hafva tillgått vid Svensksund, om Gustaf den tredje ha-
de den gangen litat på någon annan än sig sjelf.
Men innan jag denna gang slutar framställningen om
mitt litterära och politiska medvetande, vill jag nämna,
att den enda plats och ära jag kan påminna mig mne-
potismen velat tillegna mig, var att befordra mig till —
Gäldstugan, eller som det i Skåne heter — på slottet.
En viss man, som för flera år sedan var ombetrodd
att vara Skånes Tulldistriktschef, och bestridde förrätt
ningen till Skånska köpmännens fullkomliga nöje, hade
all möda ospard att skaffa mig nämnde befordran. Men
jag förfor vid den saken, som när Excellens Enge-
ström erböd mig aw blitva Philosophix Professor; jag
undandrog mig båda dessa platser — cmedan de begge voro
lönlösa. Det omtalades väl, att mannen svurit och
förbannat sig på att jag skulle in på slottet och by-
sättas ; men jag hvarken ville eller borde göra, såsom
det berättas i Talmud att Petrus gjorde, när en ogudak-
tig Jude hade smugit sig inom himlens port, men
svor, att han aldrig skulle Iata drilva sig ut igen, )
då Petrus skall hafva tyckt det var synd göra den stac-
kars Juden till menedare, efter han sjelf hade erfarit
smärtan deraf; men så långt i medlidande gck icke
jag, utan lät dervid bero, och fruktar, att, om Talmud
fortsatt sina berättelser intill våra dagar om vakten,
icke vid Ratan, utan vid himmelens port, så hade Pe-
trus lärt af erfarenhet, att han icke hade bort slippa
den andra advokaten m med, emedan de kunde viggla upp
för minga processer bland de annars fredliga invånar-
ne, och, liksom i denna verlden, kommit öfverens att
advocera för hvar sin part, men ändock hålla ihop
om hufvulsaken. Se här min Herr Insändare! åter
ett nytt prof på ett dubbelt medvetande, som i syn-
nerhet hos det juridiska skraet skall hafva evertnerat sig
till klassisk fullkomlighet.
Glöm dock icke att det var Talmud, men icke jag ,
som uppfunnit historien om den stackars menedaren y;
utan jag har allenast tillämpat den. -Snillets hämnd är
stundom lingvarigare och fruktansvärdare än maktens;
deraf borde de vätdige lära sig att ej missbruka
den. Glöm ej heller, att Brodren David i Quistofta,
såsom M. H. kallat mig, var broder med Tegner, A-
gardh, Lagerheimarne , JustitieRåderne Isberg och En-
gelhart, samt bland den högre Adeln med Baron Con-
rad von Blixen, Grefvarne Rosen, Grefve J. Beckfriis
och mänga andra; men om jag verkligen varit bror
med Mir Herre, så är dock Min Herre åtminstone på
snillets och rättvisans vägnar en bland dem, med hvil-
ka jag härmed uppsäger broderskapet. Quistofta i Au-
gusti 1835.
D. Munck af Rosenschöld.
) Efter detta svar har tillkommit i anledning af ytt-
randen om Petriska festen, så bör man ej glömma
att Petrus af Talmud beskrifves som ett slags kam-
marherre med nycklarna, och att han väl kunnat
våga både afvisa och emottaga den obudne gästen,
af sitt eget råd, utan att tro sig behöfva tillfråga en
högre auktoritet.
hittm—————EE I ———— —— —— Le —— inn