KALEIDOSKOP
Vid Krigs-Rådet och Ridd. af K. HH. Nordstjerne-
Orden Högädle ferr OLOF AHLSTRÖMS
graf den 19 Augusti 1835.
Död! med rätta Du bär en Härjares namn här på
jorden ;
Ty hvad är herligt och skönt kring dess omätliga rymd
Som du ej, blind i din fart, slår ned med den skräck-
liga glafven.
Aldrig rörde dig än tårar på älskandes kind; —
Grym du förstör deras hopp, bedrar deras varmaste
längtan,
Känslolös, som det stoft, som du berört med din hand.
Glädjen, som bor till en tid här nere i dödligas hyd-
dor
Flyr då vi fatte som bäst lyckan att hafva den ägt.
Räkne vi än någon gång en följd af sorgfria dagar
Andar du snart deras lopp, sköflar du hård deras fröjd.
Om du ock unnar oss qvar vårt hjertas älsklingar äga
Till deras senaste höst, innan du rycker dem hän,
Aro dock Minn:ts år så korta mot Saknadens tim -
mar!
Ja! med rätta du bär Härjarens namn på vår jord!
—
Nyss för Härjarens hand vi ett dyrbart offer sett falla
Som vi med klämda bröst vige åt moderlig jord:
Ahlström hette dess namn, och med namnet följde så
länge
Tanken på skönhet och konst, tanken på lefnadens
fröjd ;
Ty hvar han visade sig, ännu med snö på sin hjessa,
Glädjen följde hans fjät. An i sin ålderdom ung,
Alskade han så varmt allt skönt i Naturen och Kon-
i sten,
Och hvem visste som Han båda förena till Ett!
Sjöng han den Eviges lof, eller glädtiga visan vid glaset
Var det från hjertats djup tonerna flödade fram.
Från denna gvundton, klangfull och ren, förstod han
att leda
Så Harmoniernas gång, som ock sin lefnads bebag.
Derför ock alldrig ännu hans toner sårade örat,
Aldrig stötte hans skämt, ej blef hans glädje ett rus;
Känslan den rena och varma, förband honom Säånger-
nas tonföljd
Som den ock flöt vll hans bröst tjusande Vännernas
rine