Luisa, måste jag framför allt göra min värd fri från misstankar, och jag begaf mig derföre straxt till mitt usla läger. Alla uti huset gjorde detsamma och det dröjde ej länge förrän de djupa afmätta andedragen tillkännagäfvo att alla sofvo. Hvad nug beträflade hade den inre oron, i förening med fallet med hästen, försatt min blod uti ew häfugt feberagtigt omlopp, och jag ensam vakade i hyttan. Sedan jag legat så i två till tre timmar, hvilka syntes mig sem lika många ar, sprang den gamle Gaucho upp; sträckte sig oc h tog lamp an hvarmed han noga lyste på mig; lugnad satte han åter ner lampan, väckte Tebaldo vinkade honom att gå ut, och båda lemnade hyttan. Derpaå hade jag icke räknat, och jag var ett ögonblick wvillrådig hvad jag borde göra. Skulle jag intränga i Luisas kammare och försvara dörren? Skulle jag med pistolen i hand öppet angripa de båda männerna och vid detta förtviflade steg lemna mig försynens hand? Ifter en hård strid segrade klokheten. Med spänd oro lyssnade jag på de sofvandes andedrägt, och sedan jag öfvertygat mig att ingen var vaken, smög jag mig till dörren. Natten var månklar, men jag kunde stå obemärkt i husets skugga; jag såg mig omkring, men kunde ej upptäcka nagon menniska, utan hörde blott röster som samtalade; jag lyssnade och igenkände Tebaldos och hans faders röster. De sutto innanföre stängseln kring Corral och jag förlorade ej ett enda ord. (Forts. följer.) SESTRSTYCESYORSTSRSU TOTTA YST ON KT TT EGT SET ITIS VY KET TEA TON VTT VET TEEN IA ER TAPE