till render, som de förlorat, men att vi deremot bö-
ra vara glada att blott hafva riktat gens amicissima,
likasom den enögdes brud fann en skada lättare att ur-
säkta, som vännen hade gjort henne, än den, som
ovännen tillfogat honom? Danskarnes sorg borde kan-
ske vara djupare derföre, att hvad de förlorat, råkat i
bänderna på det olyckliga IVestra Europa, som ho-
tas med mörker och förvillelse?, då deremot vi veta
det, som vi förlorat, hafva kommit i goda händer, nem-
ligen det Ostra Europas, hvarifrån motsatsen af mör-
ker. och forvillelse, d. v. s. ljus och ledtråden till den
rätta stråten, är att förvänta?
Men vi vilja icke, genom utletande af strödda fraser,
beröfva läsaren nöjet af insändarens arbete 1 dess hel-
bet; och vi vilja således införa det, sådant det stod
på det gråa läskpapperet i IPhorsdags. Det får imed-
Fertid ursäktas, att vi bifoga några noter till upplysning.
Denna form för anmårkningars och upplysningars
meddelande har den fördelen att spara rum. Dagblads-
ufgjutelsen lyder som följer: .
Flerfalldiga gånger hafva Tidningarne påstått att de
anslag mot den nu i Frankrike regerande Konungens
erson, som tid efter annan blifvit upptäckta, endast
varit Polis-tillställningar, tillkomne för att interessera all-
mänheten för den bestående ordningen, och för dem,
som nationen kallat att i första rummet vidmakthålla
densamma. Man påminner sig ej mindre alla de be-
rättelser, som sattes i omlopp med -hänsigt till det så
mycket omtalade pistolskottet, än äfven de förespeglin-
gar, hvaraf prässen öfverflödat derom, att dylika tillställ-
ningar sannolikt komme att ytteligare äga rum. Den
vingaste eftertanka måste likväl gifva vid handen orim-
ligheten af dylika påståenden, och det är ganska säkert,
att upphofsmännen dertill, de som: först framkommit der-
mnied och satt dem i omlopp, icke haft annan afsigt än
alt säga något nytt, något, hvaröfver en välvillig, men
godtrogen allmänhet skulle få att förvåna sig ua).
värje Regering, som icke är blind för sin egen för-
del; önskar naturligtvis att vara en medlare mellan de sär-
skilta interessen, som i alla länder i mer och mindre skar-
pa drag framträda. Den åstundar icke att vara chef
för något parti, b)ty partier äro menliga för alla länder
och för den förkofran uti intellektuelt och industrielt
afseende, som en Nation endast genom enighet och sam-
gt kan uppnå. I samma mån en Regering lyckas
att aflägsna all oenighet emellan samhällets medlemmar,
Ä sanna mån har den upplöst en af Regeringskonstens
syåraste .pröblemer, och förvärfvat sig rätt till den na-
tions aktning och tacksamhet, öfver hvars öden den är
-kalläd att vaka och hvars skickelser den börleda. Den
har uppfyllt en helig pligt; men komplotter och sam-
mansvärjningar, hvad äro de väl annat, än frukter af split
och oenighet? hvad bevise de väl annat, än att Rege-
ringen icke lyckats i sina bemödanden? och misslyckade
bemödanden, fastän ursäkteliga, kunna likväl icke vara
-någöns berömmelse. Huru orimligt är det då icke att
äro, att en regering skulle glömma sin kallelse, sig sjelf
och sin egen fördel, ända derhån, att den låt hopsmi-
da komplotter och mordanslag, endast för nöjet att gö-
va sig interessant och väcka medlidande, en känsla, som
ev fornuftig man i det längsta undgår att åstadkomma: (ce
De senare händelserne i Frankrike hafva dessutom
faktiskt ådagalagt något helt annat, än en ministeri-
e farce, uppenbarad genom polis-arrangementer.
Eller vill man kanske ännu -påstå, att en händelse
som varit på vägen att beröfva Ludvig Philip
och flera medlemmar af Hans familj lifvet, som
dödat en af Frankrikes utmärkte Generaler, jemte fle-
re andra personer, i det ögonblick .de befunno sig vid
Monarkens sida, varit en tillställning af Ludvig Philips
egne Embetsmän, hvilkas intressen stå i närmaste för-
ening med landets och regentens egna? Ett sådant på-
stående vore höjden af dårskap, dertill icke ens den
liberala pressen lärer vilja göra sig saker. d)
Det nittonde århundradet har ostridigt utmärkt sig
för en långt framskriden bildning i seder och Jlagstift-
ning. Man hade således bordt vänta, att sådane sce-
ner, som den, hvilken vi nyss antydt, skulle få hön-
föras till sagornas område, för att derifrån aldrig mera
återkomma. Man torde icke misstaga sig, om man på-
står, att våldsamma uppträden af nyssnämnde slag, i
och med detsamma de vittna emot civilisationens fort-
skridande i dess hemland, Fränkrike, e) ådagalägga,
att denna nation, med sin lifliga känsla för äran och
sitt varma frihetssinne, ändock. icke kunnat entlediga
sig från dessa obskuranter, som under frihetens lånade
avantel tro sig kunna dölja sin egennytta och sitt begär
att omstörta allt, för att under oredan, som deraf upp-
kommer, rycka till sig fördelar, hvilka deras bristande.
boderskänsla och deras oskicklighet förbjuda dem att
pi annat sätt vinna. f) Man lärer icke heller vara långt
AA Rn