast: men säg mig
mamma, hvarföre äro skälmarne sådane tokar, att de
icke, när de äro så mycket talrikare än hederligt folk,
hänga upp dessa allesammans? — Tories följde detta
råd, så länge de voro nog starka, och hängde det
hederliga folket; men skälmarne hafva nu blifvit
underlägsna till antalet och det hederliga folket utgör
den tal ikare delen. Likväl vill detta folk ej söka att
hänga upp dem, endast att sparka ut dem och öfver-
lemna dem åt sin egen eftertanka. Låtom oss vara
eniga mot Lorderne: af denna enighet kommer vår
styrka och säkerhet att bero. I hafven redan i sjelfva
verket erkännt denna lärdom genom att välja två Whigs.
Om hvar och en radikal, åtminstone hvarje elektor gåf-
ve ett redligt och ointresseradt understöd, tviflar jag
icke att ju VYhigarne vid något annat tillfälle skola
understödja ärligt tänkande Radikala. Men J måsten
utestänga Tories; de äro mäktiga och farliga för Ir-
iand. Talaren yttrade sig sedermera om Sir Robert
Peels anmärkningar vid Lynchlag i Amerika, och till-
skref denne Baron Manchester-massakern. Blodscener-
ue vid Rathcormac och andra ställen, voro, mente
han , mer än jemförliga med den förenämde tilldragel-
sen i Amerika. Sedan kom ban till Sir Robert Peels
lfliga loftal öfver Ludvig Philip, Frankrikes -— — —
som han beskref såsem ovanligt oförsynt och djerf
och den der öfvergifvit sina fordna satser. Här-
på fortfor han: Mine herrar, jag har uppehållit
er allt för länge. -— (Nej! Nej!) Jag har funnit ett
nöje uti att tånka högt i Er närvaro. Ifrån Er
vandra mina tankar till mitt förtryckta fadernesland.
Jag påmmner mig dess romantiska dalar och praktfulla
höjder, den ständiga grönskan på dess slätter, och ljudet
af dess bergsströmar tona i mina öron, böljornas
slag emot klipporna, som med en evigt fortfarande röst
gifva tillkänna, att denna nation icke är skapad att för-
slafvas eller förnedras. (Förnyade Bifallsrop) Mina lands-
män skola med Igädje förnimma det sätt hvarpå jag
blifvit emottagen i England och i Edinburgh. (Lång-
variga och högljudda bifallsrop.) Detta glädjerop skall
räcka från ena ändan af Irland till den andra och mån-
gen rättsinnad Ilrländare skall känna sitt hjerta lifvas
och lyftas när han hör huru Skottland har emottagit
den obetydliga person, som nu står framför eder.
Mången Irländsk moder skall, när hon trycker sitt
späda barn mot sitt bröst och sjunger det till hvila
med en Irländsk melodi, inblanda den ljufva tonen
af - Auld Langsyne eller Scots whahae wi, Walla-
ce bled, ) och när ljuden deraflulla den späda till söms,
skall hon höja en bön till Gud, att han måtte välsigna
det högsinta folk, som bistod det gamla Irland uti nö-
dens dagar. (Omätliga Bifallsrop.)
Hr Pratt väckte härpå en motion om en tacksägel-
seadress till Lord Provosten och Magistraten för det de
tillåtit dem att begagna platsen, hvilken proposition
blef antagen med -acklamation; Härpå feijde tre hurra-
rop för Hr Aytoun.
Hr Aytoun framträdde härpå och sade; att sedan
de nu hört en sådan vacker och lysande framställning
af den, som för närvarande kunde kallas den förste ta-
lare inom det Brittiska området, vågade han icke up-
pehålla dem mer än några få minuter: hvarefter talaren
gjorde! några få anmärkningar om det sätt hvarpå Hr
(0 Connell blifvit emottagen i Skottland och slutade med
att proponera tre enthusiastiska bifallsyttringar för den-
na herre; en uppmaning, som högljudt efterkoms af
hela massan.
Härefter återvände herr OConnell till Waterloo Ho-
telet, vid hvars port en stor folkmassa samlat sig för
att emottaga horom. Hvarje handtverksembete lemnade
sedan samlingsst illet och gick hvar och en till sin sta-
tion, der de itskiljdes.
Den utmärktaste ordning iakttogs under hela dagen.
Vi torde en aunan day återkomma till beskrifningen
om middagen.