PSYCHOLOGISK BETRAKTELSE.
Det på en gång sorgligaste och obehagligaste skåde-
spel på jorden är en stackars menniska, hvars skrufvar
lossnat och hvars hela tankeförmåga är absorberad af
ett enda föremål, en så kallad fix idee. Scott har mä-
sterligt tecknat en dylik olycklig varelse i sin Peter Pee-
bie; och hvem har icke här i Stockholm, sedan flera
år tillbaka, sett ett äldre iruntimmer, som går om-
kring till alla, höga och låga, för att plåga dem med
oit ämne, hvaraf hela hennes svaga tanke- och känslo-
förmåga är upptagen? Förgåfves säger henne hela verl-
den, att hennes rättegång är ohjelpligen förlorad, så-
som dömd i högsta instans, och att ingen magt på
jorden kan ändra den; förgälfves visar man henne la-
gen, som bestämdt föreskrifver det öde, som drabbat
heane. Hennes fixa idee och hennes ilska skingras af
ingenting; hon anser blott såsom en bland sina förföl-
gare hvar och en, som will visa orimligheten och omöj-
ligheten af hennes bemödanden. Hon tänker på in-
gen ting, talar om ingen ting, utom sitt olycksaliga mål;
och man begriper knappast, huru hennes timliga be-
bol uppfyllas, då den fixa idden icke lemnar rum för
någon annan tanke eller omsorg. Det rubbade och i
allmänhet klena förståndet har i denna enda punkt
blifvit upparbetadt till ev sorts spetsfundighet och il-
sken qvickhet, genom alla själskrafters koncentrering
däri, såsom i en focus.
fött alldeles likadant fenomen företer nu förtiden det
gamla olyckliga kräket Argus. Harmen öfver att se
sg föraktad och glömd föranledde honom till en väfr
nad af smädelse; och nu har han ljugit så länge, att
ban tror sjelf sina dikter. Den såkallade oppositionen
och de liberala bladen gjorde honom vansinnig, då han
såg sig utestängd från allt inflytande. Då uppgjordes
en plan, enligt hvilken oppositionen blott gick veder-
börandes ärender och vårt blad, jemte Dagligt Allehan-
da, icke arbetade till annat mål än Minerva. ingen
menniska tror dessa dikter; och det kan således icke
falla oss in att disputera med en arm fåne, på hvilken
alla skäl och bevis äro bortkastade. Hvem skulle det
1. ex. kunna falla in att tro oss arbeta med Minerva?