N:o 35 fran var vagn, den der Appelcompcetten, hvilken redan med en pröfvande blick öfversåg djuren. Han tycktes verkligen efterstrväfva att göra resan i sällskap med oss, i det han yttrade sig: Ett sådant der åsneparti är ändå rätt agreabelt. Jag sökte en något större åsna, på det mina ben icke skulle släpa på marken, men Formannen försäkrade mig helt öppenhjertigt: svärligen lär ni finna en åsna så stor, att hon kunde passa åt Er: Min reskamrat småskrattade för sig sjelf, men jag frågade: Man, hvaraf känner du mig? Nu frågade honom åter N:o 3 om han äfven ville taga honom med och ledsaga hans åsna, hvarpå han svarade: Ja, en åsna mer eller mindre betyder ingenting I? Vi satte oss härefter i rörelse, sedan jag gifvit formannen en hemlig vink att N:o 3 generade mig. Låt mig hillas! sade han, den skall minsann inte länge rida i sällskap med oss! Vi voro ett fruntimmer, två männer, två åsnor, en forman och ett knyte; tillsammans sju personer. Först red N:o 3 och vände sitt hufvud så mot oss, att hans åsna liknade en Janus med två ansigten ; derefter kom den hulda på sin åsna och, jag lunkade som sällskap bredvid. Jag kan icke tåla att fruntimmer rida, d. v. s., jag kan icke tåla att de sätta sig upp på höga hästar, men ser deremot rätt gerna om en åsna låter dem sitta upp på sig, eller de blifva försatta på en åsna. Fruntimmer äro aldrig egenvilligare och öfverhufvud aldrig villigare ån till häst, eller på en åsna, äfvensom de just då lättast bringas ur sadeln! Jag fattade hennes hvita, mjuka hand, och efter som vi voro just för oss sjelfva, ämnade jag rycka ett steg närmare, då i detsamma N:o 3 såg sig tillbaka och ropade: detta blir halsbrytande, vägen blef nemligen nästan tvärbrant. Förlita Er blott på er goda Genius och på er åsna! sade jag förargad; men formannen gaf mig i samma ögonblick en vink, slog på sin åsna, hvilken i en blink gjorde ett sådan saltomortale, att N:o 3 icke allenast slog af, utan äfven rullade flere varfikring på marken, under det djuret af idel fröjd slog högt bakut. Kammarjungfrun höll på att kikna af skratt, och jag sade till henne att detta icke var den första åsna, som helt plösligt hade afsatt ett dumt verk. N:o 3 reste åter på sig och gjorde ett svagt försök att åter svinga sig upp på sin åsna; men :dels fattades honom dertill all lyrisk lyftning, dels protesterade åsnan med alla fyra, och om N:o 3 någon gång lyckades komma i sadeln, straxt lade sig åsnan utsträckt på marken, så att båda hvilabredvid hvarandra i all frid och endrägt. N:o 3 förebrådde formannen, men denne svarade: i afton har hon just sin koller, och man kan dervid alldeles inte uträtta något med henne. N:o 3 svor och föredrog heldre att ensam anträadaaåtervägen, än resa framåt på en istadig åsna: Formannen bad honom att han dock ville taga åsnan med sig, hvilket den beskedliga mannen verkligen också gjorde, och snart sågo vi dem båda och deras långa skuggor förlora sig 1 skogens dunkel. Aftonen blef allt svalare, åsnan och jag deremot allt varmare; nejden blef mer och mer dunkel, man kunde icke vidare se tre steg framför sig, jag och åsnan kunde näppeligen mera åtskiljas, — derpå hade jag väntat. Ack sade jag med elegisk stämma, snmart skall m skiljas från mig, och jag skall kanske aldrig återse Er? snart skall ni förgäta allt! Nej, svarade hon med rörelse, aldrig kommer jag mera att göra ett så behagligt åsneparti, som i dag tillhopa med Er, aldrig skall jag se en åsna, utan att med välbehag tänka på Er och denna stund, aldrig mer rida häruppför, utan att ert vackra hufvud sväfvar för mina ögon! O! utropade jag förtjust, vågar jag tro det? Gif mig ett tecken! huro skola vi åter råkas? öfverväldigad af sin känsla sjönk hon ned af åsnan och i mina armar. — Asnan sprang sin kos. Käre! läsare om du går uppför Kahlenberget ser du en liten retande plats, du kan ej taga miste derpå; ofvan är den herrliga himmelen, till höger och venster natur, under dina fötter ett mjukt gräs, och rundtikring en frisk luft, det är just platsen, och när du går der förbi, så tänk: Det här var stället, den ena sprang sin kos, den andra blef qvar, hvem var större åsna? Döm likväl icke, utan tänl på ordspråket: I dag jag, i morson du