äsigter öfver de nuvarande begreppen om? egendom,
Eder och andra dylika ämnen. I fall man vill konse-
quent genomföra detta beslut, så måste man sätta en
ansenlig mängd böcker på listan af de förbudna. Omöj-
ligheten att hädanefter skrifva böcker i dessa ämnen,
såvida man icke vill ådraga sig de enormaste straff,
är fullt ut af samma verkan som censur. Visserligen
söker regeringen ännu att kringgå ordet Censur, men
begreppet finnes der redan, och folket vet hvad det
betyder.
3) Man har kränkt. 55 art. i Kartan, som stadgar
att alla rättegångsafhandlingar skola vara offentliga, om
icke domstolen, i följd af särskilta omständigheter, an-
norlunda förordnar. I motsats härmed hafva nu alla
injurieprocesser blifvit undandragne offentligheten genom
pressen , emedan endast då berättelser om dem få in-
föras i en tidning, när rätten förklarar sanningen af
anklagelsen bevist.
6) Slutligen har man sanktionerat den förhatligaste
och bizarraste åtgärd, som kan tänkas, derigenom att
man förbjudit föranstaltandet af offentliga subskriptio-
ner för sammanbringande af de böter, till hvilka pres-
sen kan dömas. Nationens ädelmod skall emellertid
veta att göra detta förbud kraftlöst. Man skall hädan-
efter fördubbla sina bidrag, emedan man måste gifva
dem i hemlighet.
Detta är den bedröfliga målningen af de slag, som
gårdagens session tillfogat friheten, och på samma
gång kartans anda och bokstaf. I sanning! en vac-
ker ära för de statsmakter , som hafva att tacka den
frisinnade Julirevolutionen för deras upphof, att låna
sig till copiermaschiner för restaurationen. Denna da-
gens session kommer att göra resten.
Courrier Francais: Hvarje man af ära och samvete
har satt sig emot lagförslaget. Men ministeren, som
varit i stånd att skydda detta sitt älsklingsfoster mot
det förakt, som ådragit detsamma alla redliga mäns an-
fall, har haft den numeriska: öfvervigten på sin sida.
Huru ofullkomliga äro dock ej alla menskliga inrättnin-
gar, då det ej kan förekommas, att Hrr Viennets, Bu-
geauds och Jollivets förenade röster gälla tre gånger
så mycket som Royer-Collards. En massa aftryckfri-
hetsförbrytelser, hvilka utomdess, 1 följd af lagens elasti-
citet, kunna efter åklagaremaktens godtfinnande uttänjas
så vidt man behagar, undandrages plötsligen den skyd-
dande garantien af nationens domsrätt, och hotas med
vida strängare straff än dem, som i de flesta fall följa på
verkligt, factiskt uppror. Hiädanefter ligger det i fak-
tionernes interesse, att skrida till öppet uppror. I
sådant fall hafva de dock någon utsigt för sig att
lyckas, då deremot, i fall de åtnöja sig med dis-
kussioner i jurnalerne, de ofelbart ådraga sig säkert
straff. Så långt har det kommit, att Hrr Du-
mont, Desmortiers, AMoreau och andra likasinnade mi-
nisterielle öppet vågat uttala, att lagen syntes dem in-
nehålla fröet till alla tryckfrihetsförbryte!sers öfverlem-
nande åt Pärskammarens jurisdiktion, hvilken syftning
Hertigen af Broglie dock icke velat erkänna. Förgäf-
ves bemödade sig Hrr Janvier, Rance och Sade, att
förskaffa de theoretiske undersökningarne ofver politiska
ämnen ett fripass; till och med de allra oskyldigaste
amendementer förkastades. Desto bättre! ty ju vildare
och mera barbarisk karakteren af denna lag är, desto
mera kan man hoppas, att den skall bringa förderf öf-
ver sina upphofsmän och dem, som kunna våga att sätta:
den i verkställighet. Och icke nog dermed att man
förbjudit resonerande öfver politiska ämnen, nej! äfven
diskussioner öfver sociala hafva blifvit belagda med
.bann. Man får icke skrifva några afhandlingar öfver
begreppet egendom — utropade Hr Dubois — så-
vida de strida mot de bestående begreppen derom? Glöm-
mer man dåstt äfven slafveriet hvilar på begreppet
om eganderätt? Hafva således de filosofer, hvilka an-
gripit slafveriet, begått en förbrytelse, för hvilken de ,
fall de ännu voro vid hf, skulle läggas i kedjor och
band, och deras egendom konfiskeras af en snål skatt-
kammare? Glömmer man då, att Hertigen af Broglie
sjelf står i spetsen för ett sällskap , som har till ända-
mål slafveriets afskaffande i våra kolonier? Att alltså
äfven han kommer under den nya lagens straffbestäm-
melser ? — Allt är förgäfves; jemte den politiska ka-
tekesen har man numera äfven trugat på oss en social
katekes , mot hvars läror man icke får yttra ett ord,
utan att bestraffas såsom en helgedomsskändare. Må
sm AA -.
