1idi rd hr ILL eo il1l10 Pe Att I VR had I WW RRVA
snarare souper, för att nytja utrycker på halfon, der
man sällan äter middag senare än klockan tolf. För
odfrigt kunde det bord, dit vår resande bjöds, i enkel-
het och tarflighet mäta sig med en Lykurgs. Vill nå-
gon måhända lära känna matsedeln? dertl! är ett enda
ord tillväckligt. Första rätten bestod at ost, den an-
ära likaledes af ost, och den tredje äfven al ost. För
att göra den gastronomiska identiieten något smidigare,
såg man här och der små brödskifvor fördela, några
hårdkokta ägg och några lemningar af en höna; men
hufvudingrediensen i den Biscayiska matlagningen behöll
alluid öfverhand, och försmälte alla måltidens afdelnin-
gar i en karakteristisk enhet. Detta vare emedlertid
sagdt, utan alt nedsätta vår köpmans gästfrihet. För
att aterkomma till honom, bör man icke underlåta att
anmärka, att han var uppfödd i Filadellia.
Min vård, säger förf., hade för länge vistats i de För-
enta staterna, aut icke vara fullkomligt imtagen af radika-
lismens principer; också räknade man honom ibland Bon
Carlos häftigaste fiender, icke att han just derföre hys-
te någon särdeles tllgifvenhet för Drottningen, nej, han
förklarade sig sjelf för Republikan. Länge af försigug-
het tvungen, att dölja sina känslor och äsigter, tycktes
han känna en glädje af, att nu utan fruktan kunna
yppa dem för ca främling. Hans samtal angick endast
politiken.
Enligt hans tanka var i framtiden icke mycket att
hoppas för Den Carlos sak. Prästerna ha varit honom
nyttiga, det måste man medgifva, emedan de retat o-
kann
denna presterskapets oforsigtiga inblandning i saken, har
också mer än allt annat bidragit till, att ifrån horom
aflägsna medelklassen och de högre stånden. Dessa
fruktade nemligen framför allt för återställandet at kyr-
kans makt, och allt hvad den fört med sig i släptåg,
nemligen dessa scener af grymhet och otukt, som in-
qvis sitionens vida mantel gömmer under sitt moderliga
skydd. Hvad konstituttonens sak angår, så har Enke-
Drottningens slöseri afvändt många derifran, hvilka eljest
måhända varit henne tillgifna. Så påstod atminstone
vår köpman i Ascoytia, och deraf drog han slutföljder
för republiken. Hon är, efter hans tanka, det enda
medlet, att rädda Spanien så väl från det ena partiets
bigotteri, som från det andras despotism.
Följande afton satte: trupperne sig åter i rörelse.
Vår Engelske resande bröt upp på samma gång som Don
Gomez Bedoya.
Två dagsmarscher ifrån Ascoytia uppnådde omsider
armcen, tillika med dess frivillige Historiograf, Eybar,
kanhända den enda stad i Baskiska provinserna, som
var tillgifven Drottningens sak. En af dess enthusias-
tiska anhängare var vid den tiden en viss Don ,
hos hvilken vår Engelsman hade den lyckan att få
qvarter.
Jag befann mig, säger auktorn, uti öfverste
F:s sal, hvilken kommit förr än jag. Straxt elter
mitt inträde. kom en intagande Hebe, på sin höjd
16 år gammal, för att bjuda mig isvatten, citroner
och socker, saker, som i Spanien höra ull den vanliga
välkomstundfägnaden. Kort derefter öfverraskades vi
af öfverste St — Y, en Fransysk officer, som af sin
regering var skickad till Drottningens armte. Vi vex-
lade några ord med hverandra. Derefter följde Frans-
mannen mitt exempel och smakade på lemonaden; som
det fattades citroner, ville han begära sådana af en liten
man, som gick rundt omkring oss, och hvilken han an-
såg för hofmästare 1 huset. Lyckligtvis märkte öfver-
gte F. i tid hans villfarelse, och presenterade för ho-
nom mannen såsom Herren i huset, en Hidalgo med
flera pompösa namn, och talrika titlar, såsom Don Eu-
genio Arostequi, m.m.
Jag vågar icke påstå, att, af alla de händelser jag
haft i Spanien, någon mera frapperat mig, än detta bi-
zarra misstag. Mina idder om Spanien och dess inne-
vånare, härledde sig ntill denna tid från lisningen af
Gil Blas och Don Quixote; typen för de Spavska
Dons hade i min föreställning utbildat sig af
Kapten Xinxillas och Riddarens af Mancha kombinerade
drag. Det förstås att jag dervid förutsatte, att han
bortlagt sina höga klackar, sin kappa, sin lans och
hjelm, allt detta som mina favoritförfattare så lilligt skild-
rat; men jag hade likväl velat bibeht la at honom sin
imposanta växt, sitt ädla och stolta utseende, och sina
stamherrars alfvarsamma och värdiga hälning.
furu förvånades jag icke nu, då öfversten yttrade
de olyckliga orden, som underrättade mig att den lille
obetydlige mannen, hvilken redan en fjerdedels timma
trötlat sig med fjäskande omkring oss och tafatta bug-
Ringar, var representanten för de nuvarande Hidalgos.
Man föreställe sig en slags dverg, med jovialisk uppsyn,
lysande ögon, samt en näsa, hvars form och färg
1 fö.0ta an hlicken erinrada am Kantan Kanahandaändanc
iga bönder till uppresning för hans skuld, men
RAA EE