le ske i början af September. Arma de Cours! Han
kunde ej motstå sin häftiga smärta.
Dutours öde blef, af allas det rysligaste. Som han
led mycket af sina sår, intog han sängen så snart han
återkom till staden och hade en stark feber. Följande
morgonen inkommo i rummet till honom tvenne hans
bästa vänner med en Läkare för att efterhöra hans be-
lägenhet. Denne frågar huru han befinner sig. I
stället att svara stirrar Ferdinand på dem.
Den ene vännen vid namn Duclos gjorde honom der-
före med deltagande samma fråga. Aha! utropade Fer-
dinand, du frågar mig huru jag mår; och i ett enda
hopp står han på g sol et bredvid Duclos och riktar åt
nacken på honom ett så valdsamt slag med knytnäf-
ven, att denne nedfaller död. Ferdinand kastar sig der-
på öfver honom, sargar honom med tänderna och bör-
jar suga bloden utur honom, hvarunder han låter höra
under hela tiden ett läte liknande ett svins. Aterkom-
men ifrån den bestörtning, hvari detta vansinniga rase-
i försatt dem, togo de andra flygten och ropade på
hjelp. Den olyckliga vargbilne Ferdinand förföljer dem
sedan han beväpnat sig med en jernstång, som han
lösryckt vid kakelignen. Man kan tänka sig hvilken
förskräckelse som uppstod i i staden vid asynen af tre
förskräckte flyende menniskor, och en man, klädd i blot-
ta skjortan, tjutande, svängande en jernstäng, med re-
sta hår och i vildt raseri förföljande dem, Man lyckades
slutligen, att fånga den stackars vansinniga Ferdinand
medelst snaror, och han är nu intagen på Hospitalet i
Auch.