beta; men att vår sak ej på detta satt aflöper olyckligt,
derom har ni ej öfvertygat mig. Hvaraf ve: ni, att den-
ne landsstrykare icke skyndar till staden och hos öf-
:.verheten angifver hvad här passerar? Såg ni ej hu han
förskräcktes då han såg Sennoritas ring? Jo? mig und-
föll det icke så mycket kan än bjöd ull att törställa
sig. Herre, han år spion, tvifla icke derpå. Blott en
dolkstöt kan — — Vid himmelen! ropade fadern
med. hård, vild ton, den dolk, som riktas emot ho-
nom, måste först gå igenom mitt Hf Efter ett kort
uppehåll fortfor han lugnare: Ar det underligt om man
föraktligt bemörer oss hedarnes innevånare? En Gua-
chos första och förnämsta dygd, den prisade gästfriheten,
aktningen för de främlingar hvilka försynen sänder under
värt tak, går småningom hos det nya slägtet förlorad.
Hvad vill det betyda? afbröt honom Tebaldo straft.
Hvar och en är sig sjelf närmast. Vill ni såtta ert lif
på spel fer en sådan så kallad hedersak.
Tebaldo, svarade Gubben, med mycket alvar, jag
är herre i mitt bus, och gör hvad mig godt synes.
Den främmande kom sjuk, svag, utan ond alsigt under
mitt tak; eu blott tillfällighet har fört honom hit, han
kan altså icke vara en spion. År du ej nöjd dermed,
så säger jag dig, han kom med fridens ord, han anför-
trodde sig åt min redlighet, och vid Guds Moder! intet
hår skall krökas på hans hufvud! — Låt så vara då,
svarade sonen; nu om flickan med de svarta ögonen.
Jag säger er att jag nu vill ha lön för min möda; jag
fåter ej längre draga mig vid näsan; — Tebaldo, af-
bröt honor fadren, derom i morgon; tålamod, tåla-
mod! — Vid den allsmäktige Guden! skrek Tebal-
do, du missbrukar din makt, Jag vill icke vänta län-
gret
Under det han talade hörde j jag tydligt huru han hväs-
sade sin knif emot stöfveln. Skakad af föreställningen om
ett fadermord, var jag i begrepp att kasta mig imellan dem;
men tankan på min egen säkerhet segrade öfver för-
skräckelsen och jag förblef stillastående i skuggan. Så
obetydligt det buller var som min rörelse af förskräc-
kelsen förorsakat, så kunde det ej undgå en Guachos
öfvade öra. Jag såg dem springa upp och genomsöka
fela trakten omkring Corral, hvarvid jag såg deras dol-
kar blixtra i månskenet. Jag rörde mig icke; men la-
de fingret på trycket på min pistol, i den föresats att
gifva eld på dem om de kommo mot mig. De satte
sig imedlertid åter, sedan de gjort sin rund omkring
-Gorral och talade så sakta att jag blott kunde uppsnap-
pa ett eller annat ord. Men på en gång upphäfde den yn
pre sim stämma; han svor, under förskräckliga förban-
nelser, att han ej längre ville blifva tillbakahållen ge-
nom hala ord, och gaf med en bittert hånande ton till-
känna, att fadren, i denna sak väl hade sina skäl, dem
han ej ville uppgifva. Skurk, röt fadren eländige
sfaf af begären! för en snart öfvergående njutning vill
du offra den ljufvaste hämd! Hör din gamla fader,
förtro dig åt hans erfarenhet; låt mig göra med flickan
hvad jag har i sinnet, och du skall vinna så mycket
skatter att du kan hafva femtio qvinnor skönare än
denna, och dertill återfår du den rang i verlden, som
man på ett så kränkande sätt beröfvat mig.
Här uppstod en paus, hvaruncer jag försigtigt smö8
nig närmare för att kunna höra allt. - Den flickan
som du nu nödvändigt vill hafva, fortfor fadren, är
din nära anförvandt, är dotter till min broder. Du har
ofta hört mig tala, om min moder, om mine ungdoms
elyckor. Du vet ätt förtviflan dref mig ur min faders hus
och att jag dermed uppgaf allt anspråk på arfefter honom.
Hur det gick mig i Sierra Leona vet du äfven. Den-
ua flickans far är orsaken till allt oudt som händt mig
sedan min födelse. Låt mig på en gång vedergälla ho-
nom allt detta. Hans far var äfven min; men hans
far försköt min mor med skam och vanära. Gud må
förlåta honom det, .om det är möjligt! men jag har ej
glömt det, jag, som verlden förskjutit, jag, som i stället
för en lugn besittning åf de cgendomar, som genom
min födsel med rätta tillkomma mig, lefver i elände i en
ödemark! och du min son, som delar min vanära och
min, olycka, hör mig och följ mina råd! Denna flicka
är Don Jose Echivera kärare än hans ögonsten, och
för att lösa bheune ger han gerna en betydlig del af si-
na oerhörda skatter. Dessutom måste han förhjelpa
mig att kunna återvända till mitt fädernesland, och der
väntar dig den mest lysande bana. Derföre måste man,
undoerhandla med. klokhet och ej låta Don Jose veta
hvar bans dotter är gömd. Innan man utlemnar henne
ull bonom måste han äfven genom en högtidlig ed för-
plikta sig att aldrig yppa innehållet af vårt fördrag.
— Herre,? svarade Tebalido, jag har alldeles ingen
lust att öfvergifva hedarne. Huru skulle jag finna mig
vid sederna och bruken uti en verld, som ni kallar den
bildade? Hvad set jag derom? Jag är uppväxt i fri-
het och finner mig lycklig här. Hvad frågar jag efter