grundade anledning att tro sig hafva gjort för mycket ,
i fall hans handlingssätt verkligen inom fädernesiandet
träffat så liten öfverensstämmelse, som sakens motståndare
med allt skäl kunna påsta, då exemplet icke föranledt till
efterföljd inom nagon af rikets öfrige provinser. Nykö-
pings lan saknar visserlig gen icke män med förmåga alt inse
och bedömma fäderneslandets mest i ögonen fallande
behof; och då likväl all opinionsyttring uti den så
högst maktpåliggande representationsfrågan äfven ifrån
denna landsort ännu uteblifvit, synes Nyköpingsbladet
möjligen egt närmare anledningar till den pohltiska o-
verksamhetens, tll de makliga goddagarnes och ull
den förhoppningsfulla fafängans bestraflande, än att sö-
ka dem inom alltför stegrade anspråk åFrih. A:s verk-
samhet.
Friherre A. har aldrig egt den lyckan, som Hr
Petre, alt genom kommittenters val först vara hedrad
med lagstiftarekallets förtroende och att, - seder-
mera omvald, vinna ett smickrande stöd för sina
yttrade meningar för sitt offentliga handlingssätt.
Lika många uppmuntrasde, för att icke säga oefter-
gifligt tvingande, anledningar Hr Pet egt, att fort-
sätta sin, med så mycken framgang började politiska
bana, lika många, om ej ännu flera, hafva alltför ofta
ställt sig uti Frih. A:ds väg, för att göra honom det
sjelfskrifna representant-kallet mindre behagligt.
Frih. A:d har ofta under sitt parlamentariska före-
drag påstått, att det för rådgifvare vid Wironen vore
ett ovilkorligt åliggande att alträda ifrån deras platser,
då de, vid större principfrågor, icke förmådde göra sina
åsigter gällande; och såsom ren slutföljd i handlingssätt,
har han ansett sig böra frånträda det offentliga lifvets
verksamhet, utom de flera andra skäl, han äger, äfven
af det, att han tyckt sig finna en kallsinnig liknöjdhet
hos allmänheten för den stora fråga om representations-
förändring, hvilken han ställer främst bland föremålen
för allt medborgerligt bemödande mom fåderneslandet.
Den politiska tryckpressen har nyligen lemnat ett li-
ka grundligt, som sakrikt och fosterländskt arbete, rö-
rande vårt representationssält och utvägarna att förän-
dra det; jag menar Hr Gvrefve Björnstjernas. Man får
nu se, hvad verkan detta, lika mödosamma som för-
tienstfulla, arbete kan åstadkomma; om det uppfattas;
om det med begärlighet omfattas; om petitionsvågen,
i följd deraf, kan blifva allmännare beträdd; m. m.
Då Friherre A. först öppnade den sednare, var
det ännu en ovisshet, huruvida saken var högsta mak-
ten behaghg eller ej. Sedan det sista trontalet, är
förhållandet icke mera tvetydigt. Isen är, som man
säger, bruten. Det är Svenska allmänhstens liknöjd-
het, som återhåller framgången af den stora saken; och
om den icke går framåt, så får man ej tillägga några
få individers böjelse för öfverflödets njutningar, för
fåfängans förhoppningar, eller för maklighetens
goddagar, det uteblifna gagn för landsmän och
det allmänna, som med mera rättvisa då torde böra
föras på räkningen af hela samhällets lätja och trög-
het att tänka sig in i utvägarna att förbättra ett sam-
hällsskick, öfver hvars oweflighet likval snatsagdt alla
klaga.
Friherre Anckarsvards politiska hyila är, alldeles
som Nyköpingsbladet förmodar, fullkomligt fri från
samvyetsqval, om också icke på den grund bladet förut-
sätter; men Friherre Anckarsvärd är icke ännu alldeles
ense med sig sjelf, i anseende tll slutsatsen, huruvida
styrelserna uppfostras utaf folken, ciler dessa uteslutan-
de genom styrelserna. -Derom är han likväl fullkom-
d
ligt öhvertygad, alt ingen styrelse, om än utrustad med
de mest öofvervägande egenskaper, skall, under s5dana
lagstiftningsformer som våra, kunna utvätta nisot kraf-
tigt till allmän båtnad. eller till samhällsfördelarnes ut-
veckling, som utgör hufvudmomentet uti nutidens på-
ståenden och fordringar, med mindre en sådan styrelse
tager första steget att befordra genomdrifvandet af den
sä oundgängliga pepresentations- förimdvingen- Det är
också här vä styrelse, medatvom det, icke utan an-
ledningar ställer sig bakom Törskansni ingarna af det all-
måänna tänkesätiets — wetydiga liumhet. Underdaniga
petitioner frän alla landsändar, ifrån hvarje vrå alri-
ket, ifran hvarje stads skråkorporationer undertecknade,
såsom de, hvilka ingingo ifran Orelio, Askersund, No-
ra och Linde! Det är i denna anda den periodiska
pressen nu synes böra arbeta. Föremålet är bade vär-
digt och stort; och de individuella 0 beivdl igbeter ra
bunde gerna, under så maktpåliggande förhållanden, öf-
verlemnas till den glömska, hvartill de gjort sig berät-
ligade, eller som de genom sitt politiska handlines-
sit förljer 1. —
Redaktionen bar från Hr hammarmusikus Feron fått