blefvo blott kronans tjenare (Ministers). Under denna
undersökning skulle visa sig, att svenska (äfven som
danska) rådet på 15 och 16 hundratalen af la force
des choses tvangs att inom sig bilda verkliga ministe-
rer. Hvarje skolgosse vet berätta om en Justitio-Mini-
ster (Drots), en Krigs-Minister (Marsk), en Sjö-Minister
(Riks-Amiral), en Utrikes Minister (Cantzler), och en
Finans-Minister (Skattmästare). Ministersystemet är så-
ledes icke främmande för Sverge, utan tvärtom gam-
malt. Det förstördes af despotism under Carl den XI
och XII och blef, af lätt begripliga skal, hvilka det
dock icke här är tillfället att utveckla, aldrig åter upp-
rättadt under den republikanrska eller så kallade frihets-
tiden. Under denna tid var det också obeböfligt; den
verkligen Styrande, rådet, var ansvarigt i massa, eller
rättare var blott ett mellan hvarje Riksdag valt verk-
ställande utskott af Standerna. )
En med förstånd och opartiskhet uppdragen tafla af
denna gamla ministerstyrelse (med Drots, Marsk o. s.
v.) skulle visa, huru den i sjelfva verket var grundad
på samma idd, men äfven hade samma fel, som t. ex.
den engelska ministerstyrelsen i medeltiden, och attiden,
i stället att förstöras, bordt få utbilda sig på samma sätt,
som i England skett. Emedan den höga adeln ledsna-
de vid och dessutom icke rätt dugde till de olika sty-
relsedepartementernas skötande, sedan mera litterär bild-
ning och träget administratift arbete befunnos nodiga,
komma riksembetena (hvilka där funnos, nästan mot-
svarande våre) att blott till namnet fästas vid de stora
ätterna, men verkliga tjenstgöringen uppdrogs åt folk af
mindre rang, men större arbetsförmåga. Endast vid krö-
ningar och andra dylika sollenniteter framträda de gam-
la gorefliga riksembetena , i sin uråldriga feodala herr-
lighet ; men i afseende på administrationen emellanåt
äro de fördelta och sanförtrodda åt folk af mindre: rang
och större arbetslust. -Lord-Kanslers-embetet (svaran-
de, på visst sätt ; mot vårt Drots- embete) är det en-
da, som intill vår tid blifvit bibehållet i hela sin stor-
het; men till och med det förvaltas i närvarande stund
af kommisioners. De öfriga, såsom Figh Admiral,
Marshal Öc. förvaltas allt jemt på det sättet, sedan
sekler, undantagande om då eller då någon Prins af
kungliga huset får litet af ett bland dem , såsom hän-
delsen var med nu regerande konungen, hvilken un
der sin broders regering utnämndes till Stor-Amiral
och verkligen hade någon befattning, dock allt jemnt
med iakttagande, att hans förste underlydande, förste
Lorden af Skattkammaren , ansågs och behandlades så-
som kronans egentliga ansvarige minister inom depar-
tementet.
Fordom stod ministerstyrelsen således på samma grund-
val i Sverige, som i England, och sjelfva idden var
då lika familjer för det ena landets invånare, som för
det andras. Hade den fått utbilda sig på båda ställe-
na i enlighet med tidernas kraf, så hade den äfven nu
säkerligen varit lika, och hos den ena nationen hade
lika litet, som hos den andra, någon vedervilja der-
emot kunnat ens förebiäras att den icke finnes,
derom äro vi fullkomligt säkra. Icke kan nationen
hafva på dessa 150 åren hafva så förbytt tycken; och
icke heller kan hon misstycka, att sjelfva saken upp-
lifvas, utan att tillika framdraga de gamla skimrande
belätena! — Vill man vara historisk så må man då
åtminstone ur verkliga häfder söka stöd för sina satser.
Oss synes väl detta letande i häfderna, för att finna,
hvad som är nyttigt och användbart nu, vara onödigt,
men efter som man ändtligen vill, så må man då göra
det ärligt och med allvarhg forskning. Detta vore väl
bättre än det eviga öfvermodiga och meningslösa ord-
svallet , hvarpå vi till slut skola anföra några frappan-
ta prof utur den långa insändningen.
(Forts. e. a. g-)
) I vår förra artikel visade vi, huru enfaldigt det är
att vilja jemnföra rådsstyrelsen 1720—1772 med den
ministerstyrelse, som tiden nu kräfver. Vi ärna ic-
ke återkomma till detta ämne.