nog okunnig för att vara fullkomligt obekant med allt
detta; men att erkänna det, skulle illa passa in med de
fixa idder som nu regera honom, och fört honom in i
reaktionens leder.
Argus producerar vidare sina vanliga diatriber emot
Engelska kabinettet och dess föregifna afundsjuka på
Frankrike, samt dess underlåtenhet, att uppträda med
någon omedelbar hjelp för Spanien. Samma blindhet
som förut kommer honom härvid att förbise alla facta!
Sålunda förgäter han att Engelska kabinettet är det en-
da, som gjort något redbart för Spanien; att det offici-
elt tillåtit wuppers värfvande för Spansk räkning och
krigsförnödenheters afsändande dit; att dess underlåten-
het att upträda som en beväpnad medlare, måhända
skulle kunna, med litet mindre illvilja, anses som en
följd af verklig vishet, som en följd af Engelska Mini-
sterens kännedom om Spaniens belägenhet och huru det är
klokast, att låta h rindelse: na der utveckla sig af egen kraft,
och attej brådstörtaen katastrof, som skulle kunna sla ut
till frihetens undergång, eller åtminstone under sitt för-
beredande astadkomma ännu större olyckor och ohygeg-
ligheter. Något mera har ingalunda Fransyska regerin-
gen gjort; och skulle den komma alt interveneras, Så
blefve det troligen i detta ögonblick icke till frihetens
förmån, sedan Ludvig Filip så nyss hållit en försonings-
test med katolska presterskapet i Paris. Man bör e-
medlertid ursägta Argus, för det han ingenting förstår
af en sadan åsigt, men deremot så mycket mer at e-
gennytta och afund.
Nu följer den egentliga kärnan af namnude Onsdags-
nummer-eller lofqvädet öfver de nya franska trycktvangs-
lagarne, och framför allt öfver Argus sjelf, emedan det
var genom wåra (haus) artiklar öfver ämnet, som
allmänheten blifvit upplyst om sitt misstag, att anse
dessa lagar för hvad de verkligen äro. Argus har der-
emot upptäckt att de endast åsyfta; att qvälva upprors-
prässen, samt auw de betraktas såsom em borgen
för lugnet, ordningen och framtidens — säkerhet
och som ett bevis derpå anför han, att treprocents-
fonderna hojt sig öfver 80. Dessa fouder äro en för-
twäffligsak för det slaget af statsmän, som icke veta något
mer om staten, än att den är ett ställe, der man kan
äta och dricka väl, och , som dertill fordras penningar,
der man genom ett skickligt tillhandagående åt ett el-
ler annat parti, kan skaffa sig sådane, samt hvarest
följakteligen pennigesiffrans höjd är den enda mätaren
for landets trefnad och folkets belåtenhet. Det ligger
derföre i sakens natur, att de icke förstå skillnaden e-
mellan en tillfällig börs-konjuntur och en folkopinion;
att de icke märkt huru ofta fonderna fallt eller stigit,
utan att sådant bebådat någonting för den politiska
ställningen, ja, att de någongång till och med stått som
aldrahögst, just då det närvarande systemets kurs stått
aldra lägst, t. ex. år 1830 i Frankrike, då det nya.
statslånet afslöts till en procent öfver pari, ehuru sjelt-
va regeringen störtades tre eller fyra minader derefter.
Men hur skulle Argus hafva tid att: erindra sig hvad
hvar och en annan vet? Han är ju på ständig jagt ef-
ter upptäckter, dem ingen annan än han kan göra,
och dem också ingen missunnar honom.
Att ett litet utfall äfven här måste följa emot
Aftonbladet och Allehanda, hvilket sistnämde kal-
las: Hofudningen in petto, hehöfver icke tilläggas,
och vi glädja oss dervöfver, ty det är ett tecken
at vår vän Årgus ännu icke hotas med den lekam-
liga döden, hvilket vi skulle befarat, i fall någon
nummer utkom, som icke innehöll ett dylikt litet anfall.
Dessa höra till Argi diet, och hvem skulle icke unna
honom att sköta sin hälsa?