den, som gifvit den nuvarande Franska litteraturen sinimpuls. Nedtyngd af ålder, uttröttad och nästan krossad, lemnar han den vårdslösa ställning, som han en gäng antagit, för att understundom kasta en väldig lågande blick på dem som besöka honom, likt det inslumrade Vesuvius, som tid efter annan genom ett utbrott af lågor upplitvar den aska, som tillsluter öppningen på dess krater. Ofta blandar sig i skaldens halfhögt uttalade ord, susmngen af de höga sköna träd, som stå utanför Hotel de Ren, äfvensom vagharnes buller, som fara till Barriere dEnfer, och de små foglars sång, som byggt sina bon under den mannens tak, som landsflyckten, olyckan och äran lika bittert nedtyngt. (Slut e. a. g.)