resten (Hör). Men det är omöjligt, att detta kan äga
bestånd. J hafven vunnit sådana segrar uti mekaniska
yrken — uppfunnit machiner, som nästan tyckas er-
fordra tankekraft, för att förrätta sina funktioner; och
genom den stora fördelningen af arb utfören J
en mängd företag, och, med tillhjelp af edra ångma-
chiner, nästan tillintetgören både ud och rum. Ett
folk, som ej förslösar sina tillgångar, men genom deras
frikostiga användande samlar öfverskott för framtida be-
hof, skall man väl komma och säga ett sådant folk,
att det måste fortfara att vara ödmjuka slafvar åt 170
Lorder? (rop af: Nej! Nej!). Nej, tjugufyra
millioner Nej! (skratt) eller — om man gör ett
litet afdrag för den lumpna Toryism, som ännu finnes
fietrr mv HM UM — jwmwv——— MM MM — — mt —— X?? ?-? !- -
qvar — ungefär fem procent — för dessa, som hängt
sina läppar öfver den orättrådiga vinstens honungs-kru-
ka (skratt), och som delat rofvet med vissa kornpro-
ducerande skälmar och vinglare i grundsatser — (hög-
ljudt skratt). Men med Toryismen är det snart slut.
Ja, Tories sjelfva blygas redan för sitt namn, och haf-
va laggt sig till ett annat, som är mycket längre (skratt),
men detta oaktadt, är deras vinstgifvande plundrings-
eriod nära sitt slut. Vi hafva krossat machinen,
med hvilken de brukade draga honungen ur krukan.
(Skratt.) Vi hafva tagit bort slefven, och Tories be-
finna sig nu i samma belägenhet som räfven, hvilken
skulle frukostera med storken; storken 10g fram en
långhalsad kruka, innehållande anrättningen, och räfven,
som ej kunde komma åt en enda bit af maten, måste
åtnöja sig med lukten. (Högljudt skratt.) Ja, jag vill
göra ett afdrag af ungefär fem procent för dessa räf-
var, ett så lumpet afdrag, som kan göras; och då det-
ta afdrag är gjordt, så hafven J hela Brittiska mnatio-
nen, som protesterar emot dessa hundrade och sjuttio
Lorders öfvervälde (bifall). J hafven Irland, som dar-
rar för sin unga frihet, och manligt har det sträfvat
för henne, under det dess soner vuxit upp för att lem-
na sina röster åt hederliga och oafhängiga representan-
ter, oaktadt deras familjer hotades med undergång.
Skottland står också på er sida; men J behöfven inga
bundsförvanter. Och jag skall nu sluta detta långa —
för mig angenäma och för eder, såsom jag finner, ej tröt-
tande tal (starka rop af fortfar), med att påminna eder,
hurusom J nu kommit till en stor kris i denna stora
nations historia. Jag är glad att hafva upplefvat en så-
dan tid, och att taga del i striden; deta är en tid då
män böra vara glada öfver, att hafva kommit till en så-
dan kris, (Hör, hör.) När den kungliga makten blef
folket för öfvermäktig, och öfvade sin kraft i angrepp
på undersåtarnes frihet, då gjorde Lorderna gemensam
sak med folket, emedan, till stor del, förtrycket och
lidandet drabbade dem båda. En tyrannisk konung
näste kronan och lifset, men en annan lika stor tyrann
steg upp i hans ställe. Cromwell, en hal hycklare —
ett slags Peel i sin väg — tog högsta makten, och .in-
förde ett tyranni, lika stort som det, hvilket blifvit af-
skaffadt. Derpå kom restaurationen, och Jacob, sonen
till honom, som folket halshögg, besteg sedermera thro-
nen, och gjorde sig skyldig till det afskyvärdaste be-
drägeri. Men folket tog icke hufvudet al: honom; de
hade blifvit mera upplysta; utan låto hans galna hufvud
sitta qvar på hans skuldror, så att han kunde vandra
ikving i Europa såsom ett lefvände bevis på dårskapen
af att vilja göra ett folk till slafvar. — (Hör). Och
månne ej folket kommer att hemta en undervismag af
detta? Månne ej 170 andra personer kunde komma att
vandra omkring på samma sätt, utan någon särdeles för-
lust för landet? (Högljudda bifallsrop.) Jag vill ej up-
pehålla mig vid de olika resultaterna af olika styrelse-
grundsatser 1 afseende på Irland. Jag vill komma till-
baka till eder egen sak, och påminna eder hvad edra
förfäder gjorde 1688. J ären äulingar af dessa min,
hvilkas dystra grafvar resa sig på edra kyrkogårdar, och
j skuller vara de uslaste menniskor, om, med eder
närvarande upplysning, kraft och styrka — J, afkom-
lingarne af 1688 års patrioter — tilläten en lumpen hop
af ett hundrade och sjuttio Lorder spelå den roll, som
Kungar fåfängt försökt spela. (Starka bifallsrop.) I det
plågade och lidande Irlands namn uppmanar jag der-
före hvarje man, som nu hör mig, att blifva en apo-
stel för den nya sekt, hvars text är: Reformera Cf-
verhuset.? (Högljudt bifall.) I det redliga och för-
ständiga folkets i Skotland namn, men framför allt i Ir-
ländska folkets namn, detta folk, som i tusen år burit
segrens bantr, och hvars land aldrig varit brännmärkt
af slafveri, uppmanar jag eder att refo, mera Öfverhuset.
Talaren satte sig ned under de mest lifliga bifallsrop.