Ack, min bästa Hr President, hör på litet hvad
som har håndt mig! är det inte skändligt? Jag var på
vägen till kyrkan, der jag skulle vigas med Franc ois
Pertail, min älka hälft; jag var, som ni kan tänka, i
full paryr, oci
då kommer det här fruntimret, soo jag ej har öran
änkte inte på annat än ceremonien;
känna, rasande som en furie, störtar sig öfver mig. ri
ver sönder min voile, rycker al mig min hvita bukett
1 a . a i o .
af orangeblommor, slår mig blå och gul, så att jag
byrvagnen.
deles inte ryckt någontiag ifrån frun — Sva-
måste dana
Jag har al
rar Virginie Kijle från de anklagades bänk, — men
jag har i hela sju ar lefvat såsom hustru tillsammans
med den man, som hon nu äktat, jag har med honom
ett barn, — kom hit Marie, kom nu min lilla unge!
(En den alldra vackraste flicka i verlden visar sig, med
friska, rosiga kinder, buckligt hår, nätt klädd, och med
en stor bakelse i munnen.) Se här mitt bevis! kom
nu och kyss mamma! (barnet låter ej länge be sig).
Då jag erfor att jag var öfvergifven, kunde jag ej afhål-
la mig från au förebra frun, som ganska väl förut kän-
de min belägenhet. Hon var rädd för mig, stud-
sade tillbaka och låtsade svimma . . . . (Hon gråter.)
Hvarföre gilter hon sig också med en annans man?
månne han icke äfven satt i henne, att hon skulle taga
från mig mitt arma barn? Min lilla skatt, min dyra
skänk at den gode Guden! lyckligtvis har han icke kännt
igen flickan; han hade ej velat vara mer än hennes
gudfar, det vidundret! och frun här ville beröfva mig
både barnet och dess far ....
Presidenten: Men har ni icke slagit henne.
VV. Kiffle: Jag har kanske tilltalat henne med ges-
ter och. ...
Flere vittnen intyga att hon rifvit sönder och nerblo-
dat klagandens brudklädning, och domstolen fäller Vir-
ginie till sex dagars fängelse.
1
1
i
1
2 RRROOU me