na ullen betalades vida under konjunkturen, och det gängse ryktet om en sammansättning till ullprisernas nedtryckande, väl icke emellan Hrr Fabrikanter i allmänhet, men emellan pluraliteten af dem, som tillverka fina kläden, vann en grad af sannolikhet, som vi, för den goda sakens skull, högeligen beklaga. Detta är händelsens. alfvarsamma sida. Troligen är dock Sveriges ullkultur redan alltför fast grundad, för att kunna särdeles lida af denna lilla stöt, och vi tro oss derföre med lugn kunna vända våra blickar åt den glada och muntrande sidan af saken. Då blifva vi i denna tilldragelse endast varse: Ett litet. oskyldigt och rätt lustbart försök att återföra den gamla, goda, bittert saknade tiden, då ullen betalades relatift högre, ju sämre hon var, och köparen var producentens diktator; Ett naivt bevis på verkligheten af den glädje och tillfredsställelse, sonr fabrikanten försäkrat sig känna öfver de sista årens framsteg i ullkulturen ; Ett ädelt prof af hans tacksamhet för den fördel som blifvit honom beredd, genom låg tull på den utländska ullen och genom det fortfarande absoluta Ynförselsförbudet på utländska kläden; En vink, som ej bör förgatas. och som bekräftar det gamla ordspråket: Ju mera man katten stryker, ju mera skjuter han rygg; Ett nytt bidrag till historien om nyttan af handelstvång och importförbud. Af skadan blir man ju vis? De mesyrer, som kunnat leda till dylika resultater, kunna icke påräkna en lång varaktighet. . Detta leder till en annan glad sida af saken, som innefattar våra förhoppningar :Vi hoppas att hädanefter, lika rättvisa skall ske alla Sveriges näringsidkare, och att, i fall klädet ännu skall blifva till införsel förbudet, detsamma äfven måtte blifva händelsen med ölen. Skall ullen deremot införas mot lågtall, så måtte detsamma få ske med klädet. Vi hoppas således, att när vi måste utskeppa vår ull till England, vi äfven måtte få köpa, våra kläden der. Vi hoppas att slippa höra den gamla refrängen om otillräckligheten af landets ullproduktion för fabrikernas behof, emedan den besvaras med det lika gamla beviset om klädestillverkningens otillräcklighet för landets behof. Skola vi tvingas att kläda oss i lurendräjadt kläde, så böra Herrar Fabrikanter väfva sina kläden af lurendräjad ull, intill dess de finna för godt att låta det förra tvånget upphöra, och sker detta; då hoppas vi att den dag skall gry, då en hel nation icke mera behöfver öfverdrifvet dyrt betala en af sina nödvändighetsvaror, blott för att skaffa beqväm utkomst åt ett litet antal individer, som icke behaga följa med sin tid. Slutligen hoppas vi att äfven ullproducenterna skola förena sig till skydd för deras gemensamma intresse. Några schäferi-ägare hafva redan räckt hvarandra handen till en förening, hvars ändamål är att begagna alla möjliga lagliga och lofliga medel till vinnande af lika beskydd och lika fördelar. för ullproduktionen, som de, hvilka fabriksinteresset så väl förstått att erhålla. Realiseras dessa förhoppningar — och hvarföre skulle de ej det? — då äro vi dem tack skyldige, som genom den konstgjorda konjunkturen på Norrköpings ullmarknad, väckte oss till verksamhet, och vi skola då fira en årlig Julifest vill minne af ullproduktionens frigörelse ur Fabriks-interessets fjettrar. Den 29 Juli 1835. Ullproducent. ringare, än produktionen deraf; men huru kommer det sig då, att ullhandlarne med lätthet afsätta fin ull, och att fina kläden just äro de, som företrädesvis insmugglas, och då finna en lätt afsättning? TT AT TITTA C IT AD