bn An nn oc oa ner och våldsamma: begär, ohejdade af denna religiösa känsla, denna välanständighet, som utgör den hyfsade mannens prydnad och bildade mationens ära och trefnad. i) Yttranderättens icke bruk men missbruk hotar att sätta allt i våda, och der man fordom ansåg osanningen med förakt och förtalet såsom en nedrighet, der helgar trycksvärtan osanningen och der måste den redlige medborgaren åtnöjas med att de mest oegennyttige handlingar, de mest nitiska bemödanden för allmänt väl, stämplas med egennyttans insegel och oduglighetens sköldemärke. k) Det vore orätt att påstå, att sådant härleder sig från den mer än 20-åriga Europeiska fred, som i skuggan af Svenskarnes och deras Allierades fanor grundlades på Leipzigs slätter; Z) freden har tillskyndat Europa oräkneliga fördelar, men under dess skydd har uppvuxit icke ett reformbegär, som är lifligt och berömligt, men en omstörtningslusta, 77) som om den icke hejdas, måste från motsatt håll framkalla ansträngningar 2) i den allmänna fredens intresse. Lyckligtvis skyddar oss vårt aflägsna insulariska läge från deltagande i de strider, som möjligen förestå; och Skandinaviens Riken, enige och fridsamme, kunna med trygghet motse en framtid af fortskridande på odlingens och hyfsningens bana, ett fortskridande, som icke kan hämmas af några få på Samhällets lägsta punkter ställde oroliga hufvudens åstundan att härma andra länders experimenter i frihetsväg, en väg, som här länge varit banad och således icke behöfver å nyo brytas. 0) a). Men kan då icke insändaren säga oss, huru det hängde ihop med pistolskottet? Hvarföre bortdog hela undersökningen därom? Hvarföre kungjorde icke regeringen, hvad hon lyckats att upptäcka? eller hade hon platt intet upptäckt? Hvarföre kungjorde hon då icke åtminstone det? Ransake insändaren sitt hjerta och svare vss uppriktigt (om han är kapabel af upriktighet): har han och hans anhang någonsin haft så stor anledning till sina äreröriga misstankar och insinuationer mot de liberale, som desse hafva till sina misstankar om en tillställning i denna pistol-historia? Möjligen är misstankan ogrundad; men skäl att klaga däröfver har åtmistone icke den, som begynt med att beskylla sina motståndare för gemena planer och tillställningar i alla deras handlingar; den, son dagligen utmålar hvarje deras sats, hvarje deras handling .såsom en länk i en rofeller mord-plan. Dessutom: har man verkligen en sorts rätt att supponera tillställningar från ett håll, därifrån så många dylika bevisligen utgått. För att blott anföra det nyaste exemplet: är icke, i den hos Pärskammaren anhängiga stora processen, genom vittnen bevisadt, att polisen i Lyon sjelf uppviglade till upploppet? och det icke genom vittnen, som kunna -misstänkas för partiskhet, utan genom flera på ed hörda polisagenters. bekännelser om, icke blott hvad de sett göras, utan hvad de sjelfve gjort? En styrelse, som låter ertappa sig med sådant, har väl icke skäl att klaga öfver misstanka om tillställningar! 6.) Hvilket dock tyvärr ofta är förhållandet; och just deröfver är. det, som så allmänt klagas. ec.) Så der ungefär syllogisticerade Erasmus Montanus, då han gjorde sin mor till en sten. Når hvarje föresats är en hypotes och slutsatsen ändock icke är en klar följd af föresatserna; då är det icke svårt att göra syllogismer. Om vi genomgå premisserna, skola vi upptäcka följande: 1:o Om partier icke betyda anhang till vissa personer, utan blott bekännare af olika grundsatser och deltagare i olika intressen, då äro de oundvikliga och i:öfrigt för staten lika menliga, som t. ex. Vågornas eonflict i en strid ström äro för vattnet; det beror på smak, om man tycker mera om det stillastående vattnet i en dam, eller det ständigt rörliga i en flod. En regerings pligt torde det icke vara (just emedan det icke kan ske, ja icke ens försökas utan våld) att utrota conflicten mellan interessen och opinioner, utan blott att söka hindra dem att förörätta hvarandra. — 2:o Complotter och sammansvärjningar äro visst icke alltid, kanske sällan, frukter af split och oenighet, så vida icke regeringens gjort sig — till chef för ett parti. Mot regeringen eller sådana partier, som ullkräktat sig magten, är det, som :complotter och sammansvärjningar — göras, men icke af ett parti mot ett annat. — 2:0 De bevisa visserligen någon gång, att regeringen icke lyckats i sina bemödanden; men vanligen bevisa de just motsatsen, eller att regeringen alltför väl lyckats, nemligen att göra sig hatad genom att göra sig till chef för ett parti — hvilket nu lärer vara -förhållandet i Frankrike. — 4:0 Att hafva misslyckats är ss ee -28 .u 1 MM, man att hafta frroexlet ss.