hafva tillgått vid Svensksund, om Gustaf den tredje hade den gangen litat på någon annan än sig sjelf. Men innan jag denna gang slutar framställningen om mitt litterära och politiska medvetande, vill jag nämna, att den enda plats och ära jag kan påminna mig mnepotismen velat tillegna mig, var att befordra mig till — Gäldstugan, eller som det i Skåne heter — på slottet. En viss man, som för flera år sedan var ombetrodd att vara Skånes Tulldistriktschef, och bestridde förrätt ningen till Skånska köpmännens fullkomliga nöje, hade all möda ospard att skaffa mig nämnde befordran. Men jag förfor vid den saken, som när Excellens Engeström erböd mig aw blitva Philosophix Professor; jag undandrog mig båda dessa platser — cmedan de begge voro lönlösa. Det omtalades väl, att mannen svurit och förbannat sig på att jag skulle in på slottet och bysättas ; men jag hvarken ville eller borde göra, såsom det berättas i Talmud att Petrus gjorde, när en ogudaktig Jude hade smugit sig inom himlens port, men svor, att han aldrig skulle Iata drilva sig ut igen, ) då Petrus skall hafva tyckt det var synd göra den stackars Juden till menedare, efter han sjelf hade erfarit smärtan deraf; men så långt i medlidande gck icke jag, utan lät dervid bero, och fruktar, att, om Talmud fortsatt sina berättelser intill våra dagar om vakten, icke vid Ratan, utan vid himmelens port, så hade Petrus lärt af erfarenhet, att han icke hade bort slippa den andra advokaten m med, emedan de kunde viggla upp för minga processer bland de annars fredliga invånarne, och, liksom i denna verlden, kommit öfverens att advocera för hvar sin part, men ändock hålla ihop om hufvulsaken. Se här min Herr Insändare! åter ett nytt prof på ett dubbelt medvetande, som i synnerhet hos det juridiska skraet skall hafva evertnerat sig till klassisk fullkomlighet. Glöm dock icke att det var Talmud, men icke jag , som uppfunnit historien om den stackars menedaren y; utan jag har allenast tillämpat den. -Snillets hämnd är stundom lingvarigare och fruktansvärdare än maktens; deraf borde de vätdige lära sig att ej missbruka den. Glöm ej heller, att Brodren David i Quistofta, såsom M. H. kallat mig, var broder med Tegner, Agardh, Lagerheimarne , JustitieRåderne Isberg och Engelhart, samt bland den högre Adeln med Baron Conrad von Blixen, Grefvarne Rosen, Grefve J. Beckfriis och mänga andra; men om jag verkligen varit bror med Mir Herre, så är dock Min Herre åtminstone på snillets och rättvisans vägnar en bland dem, med hvilka jag härmed uppsäger broderskapet. Quistofta i Augusti 1835. D. Munck af Rosenschöld. ) Efter detta svar har tillkommit i anledning af yttranden om Petriska festen, så bör man ej glömma att Petrus af Talmud beskrifves som ett slags kammarherre med nycklarna, och att han väl kunnat våga både afvisa och emottaga den obudne gästen, af sitt eget råd, utan att tro sig behöfva tillfråga en högre auktoritet. hittm—————EE I ———— —— —— Le —— inn