bn An nn oc oa
ner och våldsamma: begär, ohejdade af denna religiösa
känsla, denna välanständighet, som utgör den hyfsade
mannens prydnad och bildade mationens ära och tref-
nad. i) Yttranderättens icke bruk men missbruk hotar
att sätta allt i våda, och der man fordom ansåg osan-
ningen med förakt och förtalet såsom en nedrighet, der
helgar trycksvärtan osanningen och der måste den red-
lige medborgaren åtnöjas med att de mest oegennyttige
handlingar, de mest nitiska bemödanden för allmänt
väl, stämplas med egennyttans insegel och oduglighe-
tens sköldemärke. k) Det vore orätt att påstå, att så-
dant härleder sig från den mer än 20-åriga Europeiska
fred, som i skuggan af Svenskarnes och deras Alliera-
des fanor grundlades på Leipzigs slätter; Z) freden har
tillskyndat Europa oräkneliga fördelar, men under dess
skydd har uppvuxit icke ett reformbegär, som är lifligt
och berömligt, men en omstörtningslusta, 77) som om
den icke hejdas, måste från motsatt håll framkalla an-
strängningar 2) i den allmänna fredens intresse. Lyck-
ligtvis skyddar oss vårt aflägsna insulariska läge från
deltagande i de strider, som möjligen förestå; och
Skandinaviens Riken, enige och fridsamme, kunna med
trygghet motse en framtid af fortskridande på odlingens
och hyfsningens bana, ett fortskridande, som icke kan
hämmas af några få på Samhällets lägsta punkter ställ-
de oroliga hufvudens åstundan att härma andra länders
experimenter i frihetsväg, en väg, som här länge varit
banad och således icke behöfver å nyo brytas. 0)
a). Men kan då icke insändaren säga oss, huru det
hängde ihop med pistolskottet? Hvarföre bortdog hela
undersökningen därom? Hvarföre kungjorde icke rege-
ringen, hvad hon lyckats att upptäcka? eller hade hon
platt intet upptäckt? Hvarföre kungjorde hon då icke
åtminstone det? Ransake insändaren sitt hjerta och
svare vss uppriktigt (om han är kapabel af upriktig-
het): har han och hans anhang någonsin haft så stor
anledning till sina äreröriga misstankar och insinua-
tioner mot de liberale, som desse hafva till sina miss-
tankar om en tillställning i denna pistol-historia?
Möjligen är misstankan ogrundad; men skäl att klaga
däröfver har åtmistone icke den, som begynt med
att beskylla sina motståndare för gemena planer och
tillställningar i alla deras handlingar; den, son
dagligen utmålar hvarje deras sats, hvarje deras hand-
ling .såsom en länk i en rof- eller mord-plan. Dess-
utom: har man verkligen en sorts rätt att supponera
tillställningar från ett håll, därifrån så många dylika
bevisligen utgått. För att blott anföra det nyaste
exemplet: är icke, i den hos Pärskammaren anhän-
giga stora processen, genom vittnen bevisadt, att
polisen i Lyon sjelf uppviglade till upploppet? och
det icke genom vittnen, som kunna -misstänkas för
partiskhet, utan genom flera på ed hörda polisagen-
ters. bekännelser om, icke blott hvad de sett göras,
utan hvad de sjelfve gjort? En styrelse, som låter
ertappa sig med sådant, har väl icke skäl att klaga
öfver misstanka om tillställningar!
6.) Hvilket dock tyvärr ofta är förhållandet; och just
deröfver är. det, som så allmänt klagas.
ec.) Så der ungefär syllogisticerade Erasmus Montanus,
då han gjorde sin mor till en sten. Når hvarje fö-
resats är en hypotes och slutsatsen ändock icke är
en klar följd af föresatserna; då är det icke svårt
att göra syllogismer. Om vi genomgå premisserna,
skola vi upptäcka följande: 1:o Om partier icke be-
tyda anhang till vissa personer, utan blott bekän-
nare af olika grundsatser och deltagare i olika in-
tressen, då äro de oundvikliga och i:öfrigt för sta-
ten lika menliga, som t. ex. Vågornas eonflict i en
strid ström äro för vattnet; det beror på smak, om
man tycker mera om det stillastående vattnet i en
dam, eller det ständigt rörliga i en flod. En rege-
rings pligt torde det icke vara (just emedan det icke
kan ske, ja icke ens försökas utan våld) att utrota
conflicten mellan interessen och opinioner, utan blott
att söka hindra dem att förörätta hvarandra. —
2:o Complotter och sammansvärjningar äro visst
icke alltid, kanske sällan, frukter af split och oe-
nighet, så vida icke regeringens gjort sig — till
chef för ett parti. Mot regeringen eller så-
dana partier, som ullkräktat sig magten, är det,
som :complotter och sammansvärjningar — göras,
men icke af ett parti mot ett annat. — 2:0
De bevisa visserligen någon gång, att regeringen icke
lyckats i sina bemödanden; men vanligen bevisa de
just motsatsen, eller att regeringen alltför väl lyckats,
nemligen att göra sig hatad genom att göra sig till
chef för ett parti — hvilket nu lärer vara -förhållan-
det i Frankrike. — 4:0 Att hafva misslyckats är
ss ee -- 28 .u 1 MM, man att hafta frroexlet ss.