Caron erkänner sig ha sålt dem med det vilkor att
ej få ersättning förän efter en månad, men detta endast
för att läv:a betalningen för den kalkonkära frun, och
alldeles ej för att vänta om fjäderfänaden skulle Gö un-
der tiden. Hvem kan för öfrigt bestyrka att de hos
frun fatt behörig ans och föda, de som äro så sensibla
och ömtåliga!
Frun, (tar humör). Ni är sannerligen en kalkon
sjelf från topp tll tä!
Fredsdomaren. Här är ej stället att vara imperti-
nent! framför allt anständighet och höflighet, jag ber!
som hela tvisten nu heror derpa att två kalkoner dött
och två blifvit sjnka, så kan ni åtminstone säga hvad det
y
!s
är för krankhet, som de der djuren äro ansatta all
Caro. Ja, jag undrar just, på hvad sätt frun vill
komma ifrån min fordran! hvad jag vet, är att kalko-
nerna voro vid den fullkomligaste hälsa, då jag aflem-
nade dem; om förhållandet nu är annorlunda, så kom-
mer det sig troligen af förändrad diet.
Frun. Med den vanligo afiektion jag hyser för des-
sa djur, bör man icke kunna misstänka att jag negli-
gerat dem och ej gilvit dem god föda och dryck, och
all den omvårdnad som förståndigheten kräfver; icke de-
sto mindre, skulle jeg väl kunna lägga för en dag, hur
Jag maiat —
EFredsdomaren. Detta är en alliför yrklig affar för att
vidare upptaga min tid; en dom uti ew dylikt! ämne
skulle ge anlcdn till än större tvister och eu gnabb,
bjuder mig att förekomma.
Partierna afträda mer och mindre tillfredsställda.
som min Letat.ni