beta; men att vår sak ej på detta satt aflöper olyckligt, derom har ni ej öfvertygat mig. Hvaraf ve: ni, att denne landsstrykare icke skyndar till staden och hos öf:.verheten angifver hvad här passerar? Såg ni ej hu han förskräcktes då han såg Sennoritas ring? Jo? mig undföll det icke så mycket kan än bjöd ull att törställa sig. Herre, han år spion, tvifla icke derpå. Blott en dolkstöt kan — — Vid himmelen! ropade fadern med. hård, vild ton, den dolk, som riktas emot honom, måste först gå igenom mitt Hf Efter ett kort uppehåll fortfor han lugnare: Ar det underligt om man föraktligt bemörer oss hedarnes innevånare? En Gua chos första och förnämsta dygd, den prisade gästfriheten, aktningen för de främlingar hvilka försynen sänder under värt tak, går småningom hos det nya slägtet förlorad. Hvad vill det betyda? afbröt honom Tebaldo straft. Hvar och en är sig sjelf närmast. Vill ni såtta ert lif på spel fer en sådan så kallad hedersak. Tebaldo, svarade Gubben, med mycket alvar, jag är herre i mitt bus, och gör hvad mig godt synes. Den främmande kom sjuk, svag, utan ond alsigt under mitt tak; eu blott tillfällighet har fört honom hit, han kan altså icke vara en spion. År du ej nöjd dermed, så säger jag dig, han kom med fridens ord, han anförtrodde sig åt min redlighet, och vid Guds Moder! intet hår skall krökas på hans hufvud! — Låt så vara då, svarade sonen; nu om flickan med de svarta ögonen. Jag säger er att jag nu vill ha lön för min möda; jag fåter ej längre draga mig vid näsan; — Tebaldo, afbröt honor fadren, derom i morgon; tålamod, tålamod! — Vid den allsmäktige Guden! skrek Tebaldo, du missbrukar din makt, Jag vill icke vänta längret Under det han talade hörde j jag tydligt huru han hvässade sin knif emot stöfveln. Skakad af föreställningen om ett fadermord, var jag i begrepp att kasta mig imellan dem; men tankan på min egen säkerhet segrade öfver förskräckelsen och jag förblef stillastående i skuggan. Så obetydligt det buller var som min rörelse af förskräckelsen förorsakat, så kunde det ej undgå en Guachos öfvade öra. Jag såg dem springa upp och genomsöka fela trakten omkring Corral, hvarvid jag såg deras dolkar blixtra i månskenet. Jag rörde mig icke; men lade fingret på trycket på min pistol, i den föresats att gifva eld på dem om de kommo mot mig. De satte sig imedlertid åter, sedan de gjort sin rund omkring -Gorral och talade så sakta att jag blott kunde uppsnappa ett eller annat ord. Men på en gång upphäfde den yn pre sim stämma; han svor, under förskräckliga förbannelser, att han ej längre ville blifva tillbakahållen genom hala ord, och gaf med en bittert hånande ton tillkänna, att fadren, i denna sak väl hade sina skäl, dem han ej ville uppgifva. Skurk, röt fadren eländige sfaf af begären! för en snart öfvergående njutning vill du offra den ljufvaste hämd! Hör din gamla fader, förtro dig åt hans erfarenhet; låt mig göra med flickan hvad jag har i sinnet, och du skall vinna så mycket skatter att du kan hafva femtio qvinnor skönare än denna, och dertill återfår du den rang i verlden, som man på ett så kränkande sätt beröfvat mig. Här uppstod en paus, hvaruncer jag försigtigt smö8 nig närmare för att kunna höra allt. Den flickan som du nu nödvändigt vill hafva, fortfor fadren, är din nära anförvandt, är dotter till min broder. Du har ofta hört mig tala, om min moder, om mine ungdoms elyckor. Du vet ätt förtviflan dref mig ur min faders hus och att jag dermed uppgaf allt anspråk på arfefter honom. Hur det gick mig i Sierra Leona vet du äfven. Denua flickans far är orsaken till allt oudt som händt mig sedan min födelse. Låt mig på en gång vedergälla honom allt detta. Hans far var äfven min; men hans far försköt min mor med skam och vanära. Gud må förlåta honom det, .om det är möjligt! men jag har ej glömt det, jag, som verlden förskjutit, jag, som i stället för en lugn besittning åf de cgendomar, som genom min födsel med rätta tillkomma mig, lefver i elände i en ödemark! och du min son, som delar min vanära och min, olycka, hör mig och följ mina råd! Denna flicka är Don Jose Echivera kärare än hans ögonsten, och för att lösa bheune ger han gerna en betydlig del af sina oerhörda skatter. Dessutom måste han förhjelpa mig att kunna återvända till mitt fädernesland, och der väntar dig den mest lysande bana. Derföre måste man, undoerhandla med. klokhet och ej låta Don Jose veta hvar bans dotter är gömd. Innan man utlemnar henne ull bonom måste han äfven genom en högtidlig ed förplikta sig att aldrig yppa innehållet af vårt fördrag. — Herre,? svarade Tebalido, jag har alldeles ingen lust att öfvergifva hedarne. Huru skulle jag finna mig vid sederna och bruken uti en verld, som ni kallar den bildade? Hvad set jag derom? Jag är uppväxt i frihet och finner mig lycklig här. Hvad frågar jag efter