sådant der sällskap af Lustiga bröder, och följaktligen då .
den ofvannämnde billen rörande rättegångsbiträde för fån-
gar befanns inneh: alla sundt förstånd, så sparkade Lor-
derne ut honom i största hast.? (Skratt.) På samma
humoristiska sätt genomgick talaren de särskilta biller,
som Öfverhuset förkastat eller stympat under innevarande
session. Hr Evarts bill — sade han bland annat —
om afskaffande af dödsstraff, hvilken de Lustige bröder- j
ne funno skyldig till tvenne brott: sundt förstånd och
mensklighet, strypte de — detsamma gjorde de med
billen, som hade till föremål att förbattra lagen för exe-
kutorer och administratorer, och ännu en annan, som
afskaffade en hop orimligheter vid verkstälhgheten af ;
testamenten. Det här var temmeligen väl mätt för Eng-
land. Nu kom Irländska tiondebillen. Först spriddes :
den lögnen ut, att öfverskottet af kyrkans inkomster skul-
le skänkas åt Katholikerna och Presbyterianerne, då
däremot billen blott stadgade, att det skulle användas :
för folkuppfostran i allmänhet, utan afseende på religi-
onsbekännelse. Sedermera upphofs ropet om plun-
dring, och man frågade:. Vill ni taga inkomsterna :
från presterne? Men det var ju endast öfverskottet man
ville använda, sedan hvarje protestant fått en prest för
sin själavård. Derpå började man skrika ut, att de
der dissenters och papisterne voro ett blindt och o-
kunnigt följe. Hvarföre uppfostren och omvänden J
protestanter dem då icke? Näst i ordningen kom det
föregifvandet, att intet öfverskott alls fanns, och Sir
Robert Peel har verkligen upprepat det i det der räf-
sax-talet han hållit i Tamwortb, den sublimaste väfnad
af falskhet och osanningar han (OConnell) nånsin läst.
Det finnes intet öfverskott. Välan, då är det ju in-
genung ondt i att stifta en lag, som förordnar om an-
vändande af ett öfverskott, som icke finnes? Förhäl-
landet är ju precist detsanina, som med skattmästaren
hos de Lustige bröderne. r Robert Peels Lustige brö-
der ströko ut den lanoulen ; men de antogo den del
af billen, som gaf kyrkoherdarne 73 L. 135 sh. af
hvarje 100 L. årlig inkomst de hittills haft, fastän
dessa Lustiga bröder förlidet år förkastade en bill, som,
utan att innehålla någon klausul om öfverskottet, skul-
le hafva gifvit kyrkoherdarne 77 L. 10 sh. pr. 100
L. — (Hör, hör!) Talaren trodde i sin enfald, att in-
nan året vore om, så skulle Lorderne få finna sig vid
en bill, som gåfve ännu mindre (Höga bifallsrop).
var billen beräknad på att i synnerhet åstadkomma ett
godt, nemligen att försona folket i Irland med Brit-
tiska regeringen, och att göra föreningen mellan de bå-
da länderna fastare. I England tillhörde majoriteten af
folket den biskopliga kyrkan ; och i Skottland den
Presbyterianska. — Men i Irland funnos endast 800,000
personer, som tillhörde den biskopliga kyrkan, då deremot
Katholikernes antal steg till 6,500, 000, och Prestbyte-
rianernes till 600,000. Talaren ville nu fråga hvar och
en, som förstod det allra ringaste af Cockers aritmetik,
huruvida en så stor majoritet, som de tvenne sednare
afdelningarne utgjorde, skulle aflöna presterne åt de för-
ra. (Hör.) Och hvad var det vål, som dessa Presby-
terianer och Papister verkligen ville? Fordrade de
att man skulle ge dem öfverskottet af Irländska kyrkans
inkomster? Nej, men att öfverskottet, om ett sådant
verkligen upkom, skulle användas för allmän moralisk
och religiös folkuppfostran. (Hör, hör!) Men jag har
ännu icke kommit till slut med Lordernes bedrifter.
Municipal-reformbillen för Irland, äfven den sparkade
de ut. Men vi kunna vånta; det är med oss som med
ålarne, dem kökspigan höll i knytnäfven, sedan hon
doppat den i sanden- vi äro vanda vid att flås lefvande,
och vi kunna vänta ännu ett år. (Slut e. a. g.)
