den, som gifvit den nuvarande Franska litteraturen sin-
impuls. Nedtyngd af ålder, uttröttad och nästan kros-
sad, lemnar han den vårdslösa ställning, som han en
gäng antagit, för att understundom kasta en väldig lå-
gande blick på dem som besöka honom, likt det in-
slumrade Vesuvius, som tid efter annan genom ett
utbrott af lågor upplitvar den aska, som tillsluter öpp-
ningen på dess krater. Ofta blandar sig i skaldens
halfhögt uttalade ord, susmngen af de höga sköna träd,
som stå utanför Hotel de Ren, äfvensom vagharnes bul-
ler, som fara till Barriere dEnfer, och de små foglars
sång, som byggt sina bon under den mannens tak, som
landsflyckten, olyckan och äran lika bittert nedtyngt.
(Slut e. a. g.)