na ullen betalades vida under konjunkturen, och det
gängse ryktet om en sammansättning till ullprisernas
nedtryckande, väl icke emellan Hrr Fabrikanter i all-
mänhet, men emellan pluraliteten af dem, som tillver-
ka fina kläden, vann en grad af sannolikhet, som vi,
för den goda sakens skull, högeligen beklaga.
Detta är händelsens. alfvarsamma sida. Troligen är
dock Sveriges ullkultur redan alltför fast grundad, för
att kunna särdeles lida af denna lilla stöt, och vi tro
oss derföre med lugn kunna vända våra blickar åt den
glada och muntrande sidan af saken. Då blifva vi i
denna tilldragelse endast varse:
Ett litet. oskyldigt och rätt lustbart försök att åter-
föra den gamla, goda, bittert saknade tiden, då ullen
betalades relatift högre, ju sämre hon var, och köparen
var producentens diktator;
Ett naivt bevis på verkligheten af den glädje och
tillfredsställelse, sonr fabrikanten försäkrat sig känna öf-
ver de sista årens framsteg i ullkulturen ;
Ett ädelt prof af hans tacksamhet för den fördel som
blifvit honom beredd, genom låg tull på den utländ-
ska ullen och genom det fortfarande absoluta Ynförsels-
förbudet på utländska kläden;
En vink, som ej bör förgatas. och som bekräftar det
gamla ordspråket: Ju mera man katten stryker, ju
mera skjuter han rygg;
Ett nytt bidrag till historien om nyttan af handels-
tvång och importförbud.
Af skadan blir man ju vis? De mesyrer, som kun-
nat leda till dylika resultater, kunna icke påräkna en
lång varaktighet. . Detta leder till en annan glad sida
af saken, som innefattar våra förhoppningar :-
Vi hoppas att hädanefter, lika rättvisa skall ske alla
Sveriges näringsidkare, och att, i fall klädet ännu skall
blifva till införsel förbudet, detsamma äfven måtte blif-
va händelsen med ölen. Skall ullen deremot införas
mot låg- tall, så måtte detsamma få ske med klädet.
Vi hoppas således, att när vi måste utskeppa vår ull
till England, vi äfven måtte få köpa, våra kläden der.
Vi hoppas att slippa höra den gamla refrängen om
otillräckligheten af landets ullproduktion för fabrikernas
behof, emedan den besvaras med det lika gamla bevi-
set om klädestillverkningens otillräcklighet för landets
behof. Skola vi tvingas att kläda oss i lurendräjadt
kläde, så böra Herrar Fabrikanter väfva sina kläden af
lurendräjad ull, intill dess de finna för godt att låta det
förra tvånget upphöra, och sker detta; då hoppas vi
att den dag skall gry, då en hel nation icke mera be-
höfver öfverdrifvet dyrt betala en af sina nödvändighets-
varor, blott för att skaffa beqväm utkomst åt ett li-
tet antal individer, som icke behaga följa med sin tid.
Slutligen hoppas vi att äfven ullproducenterna skola
förena sig till skydd för deras gemensamma intresse.
Några schäferi-ägare hafva redan räckt hvarandra han-
den till en förening, hvars ändamål är att begagna alla
möjliga lagliga och lofliga medel till vinnande af lika
beskydd och lika fördelar. för ullproduktionen, som de,
hvilka fabriksinteresset så väl förstått att erhålla.
Realiseras dessa förhoppningar — och hvarföre skul-
le de ej det? — då äro vi dem tack skyldige, som
genom den konstgjorda konjunkturen på Norrköpings
ullmarknad, väckte oss till verksamhet, och vi skola då
fira en årlig Julifest vill minne af ullproduktionens fri-
görelse ur Fabriks-interessets fjettrar. Den 29 Juli 1835.
Ullproducent.
ringare, än produktionen deraf; men huru kommer
det sig då, att ullhandlarne med lätthet afsätta fin
ull, och att fina kläden just äro de, som företrädes-
vis insmugglas, och då finna en lätt afsättning?
TT AT TITTA C IT AD