Sig Ull anara tneorier OCh itorSvaral rakt mMoOlSsaltta prin-
ciper, men icke desto mindre ägt nog välde öfver sin
egen stolthet för att afskudda sig en falsk blygsel, och
öppet gifva sig sjelfve en högtudlig demen i.
Hr. Thiers: Det få vi se.
Hr Bignon: Detta förhållande, mina Hrr, är ett ibland
de flere, som göra att vi icke kunna anse de föreslagna
lagarne annorlunda än som åtgärder af ett Välfärds-ut-
skott. Kommissionen har misstagit sig då hon bedömt
dem annorlunda. Jag förstår ministerens arbete; jag
förstår icke kommissionens. Jag han icke fatta den
kallblodighet, som, slutande sig till en ingifvelse af vre-
de, söker att genom klyftiga spekulationer fylla dess la-
kuner, och att ersätta brister, som måhända äro frivil-
liga; med ett ord, att förse ministeren med en ytterli-
gare arsenal af vapen, som hon icke begärt, men som
hon beqvämer sig att hålla till godo med, af aktning för
det välvilliga anbud kommissionen haft den godheten
göra henne. I hettan af sina återhållande och hämmande
ider, är det icke kartan som ministeren rådfrågat, det
är stats-resonen. Kommissionen, mera lugn, har bemö-
dat sig att förkläda statsresonen i en sammangyttring af
flera artiklar ur kartan, derigenom att hon af deras för-
ening dragit en mening, fullkomligt motsatt den, de ä-
ga hvar för sig särskildt, och vi kunna icke annat än
beundra den förvånande konst, med hvilken hon förstått
att öfver de utomordentliga åtgärder, som påminna om
ett välfärds-utskott, kasta en lysande mantel af konsti-
tutionellt ordsvall.
Om jag annorstädes än i lagförslaget sjelft sökte ett skäl
att förkasta detsamma, skulle jag finna det i ett erkännande
af Hr Sauzet, som författat kommissionens betänkande.
Skipad utan återhållsamhet — säger han — skulle denna
lag sätta samhället i oro, istället för att lugna det.
Hvad bör man väl tänka om en lag, som säges vara
farlig, om icke klokhet vid dess verkställighet före-
bygger de sannolika följderne deraf? Vi erkänne hos våra
Hrr ministrar utmärkta talanger, egenskaper utan mått
och tal; men skulle väl återhållsamhet verkligen vära
deras hufvuddygd? Sedan ett par dagar hören J de-,
ras utmaningar till strid, deras krigsrop, deras fält-
sånger; kännen J eder väl äga nog mod, att i deras
händer anförtro en glafven, som kan gifva landet ett
dödligt sår, om den icke föres med försigtighet och
klokhet? Tron J väl på återhållsamhet i handling,
då J sen så mycken häftighet i ord?
Ministerens förslag, i deras medfödda oformlighet,
skulle hafva stött mitt förstand; det är svårt för mig
att beskrifva den känsla, kommissiouens arbete väckt
hos mig. Det må förhålla sig huru som helst med
det företräde, som det ena möjligtvis kan äga fram-
för det andra, i vissa delar; min tanka är, att under
sådane omständigheter som dem, hvari vi befinna oss,
hafva vi blott att välja mellan tvenne bestämda, tydliga
alternativer: antingen måste vi helt och hållet förkasta
de ministeriella förslagen, eller också antaga dem utan
modifikationer. Ansvarigheten för sådana åtgärder bör
icke drabba någon annan än den statsmakt, som uttänkt
dem Om Kammaren med modifikationer antager för-
derfliga lagar, åfven om hon icke gor dem hårdare, så
blir hon icke blott delaktig af denna ansvarighet, utan
tager den nästan helt och hållet på sig.
Hrr Bugeaud och Montepin: Nå väl! inga amende-
menter! inga amendementer!
Från venstra sidan: Men vi vilja! Till omröstning!
Till omröstning!
Hr Bignon: Om det likväl är Eder afsigt, mina Hrr,
att dela ansvarigheten för denna lag, så handlen åt-
minstone icke såsom blinda; undersöken lagens politi-
ska karakter. Andra talare skola bättre än jag framställa
för eder frågan under alla dess särskilta synpunkter. Jag
ämnar hufv udsakligen sysselsätta mig med dess politiska
sida. Man måste undersöka huru det kommer att gå
med friheten, för hvilken Frankrike stridt i mer än
40 år, hvad det blir af den representativa styrelsen,
sådan som Frankrike drömt sig densamma sedan 1814,
sådan det hoppats att äntligen 1830 hafva stadgat den.
Det är mig icke obekant att den gamla liberalismen
från restaurationstiden kommit mycket ur modet; att
det numera hörer till den goda tonen att anfalla denr-
samma ; att hon sjelf, sårad af lysande eller snarare
bedröfliga affall, är utsatt för de stridande partiernes
korssade eld: legitimisterne fortsätta emot henne deras
gamla fiendtlighet; republikanerne förlöjliga den ärlig-
het och öppenhet , som ännu tror det möjligt att för-
ena friheten med monarkien. Ministerens snillrika an-
hängare synas öfvertygade , att ifrån det ögonblick man
kommit i besittning af makten, består höjden af habi-
litet i att vända ryggen at de läror, genom hvilka man i
uppstigit tull väldet; att talangen består i att hålla sig I
uppe, likgodt genom hvilka medel, till och med om
I
At OIlflA rar NR AARC Sån damn ANM cl uylla Ai vaAantrirene