ven hans medbröder skulle följa exemplet och blanda
sig uti så låga bestyr. Att der ministern skulle kunna
befatta sig med det göromal, Insändaren insinuerar, är
således en möjlighet; men att begära det i allmänhet
vore ganska obilligt.
. Nej, vi måste väl stadna vid den första ideen, att
Aumngbåtsrederier Xc. sjelfve föranmstalta om noticers spri-
dande angående dei Sverige befintliga lättnader för re-
sor och de beqvämligheter, dem resande kunna påräk-
na, samt de märkvärdigheter, som kunna vara att se.
Ett eller annat försök är väl gjordt i den vägen, men högst
partielt och dessutom i en sådan form, att det föga lockar (t.
ex. en liten längesedan utkommen brochure, kallad A
Trip to Trollhättan, som dock är föga annat än en sorts
Dictionnaire de V oyag eur, mager och torr, m. il. afsamma
halt). Om ingen enskild, för den goda sakens skull,
vill våga företaget, borde ångbåtsrederierne och dili-
genceägarne gemensamt föranstalta en utförligare annons
1 de förnämsta utländska tidningar, där reseturerne
framställas i ett slags system och en ordentlig beräkning
uppgöres, huru resan ställes t. ex. från N.till N.; huru lång
landvägen och sjövägen är; om någon annan väg mellan
samma orter finnes; hvad hvardera kostar; huru lång
tid åtgår; hvilka naturskönheter eller andra märkvär-
digheter äro att se på hvardera vägen o. s. v. Endast
några de allmännaste vägarne kunna till en början hin-
na uppgifvas. Det skulle till och med kunna löna
mödan att utgifva i brochureform och på ett allmänt
kändt språk, t. ex. Franska, en fullständigare Guide
de Voyageur och hålla den tillhanda på de förnämsta
platser i Europa, men tillika anstalta, att den blefve
utbasunad och plagierad i tidningarna. Troligen skul-
le detta litterära företag bära sig eller åtminstone icke
ge större förlust, än att den vore rikligen ersatt af
den ökade rörelsen.
Saken är af vigt, icke blott för de interessen, dem
vår Insändare omtalar, utan för hela samhället. Ingen
tiug är troligare, än att täta besök af utländingar skul-
le förmå dem att i Sverige nedlägga kapitaler och lifva
industrien. Häremot hafva hittills funnits två hinder:
bristen på ett bestämdt mynt och främlingens obekant-
skap med Sveriges naturförmåner. Det förra är nu häf-
vet genom realisationen och genom bibehållandet af 72
Reg. formen; det sednare skulle häfvas genom anstal-
ter, som lättade främlingars resor, eller rättare som un-
dervisade dem, huru lätta de verkeligen redan äro.
Det förefaller oss högst troligt, att en entreprenant
främling, som finge se våra skogar, våra obegagnade
naturkrafter och det goda priset på arbete och på ma-
terialier, snart skulle inse, huru oändligt fördelaktigare
det vore för honom att drifva sinindustrigren här ån i sitt
hemland. Vi antaga t. ex. att en Engelsman nu drif-
ver en fabrik, hvars hufvudsakliga afsättning är på Sverige
— och många finnas, som afsätta åtminstone en betyd-
lig del af sin tillverkning hit. — Naturligtvis vore det
då ojemförligt bättre för honom att hitflytta rörelsen, ty
han undveke derigenom tull eller smuglerikostnaden och
hade arbetet för bättre pris. Han kunde då (när vi
nemligen antaga, att han drefve tillverkningen precist så
som hemma, bvilket icke är omöjligt eller ens svårt)
undersälja sina nuvarande medtäflare i England; och in-
van medtäflarne här hunne likna och, ännu mer, öfver-
träffa honom, vore utan twifvel hans lycka gjord. Im-
puls och efterdöme vore imedlertid gifna åt industrien
och ett kapital fästadt här.
Detta förhållande har redan i någon mån inträffat;
några Engelsmän och ännu flere Tyskar, jemte ett
ringa antal Fransmän och andra, hafva gjort försök,
som till största delen lyckats och burit välgörande fruk-
ier både för dem sjeltya och landet. Hvad skulle ic-
ke följden: blifva, om de inflyttande blefve talrikare och
komme att bestå, (såsom hittills icke varit fallet) af
kapitalister. Icke blott fabriker och manufakturer
kunde hoppas att hlifva delaktige af fördelarne; sjelf-
va jordbruket blefve icke lottlöst. Hvad som egentli-
gen brister det Svenska jordbruket, likasom de öfriga
näringarna, är kapital; tv den Svenske kapitalisten —
och sådane finnas — försmår att fästa sina pengar i
produktva näringar. Den enda nästan, som hugnas
med beskydd af en bemedlad spekulant, är jernhand-
tecingen ; och den behöfver kanske mer än någon alt
upphjelpas tull jemnlikhet med hvad andra länder kun-
na uppvisa, hvilket torde blifva föga svårt, då i Sve-
rige rudimaterien är bättre än någonstädes.
on —— —
FP