sler, om3er sig med hskomster fran sitt fadernesland
och sin familj. De föremål, som den främmandes blick
träffar, äro portratterne af hans mor och syster; deref-
ter en byst af Fenclon, och teckningar af det hus, hvari
Berthoud år född, äfvensom de förnämsta byggnaderna
i Cambrai, hans födelsestad. - Präktiga målade glas, af
Gavarni, pryda ingången till rummet, äfvensom mål-
ningar af Engelsmannen Martin, Greuze David och Te-
niers Robert, Ficury, Granville, Lepaulle, Garneray,
Sweback, Verbookkoven, och flera anda berömda miä-
stare. —-
Lätom oss nu lemna gatan Saint Georges, och be-
gifva oss till gatan La PRochefoucault N:o 21 i andra vå-
ningen. Vi komma nuinom en liten haltmörk korridor
som för till ett rum, hyilket ej står i någon förbindel-
se med hufvudvåningen. Här se vi en ofantlig byrå af
ek, som är polerad och bonad med utomordentlig sorg-
fällighet; ett litet bibliotek, som är tillslutet med glas-
dörrar och framställer hvarje verk i det elegantaste band
en stor fruntimmersetude i olja, en hufvudskål, hvars hvit-
het kunde tätla med det hvitaste elfenben ; 2 eller 3 helt
och hållet komfortabla länstolar; slutligen porträttet af
en berömd Engelsk skådespelare. Allt detta utgör rum-
mets möbler, i midteln hvaraf man ser en man med
en liflig sarkasusk fysionomi. Ilan instuderar en rol;
han tecknar eller skrifver, ty han förenar i sig den tve-
falldiga talangen al skadespelare, tecknare och skrift-
ställare. Vi hälsa här författaren ull Prudhomme, wi
hälsa hår Henri Monnier!
Paul de Kock arbetar på sina romaner uti ett högst
enkelt kabinett, hvars fönster ligga åt gatan S:t Martin.
Härifrån kan han eliter behag studera de oräkneliga ori-
ginalen, som, utan att sjelfva veta det, lemna honom
det fö träffligaste mönster. - Under speltiden vandrar
Herr Paul de Kock till Romainville, i granskapet af
dessa kammarjungfrurnes favorit-tillhäll, hvilkas pikan-
ta och muntra skönhet han så väl förstår att teckna.
Man måste förvånas öfver, att de böcker, som mest fal-
la i ögonen hos författaren till familjen Lupot, och
hvilka han mest tyckes läsa, äro Voltaire och Jouy.
Alexander Dumas, bebodde ännu nyligen en vå-
ning på Rue Bleue; en tiverhud tjente honom till mat-
ta; brokiga glasfönster, en berömd målares arbeten
läto endast en lockande skymning falla på ÅAntonys
författares säng. För närvarande har Herr Dumas, tro-
ligen af konstnärsinfall, flyttat in i en trång boning
på passage Saulnier, som knappt har rum för hans ri-
ka amöblemang, hvilket är obeqvämt sammanpackadt
i tre små och tränga rum.
Lamartine bor r förstaden St. Germain, der han
visar en lyx, som består i en anspråksfull enkelhet. och
är af helt och hållet aristokratisk natur. - Mera stolt
öfver sitt ovissa adelskap, än öfver sin stora talang,
tillåter sig Lamartine i sitt enskildta Hf ett uppförande,
som ej mer passar för vår tid. Sålunda t. ex. infin-
ner sig hans höga person sällan vid ett möte, som han
sjelf utsatt; äfvenledes tar han sig friheter i så riklig
grad, att man knappt skulle känna sig böjd att ursäk-
ta dem hos en man, med aldraminst hundra tusen Ji-
vres ränta.
Fredric Souliers boning, på Boulevard Montmar-
tre, i hörnet af den nya gatan Vincennes, utmärker sig
genom en sträng och värdig enkelhet.
WSecribe omger sig på ett småtäckt sätt med småtäcka
möbler, i de små nätta rummen af ett litet smånätt
hötel. Gaiblardet hor midt emot la Morgue, fyra
trappor upp. Hos Emil Deschamps märker man en
utsökt elegans. Jouy bebor ett kabinett, som fram-
ställer ett märkvärdigt monument af kejsaretidens lyx,
och Georges Sand förenar i sin boning så många kon-
trasterande saker, att man känner sig böjd att på alf-
var fråga, hvilkeidera könet den person tillhör, som
bor i ett så besynnerligt inredt qvarter. Vi skola kan-
hända en annan ging återkomma till en skildring af
flera jlitterära notabiliteters husliga ordning, men för när-
varande nöja vi oss med att anmärka, att Herr Jouys
by ra är prydd med pelare af mahogny, försedda med
bronzkapitäler; att en staty af Voltaire är anbragt öf-
ver densamma, och att på framsidan ser man en byst
af General Foy, på ett prunkande sätt omgjordad med
ett gammalt värjgehäng, hvilket till en del är förfärdi-
gadt af läder, och till en del af stickadt bomullsgarn.
Slutligen begifva vi oss till Alfred de Alussets rum,
hvilket äfven så mycket liknar en bildhuggarlärlings
attelier, som en Gippshandlares bod; i så rikt mått
äro statyer och gippsmasker deri sammanpackade. Der-
till föreställe man sig en nästan obeskriflig oordning,
öppna skåp, kläder och linne strödda öfverallt på sto-
larne, och midt i denna oordning finner ni Poeten,
klädd som man på Theatern föreställer en sådan för
ungefär 50 är sedan. För öfrigt karakteriserar denna
nn