blefvo blott kronans tjenare (Ministers). Under denna undersökning skulle visa sig, att svenska (äfven som danska) rådet på 15 och 16 hundratalen af la force des choses tvangs att inom sig bilda verkliga ministerer. Hvarje skolgosse vet berätta om en Justitio-Minister (Drots), en Krigs-Minister (Marsk), en Sjö-Minister (Riks-Amiral), en Utrikes Minister (Cantzler), och en Finans-Minister (Skattmästare). Ministersystemet är således icke främmande för Sverge, utan tvärtom gammalt. Det förstördes af despotism under Carl den XI och XII och blef, af lätt begripliga skal, hvilka det dock icke här är tillfället att utveckla, aldrig åter upprättadt under den republikanrska eller så kallade frihetstiden. Under denna tid var det också obeböfligt; den verkligen Styrande, rådet, var ansvarigt i massa, eller rättare var blott ett mellan hvarje Riksdag valt verkställande utskott af Standerna. ) En med förstånd och opartiskhet uppdragen tafla af denna gamla ministerstyrelse (med Drots, Marsk o. s. v.) skulle visa, huru den i sjelfva verket var grundad på samma idd, men äfven hade samma fel, som t. ex. den engelska ministerstyrelsen i medeltiden, och attiden, i stället att förstöras, bordt få utbilda sig på samma sätt, som i England skett. Emedan den höga adeln ledsnade vid och dessutom icke rätt dugde till de olika styrelsedepartementernas skötande, sedan mera litterär bildning och träget administratift arbete befunnos nodiga, komma riksembetena (hvilka där funnos, nästan motsvarande våre) att blott till namnet fästas vid de stora ätterna, men verkliga tjenstgöringen uppdrogs åt folk af mindre rang, men större arbetsförmåga. Endast vid kröningar och andra dylika sollenniteter framträda de gamla gorefliga riksembetena , i sin uråldriga feodala herrlighet ; men i afseende på administrationen emellanåt äro de fördelta och sanförtrodda åt folk af mindre: rang och större arbetslust. -Lord-Kanslers-embetet (svarande, på visst sätt ; mot vårt Drotsembete) är det enda, som intill vår tid blifvit bibehållet i hela sin storhet; men till och med det förvaltas i närvarande stund af kommisioners. De öfriga, såsom Figh Admiral, Marshal Öc. förvaltas allt jemt på det sättet, sedan sekler, undantagande om då eller då någon Prins af kungliga huset får litet af ett bland dem , såsom händelsen var med nu regerande konungen, hvilken un der sin broders regering utnämndes till Stor-Amiral och verkligen hade någon befattning, dock allt jemnt med iakttagande, att hans förste underlydande, förste Lorden af Skattkammaren , ansågs och behandlades såsom kronans egentliga ansvarige minister inom departementet. Fordom stod ministerstyrelsen således på samma grundval i Sverige, som i England, och sjelfva idden var då lika familjer för det ena landets invånare, som för det andras. Hade den fått utbilda sig på båda ställena i enlighet med tidernas kraf, så hade den äfven nu säkerligen varit lika, och hos den ena nationen hade lika litet, som hos den andra, någon vedervilja deremot kunnat ens förebiäras att den icke finnes, derom äro vi fullkomligt säkra. Icke kan nationen hafva på dessa 150 åren hafva så förbytt tycken; och icke heller kan hon misstycka, att sjelfva saken upplifvas, utan att tillika framdraga de gamla skimrande belätena! — Vill man vara historisk så må man då åtminstone ur verkliga häfder söka stöd för sina satser. Oss synes väl detta letande i häfderna, för att finna, hvad som är nyttigt och användbart nu, vara onödigt, men efter som man ändtligen vill, så må man då göra det ärligt och med allvarhg forskning. Detta vore väl bättre än det eviga öfvermodiga och meningslösa ordsvallet , hvarpå vi till slut skola anföra några frappanta prof utur den långa insändningen. (Forts. e. a. g-) ) I vår förra artikel visade vi, huru enfaldigt det är att vilja jemnföra rådsstyrelsen 1720—1772 med den ministerstyrelse, som tiden nu kräfver. Vi ärna icke återkomma till detta ämne.