td Atta 11 Övilud SpA IA LIV IGT e vili UUn HIILUTTt vyillatlr
gifvande. (Bifallsrop.) Annu en annan förbättring har
här mött min blick. Jag fördes till ett skepp, som lig-
ser i dockan. Det är nu ett handelsskepp och var for-
dom ett slafskepp, som uppbragtes af exv Amerikansk krys-
sare i Sydamerikas farvatten. Det har varit bemannadt
med sjöröfvare, och det smärtar mig att säga, att tren-
ne af dem voro Engelsmän. Kaptenen blef skjuten och
mötte sitt öde med ett mod, som var värdigt en bättre
sak. Detta skepp af 309 läster hade en laddning af
759 slafvar, utom en sjöröfvarebesättning af 75 bofvar.
De trenne Engelsmännen sitta nu i fängelse, och kom-
ma att undergå det dödsstraff, lagen stadgar för deras
förbrytetise. Mina Hrr, för 30 eller 40 år sedan kun-
de jag så gerna hafva låtit hugga af min högra hand
eller bränna tungan ur min mun, som att yttra om det
skeppet och dess helvetiska trafik hvad jag yttrar nu.
(Höga bifallsrop ) Mina Hrr, nationer hafva småningom
siort framsteg i afseende på lagar, moralitet eller seder —
de hafva dertill behöft många år, men jag måste säga att
Liverpool är det enda samhälle, hvilket inom en så
kort tiderymd, som den jag nämnt, visat det moraliska ;
underverket, att endast genom känslan af blygsel låta
sig drifvas från denna brotsliga trafik. (Högljudt bifall.)
Kanske borde jag anhålla om ursäkt för vidlyftigheten af
mina anmärkningar, (Nej, Nej, — vi äro ännu icke
trötta dervid.) Jag tackar eder för det vänliga mot-
tagande jag rönt af eder i dag — måhända skulle det
batva gjort änru större intryck på mig, om jag mindre
väntat mig det, och eder godhet öfverstiger all min för-
måga att tolka mina känslor. Man har kringspridt
den löjliga osanningen, den orimliga sagan, att Lord
Ahhorp och jag sökt drifva Lord Grey ur ministe-
ren. Jag har tvenne bref från Lord Grey, som
erkänna min oskuld — men tron J väl att vi skulle
varit nog dåraktiga att satta knifven på vår egen strupe.
1 dessa tvenne bref erkänner Lord Grey, att mmgen af
hans kolleger understödde. honom så kraftigt som Lord
Althorp och jag. — Man säger Mina Hrr att jag tänker
olika nu, då jag icke har något embete, emot hvad jag
tänkte då jag var i ministeren — att jag nu upphöjer
tolkets makt och stegrar dess förhoppningar, och att då
jag var Lordkansler sökte jag hålla dem tillbaka. Un-
der de tvenne år, som följde på reformbillens antagande,
gjorde ministeren handeln till Ostindien fri — afskaffa-
de slafveriet i Westindien — förnyade bankens oktroy
— afskaffåde Ostindiska kompaniets monopolium —
öppnade handeln till China — förbättrade brottmåls-
lagarna — reformerade fattiglagarne — och rättegångs-
sättet i kanslirätten. — (Höga bifallsrop.) Jag frågar,
var detta ingenting? Jag är af samma tänkesätt nu som
då. Jag frågar, om jag ej 1835 handlat på samma satt som
1834? Om någonting legat mig om bjertat, så var det
de biller jag föreslog och redan hade färdigtryckta —
en om inrättande af lokaldomstolar, för att bringa rätt-
visan hem till hvar mans dörr för godt köp, en annan
om afskaffande af flere andelige lägenheters hopande i en
hand, och förbud för presterne att bosätta sig annor-
städes än inom sma församlingar. — (Högt bifall.) Jag
har afhållit mig ifrån att framlägga dessa biller, jag har
icke med ett enda ord drifvit på styrelsen att upptaga
dem, fastän de ligga mitt hjerta närmast — dessutom
trodde jag att ingenting borde taga företrädet framför de
tvenne högst vigtiga ärenderne — municipalreformen och
— hvad jag hoppas vara början åtminstone dertill —
reformen i Irländska kyrkan. (Stormande bifall.) Jag
önskar icke att ministrarne gå fortare än rådligt är:
De böra väl öfvertänka sina åtgärder, icke brådstörta
dem — och när folket ser att ärliga män sitta vid sty-
rat, och att vigtiga förbättringar beredas till verk-
ställighet, så skall det gifva sig tillfreds. Äfven jag
a min sida skall vara vaksam — om ministrarne gifva
vika eller släppa efter, så hvarken kan jag eller skall
jag understödja dem; men så länge de fortfara att hand-
ia väl och klokt, så skall jag icke underlåta att, såsom
viutills, bistå dem med mina ringa och måhända icke
alldeles öfverflödiga krafter inom ett Hus, der de just
icke hafva något öfverflöd på vänner. Jag skall stå på
deras sida, inom hus och utom hus, ända till dess de
tvinga mig att öfvergifva sig; och då blir det icke blott
jag som öfvergifver dem, utan folket. (Bifall.) Och det-
ia sker om de ofvergifva folkets sak, och jag skall då
icke dröja att framställa den frågan, om folket vill följa
mnis eller dem? (Stormande bifall.) Mina Hrr, detta är
ingen paårtisammankomst, och man har sagt att jag derföre
icke borde inblanda politik. Jag förtänker ingen hans opi-
zoner — jag vänder mig icke ifrån dem, som voro våra fi-
ender, men nu äro villige att blifva våra vänner. Om en
Cirev, en Russell, en Melbourne, en Wellington eller en Peel
voro mot oss, och förändra sina tänkesätt, och icke gö-
xa det blott för att plåstra ihop en fallande pelare el-
ler ott politiskt parti, så mottager jag dem såsom vän-
— (PE Porren I) Jac understödda Canninos mMinistör
UU -—-—-q-:nnrrsovk————-- -K ww vo on — — —mmmm-—-——--22Z-Z 2099 H Q -- -- nn — ee mo oe JJHJHJHJHJHJHJHJHJHJHHHHHHH