Luisa, måste jag framför allt göra min värd fri från
misstankar, och jag begaf mig derföre straxt till mitt
usla läger. Alla uti huset gjorde detsamma och det
dröjde ej länge förrän de djupa afmätta andedragen till-
kännagäfvo att alla sofvo. Hvad nug beträflade hade
den inre oron, i förening med fallet med hästen, försatt
min blod uti ew häfugt feberagtigt omlopp, och jag en-
sam vakade i hyttan. Sedan jag legat så i två till tre
timmar, hvilka syntes mig sem lika många ar, sprang
den gamle Gaucho upp; sträckte sig oc h tog lamp an
hvarmed han noga lyste på mig; lugnad satte han åter
ner lampan, väckte Tebaldo vinkade honom att gå ut,
och båda lemnade hyttan. Derpaå hade jag icke räknat,
och jag var ett ögonblick wvillrådig hvad jag borde göra.
Skulle jag intränga i Luisas kammare och försvara dörren?
Skulle jag med pistolen i hand öppet angripa de båda män-
nerna och vid detta förtviflade steg lemna mig försynens
hand? Ifter en hård strid segrade klokheten. Med spänd
oro lyssnade jag på de sofvandes andedrägt, och sedan
jag öfvertygat mig att ingen var vaken, smög jag mig
till dörren. Natten var månklar, men jag kunde stå
obemärkt i husets skugga; jag såg mig omkring, men
kunde ej upptäcka nagon menniska, utan hörde blott
röster som samtalade; jag lyssnade och igenkände Te-
baldos och hans faders röster. De sutto innanföre
stängseln kring Corral och jag förlorade ej ett enda ord.
(Forts. följer.)
SESTRSTYCESYORSTSRSU TOTTA YST ON KT TT EGT SET ITIS VY KET TEA TON VTT VET TEEN IA ER TAPE